Jag har gjort en privat NPF-utredning. Kan hålla med om mycket som skrivs i tråden. Beroende på din ålder (och kön ) så kanske det hade upptäckts under skoltiden, men det är inte alls säkert.
Jag visste väldigt lite om NPF innan det kom på tal och jag ska villigt erkänna att jag hade mycket förutfattade meningar och fördomar utöver mina gigantiska kunskapsluckor.
Kliniken jag gjorde min utredning via flaggade ganska tidigt för att de hade en del erfarenhet av att hemregionen inte tog emot patienter vid vidareremiss. Utan det kunde bli att de försökte med andra närliggande regioner.
Är din målsättning att få diagnos och läkemedelsbehandling så bör du vara medveten om risken att du får en sämre underbyggd diagnos som din hemmaregions psykiatri inte godkänner. Du kan då bli utan LM behandling efter 12-15M med medicinering om du inte hittar en annan klinik som tar emot dig (kanske en privat som erbjuder längre medicineringar).
Om det är en möjlighet så skulle jag noga utvärdera möjligheterna till att göra utredning via regionen. Det kan dock vara väldigt svårt med grindvakter och långa köer som förmodligen aldrig kommer klaras upp.
Är din målsättning i stället att lära sig mer om sig själv och hur ens hjärna fungerar så kanske diagnos inte är
a och o (till en början). En seriös utredning är omfattande och rätt jobbig för att vara ärlig. Jag har gått hos kunnig psykolog och arbetsterapeut ganska länge nu och har fått bra verktyg, kunskap och acceptans. Skulle nog använda det lite som en benchmark på en privat klinik vad de erbjuder utöver bara utredning och tidsbestämd medicinering.
Det som lyfts i tråden om att dörren stängs till vissa yrken och att den offentliga vården är misstänksam mot privat värd stämmer. För egen del så är vare sig polis eller militär något jag eftersträvar.
Att jag överhuvudtaget kom detta på spåren var att jag fick göra lite screeningtester när jag började gå hos psykolog (av andra anledningar). Min psykolog var väldigt försiktig och neutral. Hon sa att jag kunde söka via min egen vårdcentral, men att det fanns en viss risk för att det vara långa köer innan man blev kallad och att processen i sig förmodligen kunde ta lång tid. Även fast de själva utförde utredningar så var det inget de försökte sälja in.
Jag letade själv upp en klinik som jag fick bra vibbar från. Du kan ju också kolla recensioner, se om psykiatrikerna på kliniken skrivit artiklar i tidningar osv.
Jag tar inte centralstimulerande läkemedel, men jag är ändå väldigt glad för att jag gjort utredning och framförallt gått länge hos psykolog och AT. Kan man inte få det via regionen så blir det väldigt dyrt. Jag hade tur som hade försäkring som täckte en del.
Bara diagnos utan möjlighet till fortsatt stöd skulle jag säga är av mindre värde.
