Jag har följt forumet sedan 2019 och fått mycket inspiration härifrån sedan dess både gällande investeringar och tankar kring mjuka värden i livet. Idag har jag ett fritt meningsfullt arbete, som jag haft i 23 år, som initialt var min hobby men under se sista 2-3 åren har blivit till en börda.
Jag hade tidigare en dröm om att sluta lönearbeta vid 50-55 års ålder. En nyfiken tanke om känslan av fullständig frihet och att införskaffa en husbil att utforska den skandinaviska naturen över olika årstider samt utveckla sommarstugan som ligger idylliskt vid en skogssjö. Idag är jag 49. Hustrun och jag har tillsammans jobbat hårt i 20 år utöver våra ordinarie lönearbeten, med fastigheter, jord- och skogssbruk, för att nå den grad av frihetskapital vi har idag.
Jag lever med en kronisk åkomma sedan 30 år tillbaka med kronisk smärtproblematik. Mitt medvetna spår som jag har valt gällande min problematik har varit problemlösning och att hitta möjliga vägar/lösningar/anpassningar för att jag ska kunna jobba vidare med det jag velat göra. Jag har haft en del vårdbesök genom åren, med inställning att bita ihop och kämpa på, vilket har resulterat i nästan ingen sjukfrånvaro trots min smärtproblematik.
De sista 2-3 åren har jag tyvärr tappat gnistan och det är inte bara att ”bita ihop” längre och ”köra på” som jag gjort tidigare. Jobbet som tidigare har varit min hobby känns mer som ett ok, som jag inte riktigt vet vem som kan axla framöver. Även min dröm om FIRE känns mer avlägsen även om jag rent ekonomiskt sett närmar mig den allt mer. Jag har under det sista året fått hjälp från vården och ett smärtrehabiliteringsteam, som har gett mig många verktyg och insikter. Jag har även för första gången i mitt yrkesverksamma liv varit 100% sjukskriven samt deltidssjukskriven en längre period på deras inrådan.
Kan det finnas någon rådgivning eller någon coach som jag kan konsultera för att få stöd i hur jag kan tänka och navigera framåt i ett ekonomiskt perspektiv? Börjar inse att min väg till FIRE kanske inte blir som jag tänkt mig utan att jag mer närmar mig långtidssjukskrivning, sjukpension eller förtidspension. Känns som en djungel att börja navigera om när man haft siktet så tydligt inställt under lång tid. Samtidigt känns det som att jag har lika stor rätt att ta del av alla våra sociala förmåner, som jag varit med och betalat in massor med skatt till under alla år som yrkesverksam. Varför ska jag avstå det som jag har rätt till utifrån min sjukdomsproblematik bara för att jag ekonomiskt börjar närma mig möjligheten till FIRE?
Har någon råd eller erfarenheter av liknande situation och tankar? Tar tacksamt emot er klokskap och allehanda tips och råd. Forumet brukar ju vara ett fantastiskt bollplank för tankar.
Vänligen,
Vilda