Har väldigt mycket tankar kring ekonomi så tänkte att jag skriver av mig lite.
Jag lever med sjukersättning på 50 % sedan 2020.
Från början kändes allt bra då jag äntligen fick ett arbetsliv som faktiskt fungerar för mig.
Sedan har tiden gått och jag känner mig mer och mer…fången och förhindrad att göra saker jag så gärna vill kunna.
Är inte särskilt attraktiv på arbetsmarknaden längre och har inte tagit min examen.
Men…
Kan inte studera och jobba samtidigt med sjukersättningen och har inte råd att sluta jobba för att plugga.
Kan inte heller få något från CSN i ett sådant läge då jag inte har tillräckliga studieresultat för det.
Skulle vilja ge ut en bok och prova på att hålla några föreläsningar.
Men det är ju också bara att glömma med sjukersättningen.
Alla mina drömmar som skulle resultera i en högre inkomst har jag fått kasta i soporna och just nu är jag långt ifrån nöjd med den situationen.
Petar på med aktier men tänker inte leva loppan som egen trader och förlora det jag har.
Någon som vet något jag skulle kunna göra för att få in några extra kronor?
Halvtid i all ära, och min diagnos kan jag inte göra något åt. Men handbojorna som följde med var jag helt ärligt inte fullt så beredd på.
I media har det skrivits om att man kan förlora sjukersättningen om man visar sig ha arbetsförmåga. Om man klarar av att studera skulle det av FK kunna ses som ett tecken på arbetsförmåga.
En ganska rimlig utgångspunkt kan jag tycka.
Det är klart att det målar in TS i ett hörn men hur skulle det se ut om sjukersättningen gick till den som använde den till att dryga ut CSN eller finansiera en startup…
Absolut kan jag skriva boken på fritiden, finns inget som hindrar mig från det.
Problemet kommer om jag bestämmer mig för att ge ut den.
Då kommer det plötsligt klassas som att jag är fullt arbetsför och min sjukersättning kommer med all sannolikhet dras in.
Det kan jag inte riskera då jag inte klarar att jobba mer än 50 %.
Samma sak med studier.
Studerar jag samtidigt som jag har sjukersättningen kommer det ses som att jag är fullt arbetsför och sjukersättningen dras in.
Man kan säga att sjukersättningen i vissa fall kan vara lite som en rävsax.
Tack vare den har jag mer energi på dagarna, men på grund av den kan jag inte göra något annat.
Missförstå mig rätt, jag är jätteglad att jag fick igenom den och jag förstår varför alla dessa regler finns.
Kanske är det dags för mig att jobba på att fullt ut acceptera detta och försöka njuta av det jag trots allt har…
Svår situation. Hur tror du själv vägen tillbaka till framtida jobb ser ut? Såg att du varit sjukskriven ett tag, men inte att du är sjukpensionär?
Du kan ju alltid skriva en bok på din fritid och ha den vilandes när den är klar, dvs, undvika att ge ut den tills dess att du kommer ut i arbete igen (om du gör det?).
Själv är jag lite kluven till alla dessa regler gällande bidrag, försäkringspengar m.m, men det är också svårt att få förståelse kring allting runt utan att ha varit med om det själv.
Nej, boken är mer en tanke jag haft i många år. Många som hört min historia har sagt att jag borde skriva en för att det kan hjälpa och peppa andra att komma vidare från ett dåligt mående.
Hade tänkt börja skriva en men då blev det försent. Strax efter åkte jag in på sjukhus och diagnosen blev ett faktum.
Kan sammanfatta det med att jag lärt mig den hårda vägen att inte skjuta upp på saker.
Säger det dock med glimten i ögat och ett leende på läpparna, för det är trots allt bara en dröm jag haft och inget som jag egentligen känner är livsnödvändigt att göra.
Men jag älskar ju att prata inför folk. Tveklöst hade det varit kul.
Det kan vara värt att överväga att använda en så kallad spökskrivare. De flesta böcker i den ”självupplevda” genren som blivit utgivna och fått en större publik har haft spökskrivare.
Att ha en stark berättelse är bra men att lyckas skriva om den på ett sätt som gör den rättvisa kräver en viss talang.
