Psykisk ohälsa och ingen hjälp – nu förlorar jag CSN?

Hej!
I höstas flyttade jag hemifrån till en annan del av Sverige för att börja min drömutbildning. Det var en stor omställning att lämna familjen och flytta till en helt ny stad, och tyvärr inträffade en tragisk händelse samma dag som jag började studera då en av de få personer jag kände omkom i en trafikolycka.

Under våren har mitt mående försämrats kraftigt. Jag har drabbats av hjärndimma, ständig trötthet och kognitiva svårigheter som gjort det nästintill omöjligt att läsa, räkna eller ta till mig kursinnehållet. Trots detta är jag fast besluten att fortsätta mina studier till hösten, utbildningen är något jag verkligen brinner för.

När jag sökte CSN gjorde jag misstaget att bara ansöka för en termin i taget. Nu ligger jag under gränsen för godkända poäng för vårterminen, även om jag totalt sett (med höstterminen) hamnar över gränsen. Efter samtal med CSN har jag förstått att höstterminen inte kommer räknas in, eftersom den redan ingår i tidigare beslut.

Jag har sökt hjälp hos vårdcentralen vid flera tillfällen sedan i höstas och även varit i kontakt med 1177, men har ännu inte fått någon konkret hjälp eller diagnos.

Det finns möjlighet att ansöka om fortsatt studiemedel med hänvisning till “särskilda skäl”, men jag har hört att det är mycket svårt att få det beviljat, även för dem med svårare situationer än min.

Just nu är jag i ett mycket utsatt läge och är orolig för att inte ha några pengar till hösten.

Har någon tips eller erfarenheter?

9 gillningar

Beklagar sitsen du hamnat i. Jag påstår mig inte ha svaret på problemen, men vill ändå fråga: Har du övervägt att jobba ett halvår eller två? Att göra något annat, få in slantar till uppehället och processa det som hänt skulle kunna vara en väg framåt.

Jag fattar om du inte är typen som sätter dig i kassan på Ica, men det finns ju även en del jobb för mer introverta typer. Och tänk förbi att det måste vara fulltid. Det viktigaste är ju att få vardagen att flyta, tills du är mer på benen igen.

Lycka till!

6 gillningar

Jag beklagar din sorg och vad det lett till.

Några förslag.

• Provat att söka samtalsstöd privat?
• Kollat med skolhälsan?
• Har du en sjukdom och olycksfallsförsäkring? Kan vara värt att se om eventuella merkostnader kan täckas via den.

Sen. Om allt total låser sig och du måste sluta programmet. Går det ansöka igen om något år? Kan vara värt att kolla med studievägledaren på skolan, de kanske har rutiner för liknande situationer.

1 gillning

Jag beklagar din förlust. Om inte den läkaren eller vårdcentralen du varit på hjälper dig får du söka en annan läkare eller vårdcentral. De borde kunna skriva ett intyg så att du uppfyller kraven för särskilda skäl.
De borde även kunna hjälpa dig i din dagliga situation. Mitt bästa råd är att ta med någon till läkarbesöket, då det tenderar till att ta en på mer allvar om man har någon med sig (generellt). Hoppas att du hittar din väg framåt även om det kan ta tid med sorgen. :heart:

4 gillningar

Tack för snabba svar allihopa och för medmänskligheten! :heart:

Jag har under gymnasiet jobbat med att hålla workshops för barn och guida i planetarium. Utöver det har jag hållit på med marknadsföring, gjort video tutorials och liknande. Har även ett stort intresse för teknik och har förekommit i media för saker jag gjort inom mitt intresse. Har haft stadiga inkomster från att jag gick högstadiet och sparat varje krona så har ganska mycket sparat ändå.

Tidigare under gymnasiet och grundskolan var jag mobbad och helt utanför klassen. Det var mycket stress ända från förskoleklass till studenten. Men jag kämpade mig igenom och själva kurserna gick mycket bra ändå. Jag tog studenten förra året och det var en enorm lättnad.

Utbildningen jag börjat är till civilingenjör. Jag har gjort många studiebesök på företag de senaste åren och verkligen hittat det jag vill bli i framtiden. Jag lockas inte av tanken att jobba med något annat och känner att jag inte skulle bli till freds om jag tog något “sabbatsårsjobb”. Ingenjörsstudierna är mycket roliga och just nu vill jag bara bli bra så jag kan fortsätta.

Jag försökte vara lite kortfattad i inlägget men kan utveckla det kring den hjälp jag sökt. Har pratat med läkare på vårdcentralen och de har någon gång sagt att det är “tonårsttötthet” och en annan gång sagt att de inte vet vad det är, men de har skrivit ut antidepressiva. Jag känner mig dock obekväm med den medicinen då man kan bli sämre den första perioden man tar den och jag har inte fått något stöd i hur jag ska hantera det. De har även sagt att jag borde få samtalsstöd. Dock är det långa vårdköer och det har ej fått något sånt stöd än. 1177 har varit bra och sagt matnyttiga saker, men de har ingen makt att hjälpa mig ytterligare.

Har hört av mig till studenthälsan men de erbjuder inget regelbundet utan enbart enstaka samtal då och då (ett par gånger per år), vilket är bättre än inget men jag behöver mer.

