Kort beskrivning så går jag på smärt rehabilitering. Doktorn sa idag ihopa med psykolog osv att de rekommenderar och kommer medela min Doktor, vårdcentralen, försäkringskassa osv att jag bara ska jobba 25%.
Detta leder till att om jag ej får jobb. Kan jag med 4% principen tekniskt leva i ett fire scenario. Det borde ge en 4-5000 över per månad och inga problem och pausa utag vid behov.
Så egentligen har jag mitt på det torra i 20 år tills riktig pension.
Frågan är. Ska jag vara glad över detta.
Vet detta låter konstigt. Men jag är van och vara sjuk. Och accepterar att jag aldrig blir bättre. Så vet ärligt inte hur jag ska känna.
Är fire oavsett hur att man lyckats. Eller är det egentligen att jag misslyckat ?
Igen vet det är konstig fråga. Är en bizzar situation.
Misslyckats har du ju knappast då jag gissar att det knappast är ditt egna fel att du är sjuk och inte kan jobba? Hoppas inte att du verkligen känner så?
Mja jag känner mig faktiskt lugnad av det. Målet var i alla fall 4 millioner för full fire. Nu räcker det med bara 1… ja tills jag är 69. Är nog mest det som är det konstiga. Att jag känner en lättnad i något 99% går i väggen för. Känns inte rätt att vara glad över det om du förstår vad jag menar.
Min man och jag satsar också på FIRE och tänkte att vi hade många år kvar då det var en del miljoner att få ihop först.
Sedan kom bakslaget (trodde vi) : jag fick diagnosen MS och sjukersättning på 50 % var ett faktum.
Tack vare det kommer vi nu kunna nå vårt mål mycket tidigare än vi trodde.
Idag känner jag att min MS är det bästa som hänt mig och jag är väldigt glad att vi hamnat i denna situation, samtidigt som jag känner mig lite för glad när människor frågar.
Att säga att jag är tacksam över min MS sticker verkligen i ögonen på andra och jag möts av många som inte förstår hur jag kan se något positivt i en sådan situation.
Det enda jag har landat i är att jag tänker fortsätta vara glad för min glädje ska inte få förtas av andras oförståelse/okunskap/vad det än kan vara.
Jag lever mitt liv med min man och inte med alla andra.
Var glad över att du kan känna glädje över din situation och att du kan se den som en bra sak, motför vad många andra hade känt.
Som nära anhörig till en person med MS är jag helt perplex över ditt påstående. Jag vet att MS slår väldigt olika på olika individer och utvecklas olika över tid men så himla kul blir det ju aldrig.
Själv hade jag gladeligen offrat hela mitt livs sparkapital för att slippa en kronisk livspåverkande diagnos av den typen.
Jag har bra kapital och sjukförsäkringar som skulle göra mig 100% FIRE i ett slag om jag nu drabbades av något liknande.
Hoppas din sjukdom inte förvärras ytterligare och att du får ut så mycket livskvalitet som möjligt.
Ärligt eftersom jag själv har ms. Att höra någon säga att ms är det bästa som hänt en låter rent galet. Men jag förstår hur du menar. Har själv tänkt att med ms slipper jag i alla fall jobba sönder kroppen. Dock lever jag med non stop smärta.
Men visst, det är hanterbart så jag förstår ditt resonemang med att den har hjälpt dig och mig till förtidspension med sovmorgon var dag tex
Nä det är nog mest om man överlag ska vara glad över situationen.
Typ jippi jag är sjuk med smärta och fatituge som gör att jag får 75% sjukpension så jag kan typ gå i fire.
Förstår mig rätt, det känns ju jättebra och ej har rädslan att pengarna inte räcker eller att riskera och bli hemlös. Men samtidigt känns det som man är glad att man är i den situationen pga man tekniskt är i samma situation som en cancersjuk som hoppas på att det inte blir sämre. Eftersom ms kan gå till ett stadie då ingen bromsmedicin hjälper. Då har man typ 10 år kvar och leva.
Håller med. Om valet hade varit tung industri arbete med tunga lyft och rinnande svett var dag. Eller sjuk i fire. Lätt valt tungt arbete. Men förstår ändå aktie uggla lite gran eftersom man kan hamna i 50% med bara trötthet. Det är typ vila ofta om dagarna. Många med ms som har tur och slippa smärta. Speciellt tjejer eftersom det tar hårdare på killar
Jag förstår att det låter konstigt när jag säger att MS är det bästa som hänt mig, men det är min verklighet och min inställning till situationen.
Det är såklart inte kul med fatigue och alla andra kognitiva problem jag har, men har lärt mig att leva med det och vill inte att det ska dra ned mitt psykiska mående.
Jag vet också att jag haft mer tur än många andra och har än så länge sluppit smärta. Bromsmedicinerna fungerar dessutom bra.
Vetskapen att veta att MS inte är dödligt hjälper också, fast livskvaliteten kan ju försämras avsevärt…
Nu tänker jag dock fortsätta som tidigare, utgå från hur jag mår idag och se alla fördelar jag ändå fått tack vare detta.
Förtså mig rätt nu, jag på sitt sätt håller med dig. Därför jag gjorde tråden. Skillnaden är nog du har bättre och mer positiv inställning till det. Vilket är bra. Gäller fokusera på det som är bra och komfortabelt i vår situation. Själv får man tankar som att nu kan man skaffa hund istället för att vänta tills man är 70.
Hoppas inte att du verkligen känner så? 
