För en liten tid sedan fick jag ont i magen, mer och mer för varje dag. Jag antog att det var något jag ätit för vad kunde det annars vara?
I måndags för en vecka sedan klarade jag inte längre av att jobba utan gick till läkare. De hittade flera stora cystor i bukhålan och jag blev remitterad till specialist.
I fredags fick jag så ont att jag åkte in akut.
På akuten väntade jag mycket kort innan jag togs emot och fick göra ett antal prover. De la in mig omedelbart.
Jag är under behandling, men på bättringsvägen. Smärtan har avtagit.
Från fullt frisk till behandlingsrum fullt av läkare och sköterskor som med brådska gör nödvändigt ingrepp.
Det är svårt att ta in. Svårt att omfamna vidden av vad jag varit med om.
Så, min poäng är - hela den där högen av pengar som vi sparar och vårdar, kanske får vi inte njuta av den, kanske blir det inget “senare”
Om bakterierna är resistenta.
Om man slår bort smärta som att man inte ska “sjåpa sig”
Om man helt enkelt har otur.
Jag har inte mycket erfarenhet av vården, men det jag sett av den senaste veckan - världsklass. Empati och handlingskraft.
Det är först när livets skörhet gör sig påmind som vi upplever livets härlighet - den råa urkraften. Det materiella blir värdelöst i ljuset av hälsans sken.
Hoppas du snart är bättre. Dina insikter kommer du att ha kvar.
Det som hände en bekant till mig för 10 år sedan fick mig att börja planera för en tidig pension för att kunna ha någon nytta av det intjänade kapitalet. Kunde också sluta mitt vanliga jobb vid 61 år.
Det är så mycket viktigare med hälsa än 20 k till mer i pension per månad.
Tack för att du delar med dig! Hoppas allt går som det ska. Hittade hudcancer för ett tag sedan, det gick bra som tur var. Har mycket lättare för att spendera pengar efter det…
Jag saknar ett konkret förslag till handling. En gamling vaknar en morgon; vad är ditt förslag att den gör resten av dagen som den inte redan gör? Ok, sluta snåla - vad ska gamlingen börja spendera på?
Tänker detsamma här; vad är ditt “call to action”. Alla vet att de ska dö en dag. Vad ska vi göra annorlunda?
Femåringar begriper att livet är ändligt. Man lever väl inte sitt sämsta liv fram tills man får en dödsprognos? Tvärtom; alla lever alltid så väl de kan. När dödsbeskedet kommer så finns det inte mycket att förändra. Eller?
Skälet att jag skrev som jag gjorde var att jag ibland stöter på människor som vet vad de vill, men som säger “senare”.
Senare när pengarna är fler, när barnen är större, när sommaren kommer.
Som lägger mer tid på att tänka på vilken fond de ska köpa än hur de ska leva sitt liv.
Att vi vet att vi ska dö är inte samma sak som att vi verkligen förstår det. De flesta säger “om jag dör”.
Min call for action är ingen. Själv tänker jag bjuda hem mina vänner när jag är frisk och visa mitt kök som är ommålat
Hej jag var i samma situation för 5 år sedan upplevde mig som odödlig och gott om pengar när jag fick problem med mitt hjärta och blev bypass opererad så då fick livet en ny dimension så ekonomin kom i andra hand och jag lärde mig att uppskatta vad som är viktigt här i livet.Lev väl
Håkan
Många verkar tro att man lever hur länge som helst. Så är inte fallet och man kan snabbt drabbas av sjukdom eller olycka som förändrar läget. Skönt att du är med oss och att du tar vara på livet.
Men det är också i såna situationer det är bra att ha sparade pengar. Att göra av med alla pengar för att man inte vet hur länge man lever kan också vara en dålig idé.
Helt rätt rätt finns ju en rad med sjukdomar som har dödlig utgång men med ett väldigt långt förlopp som gör att man ej kan arbeta som tidigare att då kunna kanske leva de sista 20 åren med en guldkant i tillvaron rent pengamässigt är nog ganska skönt då än att vara barskrapad samt på det ha en jobbig sjukdom.
Jag har aldrig förespråkat att göra sig av med alla pengar och inte ha ett buffert och sparande. Men att spendera på det som är värdefullt för en så att man inte dör rikast på kyrkogården är det jag avsåg.
Skönt med upptäckt och snabba insatser och många kloka insikter från dig. Jag känner igen det från egna dagar med fruktansvärda magbesvär och smärta som gränsade till dödsönskan och när vården väl rett ut vad det handlade om låg jag på operationsbordet innan jag visste ordet av.
Mitt var mindre allvarligt än ditt, men jag vill verkligen hålla med om att förutsättningarna kan ändras fort och att vården i Sverige är fantastisk när det verkligen betyder något.
Med hopp om fortsatt god bättring och frånvaro av återfall.
men och andra sidan tror jag inte att jag skulle va någo lyckligare genom att spendera dem heller. Tråkigt att du blev sjuk!