Jag/vi har levt med ungefär samma “problem” så jag förstår era funderingar.
Föddes med en ovanlig och allvarlig hjärtsjukdom och har hört allt från läkarkåren genom åren. Från början skulle min mor förbereda sig på att jag skulle avlida som barn, jag var bara till “låns”. Sedan skulle jag inte klara tonåren och sedan inte bli 30, 40 eller 50 år…
Av den anledningen har jag alltid haft det i åtanke att ordna det för min fru och barn så de kunde få det drägligt när/om jag inte orkade jobba och därefter avlida.
Har levt på som vanligt efter bästa förmåga, jobbat, bildat familj, köpt lägenhet därefter byggt hus, rest och varit i sommarstugan på somrarna och haft ett utomordentligt trevligt liv.
Jag blev såklart överintresserad av hur jag skulle säkra upp så mycket av min intjänade pension mm då jag kallt räknade/räknar med att jag aldrig kommer att uppnå pensionsåldern.
Insåg tidigt att jag var tvungen att undvika alla former av hälsodeklarationer som krävs för livförsäkringar tex som ni har beträffande bolånen. Men även efterlevandeskydd på tjänstepensioner valde jag direkt för då behövdes inte hälsodeklaration. Jag valde också så snart det gick att flytta mitt intjänande av Premiepension till min fru så hon skulle klara sig bättre när/om hon blev ensam på ålderns höst. Detta var inget som rekommenderades av någon “expert” då man tappar X antal % av värdet då det flyttas till makan. Men jag ansåg ändå att oddsen var goda att de skulle göra mer nytta på det sättet än att låta dem gå tillbaka i det allmänna slukhålet.
Kort sagt har jag nog gjort allt jag kunnat för att mina pensionspengar ska finnas kvar för min hustru och barn. Skulle jag mot förmodan bli pensionär är det bara en bonus 
Förutom detta har planen varit att unna sig det som kan underlätta mitt liv så gott jag kunnat och se till att vi sparat en slant och investerat allt eftersom.
Nu är jag snart 51 år och tror vi är “hemma” med den ekonomiska biten.
Villan är fortfarande belånad med ca 50% men barnen är vuxna nu och bör klara sig själva. Mina föräldrar och svärföräldrar är äldre och där kommer troligen ett arv in till hushållet.
Så nu vilar jag i vetskapen att min fru kommer kunna bo kvar i villan och ha goda möjligheter att leva ett rikt liv, med eller utan mig.
Man kan ju göra en del saker för att det känns bra, men man vet inget om framtiden utan allt är ju mest antaganden och mer eller mindre kvalificerade gissningar.
Så lev på såsom ni önskar och ta vara på tiden efter bästa förmåga. 
