Någon som har betalt ur egen ficka för att göra en NPF-utredning för vuxna? Min terapi har lett till att jag har gjort kopplingar som jag tidigare inte har sett (eller velat se). Min olycka hjälpte säkert också till för att ställa saker på sin spets.
Att komma iväg som vuxen via regionen verkar i princip omöjligt. Tror inte att det täcks av min sjukvårdsförsäkring heller. Har hittat några privatkliniker som erbjuder utredningar i intervallet 30-35K och undrar om någon har någon erfarenhet av dessa kliniker som gör dessa utredningar.
Vi pratar alltså utredningar för t.ex. ASD (Autism Spektrum Disorder) eller ADHD.
Avseende autism får man fråga sig lite vad syftet är. Autism har ju ingen specifik farmakologisk behandling och om funktionsnedsättningen är så lindrig att man klarat sig igenom barndomen utan att det uppmärksammats + tjänat ihop pengar till en privat utredning är frågan vad diagnosen ger en. Det finns vuxenhabiliteringen, men är man högfungerande har de sannolikt inte jättemycket att erbjuda du inte kan få på annat sätt med de pengar du tänkt lägga på en utredning. Tror man sig ha autistiska drag men ringa funktionsnedsättning hade jag hellre satsat på psykoedukation på egen hand, man kan få många böcker i ämnet för 35k (och mycket privat terapi om det är nödvändigt). Diagnosen i sig ändrar inte sjukdomen, det är hur man mår/fungerar som är det viktiga, men det är klart att en diagnos kan hjälpa en förstå sig själv bättre.
Avseende ADHD finns ju behandling att få, så har större förståelse för det. De privata vårdgivarna har dock något perversa incentiv, då de sannolikt får fler nöjda kunder ju fler utredningar som leder till diagnos. Finns till viss del en uppfattning inom psykiatrin att vissa privata kliniker inte är seriösa utan ger folk det de “vill ha”. Om det bara är en fördom kan jag inte svara på, tyvärr.
Vill gärna rekommendera boken “Jag vill bara bli erkänd som stat” (finns säkert på ditt bibliotek). Skrevs av en bekant till mig som gjort privat autism-utredning. Hon upplevde att det gav henne mycket att få den bekräftelsen, eftersom hon kört fast i vanliga vården och hamnat i en massa felaktig behandling eftersom de inte förstod grundproblemet till hennes dåliga mående… Vet dock ej vilken klinik det var.
Kan inte ta gift på hur det ser ut när det gäller ADHD, men för att få en autismdiagnos måste du ha allvarliga svårigheter i vardagen… annars uppfyller du inte kraven för autism. Alla har drag av både det ena och det andra i större eller mindre utsträckning, men det är inte samma sak som att man har besvär till den grad att man får en diagnos för något.
Dock kan man mycket väl vara kapabel att få ihop 35k till en utredning och ändå ha autism. Kan vara att man känner sig som ett UFO när det kommer till sociala relationer, alltså att det inte funkar att bilda vänskaper och/eller inleda intima relationer. Det räknas i allra högsta grad som svårigheter i vardagen.
Vet inte vad du fått för svar via regionen som gör att det känns omöjligt, men jag har en bekant som precis blivit klar med sin utredning.
Under en behandling för något annat var det en läkare som lade märke till tendenser hos honom, skrev en remiss och han skickades direkt på utredning. Jag brukar inte vara så impad av sjukvården i den här typen av frågor, men han har verkligen blivit otroligt bra uppfångad och omhändertagen. Det här är såklart bara en anekdot, ibland har man väldig tur med läkare osv. Men kanske värt att ligga på lite för att få det via regionen ändå.
Också; angående tidigare kommentar om vad syftet är och att allt inte går att medicinera. Min bekant blev efter utredningen erbjuden att delta i flera olika diskussionsgrupper och andra typer av sammanhang där man pratar med andra som också fått diagnoser i vuxen ålder, delar erfarenheter och tips för hur man kan hantera sin diagnos. Utöver den medicinen han också ska prova för ADHD. Han är väldigt tidigt i processen, men bara diagnosen har gett honom så mycket. Man ska inte underskatta vikten av att få ett sammanhang och att kunna sätta ord på saker, och att en auktoritet som en läkare bekräftar ens upplevelser. Han har spenderat många år med att tro illa om sig själv och skuldbelagt sig själv för att han har svårt för mycket som verkar vara så enkelt för alla andra.
Återigen, bara en anekdot, allt sånt här är högst individuellt såklart.
Tack för ditt svar och du har så rätt. Just det du avslutar med resonerar jag med väldigt mycket.
Jag har frågat och endast barn via BUP kan få en utredning. Har ju dessutom aldrig lyckats få komma iväg till psykolog trots rätt stora problem som hade kraftig påverkan på livet i stort.
Jag har själv fått en ADHD-utredning som vuxen och det är absolut möjligt att få den via regionen. Dock krävs det ju nån form av motivering till att göra den tex som ovan att man har påtagliga svårigheter i vardagen, påtaglig psykisk ohälsa som kan misstänkas bero på npf osv. Stå på dig är väl mitt råd.
Tack för att du delar med dig. Visst borde man stå på sig, men tyvärr är det väldigt svårt i min region. Ständig personalbrist.
Det är också svårt att förmedla något så komplicerat på ett 5 minuters läkarbesök när det dessutom finns en språkbarriär. Borde det vara annorlunda? Absolut.
