Den har alltid varit servad hos Volvo Bil och jag har alla kvitton. Bilen har inga som helst problem men när jag läste här i forumet kan jag ha varit dum att köpa den här bilen eftersom den nu är snart 7 år gammal och problemen kan snart dyka upp.
Jag är väldigt nöjd med bilen, den körs av mig och min fru och vi har 2 barn med en stor duo barnvagn.
Ytterligare bakgrund:
-Jag jobbar hemifrån så jag använder inte bilen på jobbet.
-Åker gärna ut i skogen eller hälsar på kompisar några gånger i veckan
-Några gånger per år åker vi på längre resor
Nu, vad ska jag göra med bilen, ska jag behålla den? eller sälja den ASAP? Om jag säljer den nu tror jag att jag kan förlora runt 20-25k till privata återförsäljare. Tack på förhand!
Det som jag är lite nyfiken på är lite mer kring kravspecifikationen? Vad är ert behov?
För visst om du säljer den så behövs kanske en annan bil och min upplevelse av @Skogstomten:s tips och råd som är vår husguru på bilekonomi - så är det kravspecifikationen som avgör. Det som passar en själv behöver inte passa någon annan.
Förlåt om jag inte var tydlig med vad jag behöver. Om vi säljer den nuvarande V70 behöver vi en bil som är som V70 när det gäller komfort, säkerhet och bagageutrymme. Dessutom behöver vi att det är en pålitlig bil med mindre krångel att äga. Jag är öppen för leasing, men jag kan också använda pengarna som jag får när jag säljer min V70 för att köpa en ny “begagnad bil”, om det är mer ekonomiskt.
Svårt att hitta, faktiskt. Det närmaste du kommer är nog Skoda Superb. Den har gigantiskt bagageutrymme likt V70:n, men komforten är något sämre och inredningen likaså.
På pappret kanske ett lite bättre val, men att sälja din V70 och byta ut den mot en Skoda Superb är förmodligen ett dåligt val.
Tyvärr finns det inte så många alternativ som har lika bra komfort. En Toyota Avensis/Auris/Corolla eller liknande kommer att vara billigare och mer sällan gå sönder, men komforten är noterbart sämre (mycket mindre ljudisolering än v70:n, som har extremt lite kupebuller jämfört med nästan alla andra bilar). Mercedes E-klass och Audi A6 har lika hög eller högre komfortnivå, men de går i regel sönder ännu oftare än my2016-volvos och är dyrare, så de är inte riktigt några alternativ.
Skulle jag vara du så skulle jag nog hålla kvar i bilen, och vänta några år tills det finns vettiga el-kombis.
Ja, du kan komma undan billigare med andra alternativ, men jag lovar dig att det inte är kul att åka 45 mil i en Toyota (något jag själv gjorde senast igår! Jättebra bilar för det mesta, men bullernivån vid motorvägar är verkligen jobbig när man är van vid tystare bilar!).
Min bakgrund är att jag har kollat igenom i princip alla bilmärken på marknaden under de senaste året. Vill du ha en tyst bil så är Volvo, Mercedes, Audi och (vissa) Lexus i toppen generellt. Och det är noterbar skillnad mellan dessa och i princip alla andra märken (ok, frånsett Rolls-Royce och sådana märken…)
Jag har en Volvo V70 D4 AWD från 2015. Jag har två barn och vi har ägt bilen sen 2018.
Det är en helt fantastisk bil för familjen, vi kör var vi vill med den i komfort och säkerhet. Den är rymlig och tål allt småbarnen kan utsätta den för… Modellen är väldigt förfinad och de fel som uppstår är oftast rena slitage delar som oftast fångas upp på servicen. Den är otroligt slitstark jämfört med många andra bilar, speciellt med deras diesel motor. Det är därför Polisen använder dem.
Visst är skatten lite hög (3200 kr per år) och så är det en diesel vilket varken är miljövänligt eller billigt per liter. Men den är effektiv, snittförbrukningen är 0,6 mil och jag kör lätt 120 mil på en tank (för tillfället 1700 kr).
Vi kör max 2000 mil per år.