Tror tyvärr den tanken också går bort då det fortfarande skulle publiceras i mitt namn och därför skulle FK troligen betrakta det som mitt verk = ingen sjukersättning längre.
Jag kan inte komma med tips på hur du ökar din inkomst i nuvarande situation, då jag inte vet vad som gäller samt att det låter som att du redan funderat en hel del på det och kommit fram till att du sitter i en rävsax. Ditt resonemang verkar stämma. Även rinligt då reglerna i annat fall lätt skulle kunna utnyttjas.
Om du kommer till insikten att acceptera situationen skulle jag rekommendera att fundera på hur du kan investera i ditt välmående istället för pengar. Du vill skriva en bok och du tycker om att tala inför folk. Kan du göra det utan att ta betalt? Kan du göra det då utan att FK lägger sig i? Vad annat kan du göra för att må bättre? Att få gör det du tycker är roligt och utvecklnde bör ge dig livsglädje där pengarna endast hade varit en bonus. Fortsätter du på det spåret kommer ditt liv bli rikt, om än kanske inte räknat i pengar.
Förstår din situation. Har själva ms i snart 6 år och väntar fortfarande på vad fk ska besluta. Just nu väntas smärta rehab men har också fatigu. På rehab var det ofta att de mötena på 1 timme oftast blev kortare för de såg på mig att jag inte var medvetande vid diskussionerna. Ungefär som i snobben. Wha wha wha när de vuxna pratar .
Har faktiskt inte ens tänkt tanken på att jag ändå kan göra saker jag tycker är roligt, men att det blir bättre om jag tar bort pengarna ur ekvationen.
Ska fortsätta på den tankebanan och reda ut vad jag verkligen vill och utgå från det för att se vad jag kan uppfylla utan inblandning från FK.
Ändra tankesätt från ren ekonomi till välmående. Kan ta ett tag men är nog värt mer än jag tror att göra den resan.
Förstår vad du menar med att man känner sig som snobben vid längre möten.
Den förlamande känslan har jag haft några gånger, men tack och lov inte det vanligaste för mig.
Däremot tappar jag fokus oerhört fort och klarar inte av om två personer pratar samtidigt på t.ex. ett möte. Huvudet stänger av direkt och jag har plötsligt inte en aning om vad folk pratar om.
När det blivit som värst med min fatigue har jag blivit extremt känslig för alla former av intryck, såsom ljud och ljus.
Blir då liggandes med öronproppar, hörselkåpor och ögonmask i ett tyst och mörkt rum. Mindre kul.
Hoppas verkligen FK ger dig positiva besked snart!
Hoppsan. Missade dit svar. Såg det nu för jag fick en like.
Kanske fel plats och fråga och du behöver inte svara om det känns för personligt.
Men jag vill fråga hur lång tid tog det innan du så och säga hamnade rätt enligt fk. Vi verkar både vara extreme fall. Jag nog mer när det gäller smärta. Så är lite nyfiken om det är normalt med 4-6 år innan man hamnar rätt.
Det är helt ok att du frågar och jag svarar gärna.
Först vill jag bara beklaga att du har problem med smärta också, jag känner mig oerhört lyckligt lottad som sluppit det än så länge.
Det här låter kanske också konstigt, men jag har aldrig haft några problem med FK.
Fick diagnosen i december 2016, kämpade sedan med att jobba 50-100% fram till vintern 2018 då jag fick ett nytt skov och insåg att jag nu var fast på 50%.
Dock dröjde det ända till våren 2020 innan jag sökte om sjukersättning, efter att min läkare sagt att hon tyckte det var dags.
Skickade in ansökan om sjukersättning, fick ett samtal från FK några veckor senare där de ställde lite frågor för att göra en bedömning.
Några veckor efter det var allt klart och jag fick beslutet.
Hoppas verkligen du får positiva besked snart!
Efter att jag fick beslut om sjukersättning på 50 % fick jag ett helt nytt liv där jag plötsligt kunde börja fungera igen.
Önskar att alla med denna diagnos kunde få det lättare med myndigheter. Har förstått att allt för många tvingas kämpa hårdare än de borde behöva.
.