Orkar man ta strid eller slänger man pengar på problemet för att hitta en framkomlig väg?
Tusentack för boktipset. Jag läste den nu idag, efter att jag hade kommit hem från sjukhuset (tar tagit en massa prover). Det är första “tryckta” boken jag läser med ögonen på länge, men hade hjälp av en ny fidget. Jag slipper nu förstöra min frus Emelies hårklämmor (vet inte hur många jag har förstört genom åren).
Mina egna upplevelser både påminner och skiljer sig till viss del. Det blev både skratt och tårar när jag läste boken. Försökte göra citat på läsplattan, men fick det inte att fungera (har en ny Storytel Reader som jag inte riktigt har satt mig in i). Men hon skrev något om värdet av att någon lyssnar på ens berättelser utan att avbryta i förtid och komma med enkla lösningar.
Innan jag fick komma till psykolog via min privata sjukvårdsförsäkring hade jag aldrig fått göra det. Läkare som i mitt fall har varit tullvakter fokuserar på en sak åt gången och har uttryckligen sagt det till mig att jag måste välja en sak som jag vill få hjälp med. Ofta har man fått höra att man har för lindriga besvär för att kunna få hjälp via Regionen.
Att någon lät mig tala till punkt var delar av vändpunkten för mig, en annan viktig del var att jag vid / efter olyckan inte förmådde att upprätta hålla masken som jag har byggt upp under en stor del av mitt liv.
Jag har nu påbörjat min egen NPF-utredning via en privatklinik, men bara de senaste veckornas studier om andras berättelser om deras upplevelser har varit en stor tröst i att man inte är ensam. Jag har under väldigt stora delar av livet känt mig extremt ensam för att jag inte fungerade som alla andra.
Min chef sa till mig efter olyckan (när jag berättade om den bra hjälpen jag hade fått via försäkringen): det kanske visar sig att det här var det bästa som kunde hända och hon kan faktiskt ha rätt i det.
Det stora skiftet som finns nu är att vem som helst kan lyssna på föreläsningar av världens främsta experter inom sina respektive områden i stället för de som råkar finnas tillgängliga för dagen på läkarmottagningen i Byhåla.
För de som snubblar på tråden från någon sökmotor eller dylikt: jag kan säga att bara att få svara på de olika skattningarna som används som screening upplevde jag som en stor lättnad. Att de beskrev saker som jag har upplevt som unika för mig själv och som har varit förknippat med konflikter och skamkänslor.
Tack till alla er som bidragit konstruktivt i tråden! Till er som uppvisar mossiga attityder, ibland måste man inte skriva i alla trådar om man inte kan bidra med det som efterfrågas. Alla kan inte ha insikter om allt och 30s googling betyder inte att man vet mer än de som upplever en svår kris.
Det är lite mångfacetterat. Redan nu har jag börjat lära mig metoder och verktyg som verkar ha en viss effekt. Det blir också värdefullt i fortsatta diskussioner med “min läkare” eller kanske mer att jag får en fast läkare i stället för stafettläkare du-jour. Framför allt så kan det oavsett jag i spektrumen jag hamnar ger mig en bättre självkänsla att “allt kanske inte beror på att det är fel på mig”.
Så som min hjärna fungerar är ju inte enbart negativt, och det växlar i perioder hur belastande det är. Just nu är en väldigt tung period.
Jag hoppas också få en större acceptans hos vissa i familjen varför jag ofta får ofta skippa sociala “happenings” för att inte skrivar checkar större än vad jag har teckning för. Den acceptansen finns tyvärr inte idag.
Kanske kan en officiell diagnos påverka färjebolaget att byta tillbaka till den gamla kameravinkeln på sin livekamera… Den var min de-compress på lunch och efter jobbet men fallerade totalt när de bytte vinkel, förändringar och jag är så där…Men vem gillar inte färjor, flygplan eller tåg? Färjan var dock absolut bäst. Önskar att jag hade haft tanke på att spela in strömmen, men tänkte att den inte skulle förändras…
Kul att du påbörjat din resa! Finns som sagt mycket information om neuropsykiatriska tillstånd att ta del av, finns allt från böcker, poddar och filmer.
Får man fråga vad det är för mossiga attityder och 30s googling du åsyftar här?
Vad bra att du får hjälp! Och Tack för att du delar med dig! Det är jätteviktigt att lära sig förstå människor i sin omgivning (och sig själv), och ditt inlägg kan mycket väl ha hjälpt medlemmar i detta forum till värdefulla insikter.
Jag själv fick en ögonöppnare när jag för skojs skull gick på en föreläsning på mitt (teknik)jobb om just neurodivergens. Jag trodde det skulle vara oanvändbart i närtid (“men man vet aldrig vilken kunskap man har nytta av i framtiden”). Nåväl, den timmen resulterade i att jag fick en mycket djupare förståelse och vänskap med en närstående, och jag kan äntligen vara till vettig hjälp. Det du skrev om att låta en människa få prata färdigt, utan att nödvändigtvis komma med snabba lösningar, det var spot on.
Den var min de-compress på lunch och efter jobbet men fallerade totalt när de bytte vinkel, förändringar och jag är så där…Men vem gillar inte färjor, flygplan eller tåg? Färjan var dock absolut bäst. Önskar att jag hade haft tanke på att spela in strömmen, men tänkte att den inte skulle förändras…