För oss är det som sagt ett bra val. Jag tycker inte det är värt att sälja den byta till en dyrare elbil eller ny bil. Vi kommer nog ha denna bilen tills barnen är stora om typ 10 år. Förhoppningsvis har HVO100 eller annat miljöbränsle godkänts för den bilen.
Man får inte glömma att dieselmotorer är de mest effektiva och hållbara förbränningsmotorerna vi har, med en verkningsgrad långt bättre än bensin (Otto). Det är bara en tidsfråga innan alla bilar får använda HVO100, som har lägre NOx och är koldioxidneutralt. Just nu smutskastas dieslarna oförtjänt mycket.
Jag tycker du ska ha is i magen och använda den som den fantastiska bruksbil den är.
Fyller på lite i “behåll”-kören: vår diesel-v70 från 2012, köpt 2018, har inte haft några stora problem. Småsaker som jag skulle klassa som normalt underhåll. Har inget ont att säga om den, mycket bra familjebil (vi har tre kids).
De åren vi ägt den matchar ganska väl dina kommande fyra år med din bil, rent tidsmässigt.
Tack alla för era råd! Jag tror att jag kommer at behålla bilen de närmaste 3 åren, därefter går maskinskadeförsäkringen ut. Tycker du att det är en bra idé?
När det gäller maskinskadeförsäkring erbjuder Länsförsäkringar 10 år eller 12000 mil medan andra som Volvia endast erbjuder 8 år. någon erfarenhet av LF när man gör försäkringsskador?
Tycker att du ska behålla den. Har själv en V70 2012 som jag är supernöjd med. Att det kan bli problem och fel på bilar gäller alla märken. Fördelen med V70 (och Volvo överlag) är att det är populära bilar och många kan meka med dem. Finns även filmer på youtube och instruktioner på FB om du du skulle vilja skruva själv.
En stor och trygg bil är bra att ha när man har barn med.
Min V70 som gått 20 000 mil är från 2012. Den går som en klocka. Det enda som jag saknar är en kamera när jag backar, men det får jag leva med.
Jag vore en ekonomisk idiot om jag bytte bil nu, utan räknar med att köra bilen åtminstone 10 år till. (Obs! En personlig åsikt som bara gäller mig själv.)
Volvobilar varar länge. Min gamla 745 från 90-talet hade jag i 35 000 mil. Sedan köpte en händig ung man bilen och körde den 10 000 mil till.
Exakt så… Min 740 kombi gick i 36000 och för nio år sedan tog en mekande bekant över den och hans döttrar övningskörde den och han hade den som “hustraktor”. Nu tror jag den är död däremot.
Min V70 jobbar mot 35000 nu. Så, till TS - tuta och kör, som man säger.
Bara för att man köper en begagnad bil betyder inte det att man gör en större förlust än på en ny bil.
Såg ett program på tv för några år sedan om bilekonomi (går säkert att hitta på YT).
Det var några med bilkoppling som diskuterade bilars ekonomi och hur man skulle välja.
Bl.a. var Bosse bildoktorn och Motormännens ordförande med.
Alla utom Bosse var eniga om att man skulle köpa en liten bränslesnål bil och hyra bil när man skulle göra en längre resa.
Att dessa var sämre ur krock och komfort hänseende fick man leva med.
Bosse tyckte istället man skulle ta den bilen man själv tyckte man behövde (storleks och komfortmässigt) och hitta ett lågmilat 1-2år gammalt exemplar.
Sedan körs denna till den i princip är skrotfärdig (tar minst 20år) och den servas regelbundet hos “Hassan på hörnet”.
När de sedan slog ut de olika förslagen blev Bosses billigast.
En ny bil måste ju servas på märkesverkstad vilket kostar betydligt mer än en billig dito.
Värdeminskningen är också enorm de första åren vilket ger mycket pengar i kassan för den som köper begagnat.
Själv har jag under mina första 20år som bilägare köpt nybesiktigade 5-15 000kr bilar och kört dessa 1-3år.
De flesta har jag knappt rört en skruv på.
Vid försäljningen får man ofta tillbaka vad man tidigare har gett.
Då gör det inte så mycket om bilen drar en deciliter mer per mil.
De senaste åren har jag köpt 1-3år gamla bilar och de har oftast inga större servicekostnader utan det är värdeminskningen som gör dem dyra…