Men angående att pausa studierna, hittar jag rätt jobb kan det absolut vara ett alternativ. Dock de jobb som jag vill ha behöver man en utbildning för. Jag har dock kanske fått tunnelseende, det finns kanske något bra jobb. Jag vill att det ska vara varierat, man får träffa folk, jobba med något tekniskt och kreativt. Jag brinner för att göra morgondagen lite bättre och hjälpa folk

Dock känner jag att det är en alltför stor omställning nu när jag eventuellt inte får bo kvar i studentlägenheten och behöver flytta ifall jag ska jobba. Jag känner inte mentalt heller att jag orkar sitta och skriva jobbansökan och gå på intervjuer samtidigt som jag har stressen att vara utan inkomst när jag inte ens orkar studera.

Jag känner mig trött och utmattad och jag ligger hemma på sängen på dagarna, livet känns jättejobbigt…

Och för att svara på det ni skrev som jag missade: Jag har funderat på att söka samtalshjälp privat men känt att priset blivit en tröskel. Man kan ta studieuppehåll ett år och behålla sin plats. Jag har hittills inte övervägt att jobba med dock alltid varit inställd på att det ska vara heltid, mycket bra synsätt att det inte behöver vara heltid! Och ska kolla vad försäkringarna täcker.

6 gillningar

Kan vara värt att kika på vilka privata aktörer som finns i din närhet och vad de kostar. Kanske ett fåtal samtal kan hjälpa till en början.

Du nämnde att du har ett sparande. Ett sparande är till för just situationer som din, att kunna köpa hjälp när man kört fast.

Det finns även samtalsstöd online, som kan vara billigare, om det inte måste ske live.

Tips.
Skriv en kort checklista med dina alternativ, det kan hjälpa mot snurrande tankar. Har själv gått igenom tuffa perioder av sorg när nära gått bort, att be om stöd och hjälp är ofta nödvändigt när livet slagits i spillror.

4 gillningar

Beklagar sorgen och det du varit med om. Jag hade rekommenderat dig att fortsätta med studierna då jag tror mig märka att du verkligen brinner för att studera. Men du har en del pengar sparat, fattar jag dig rätt då? I så fall använd dem, det är i sådana här tillfällen sparade pengar ska användas till.

Jag brukar tänka såhär, för att få energi måste man ge energi “För att få värme från en kamin måste du först ge den ved.”

Försök gå promenader och lyssna på naturen (ingen musik /podd i öronen) och låt bara tankarna flöda har hjälpt mig. Du behöver inte gå fort, räcker att röra sig och bara gå. Finns mycket meditations videos och hjälp på YouTube dem hjälpte mig mycket. Du kan även ha en dialog med Ai, ibland kan man få bra tips där.

Det bästa att prata med är någon som är kunnig inom samtalsterapi såsom psykolog/coach/samtalsterapuet. Men det hjälper också att prata med någon nära och våga vara helt öppen med sina tankar och känslor. Prova även att skriva ner dina tankar ofiltrerat i telefonen eller på ett papper.

Nu fick du mycket tips av mig hoppas något hjälper :heart:, prova dig fram men gör inte allt på en gång. Ta små steg, varje steg är värt att ta. Tänk såhär “Rom Byggdes inte på en dag”,

Det kommer lösa sig :heart:

2 gillningar

Hej, jag beklagar den svåra situationen.
Som du säger så är det svårt att få “särskilda skäl” beviljat av CSN vid sjukdom – en kursare fick hjärncancer, men CSN tyckte inte att det räckte.
Vad man istället behöver för att CSN ska hjälpa till, är att sjukskriva sig.

Nu är du inne i elfte timmen och du kanske redan undersökt det här men det generellt bästa alternativet när man hamnar i din situation är att söka kurser på sommaren. När du tagit dina 15 eller 7,5 poäng som krävs kommer du kunna få CSN i höst igen. Det behöver inte vara dina missade poäng utan du kan söka diverse kurser du tror att du klarar av utan för stora svårigheter.

OBS! Jag har inte undersökt detta men min magkänsla (som brukar vara hyfsat riktig kring sånt här) säger att du då inte kan söka CSN under sommaren för dessa kurser för att de ska tillgodoräknas. Så kurserna blir utöver ev. sommarjobb.

2 gillningar

Tl;dr: Avlasta hjärnan och ge den extra energi.

Det här blev “kaka på kaka” för mig också. Boende, transport, mat, annan logistik och det sociala måste vara på plats. Annars suger det energi från studierna.

Med “ingenjörshjärna” ville åtminstone jag gärna optimera allt när jag fick möjlighet. Det var ett misstag. I den sitsen bör man ha marginaler i allt annat än studierna. Det verkar du inte ha just nu.

Har du stenkoll på det grundläggande man lätt slarvar när man just flyttat hemifrån?

Att vara hungrig ger ju dina symptom (oro, hjärndimma m.m). Käka något riktigt fett och proteinrikt, typ bacon, korv och ägg. Helst direkt på morgonen. Stadig husmanskost med extra fett.

För mig ändrades allt när jag skaffade en gammal bil. Tidtabeller och all logistik kring kollektivtrafik upplevdes som halva jobbet med att plugga.

Förbereder du småsaker som att kolla var föreläsningssalen ligger, läsa före i kursplan, schema och litteratur. Det avlastade mitt huvud mycket när jag började göra det.

God regelbunden sömn (inte sovmorgnar eller sena kvällar).

Unna dig intressanta/roliga saker. Åka på utflykter, äta godis (eller motsvarande snus, cigg, vad som, vin/whisky, choklad, popcorn) , kolla film, testa någon ny aktivitet eller fortsätta någon hobby du haft länge. Att vrida upp disciplinen till max på alla områden samtidigt kräver massa mentalt fokus.

Jag fick sedan höra att de första kurserna är en väldigt tuff “utsållning”. Klarar du dig blir det förmodligen lättare sedan.

Även om siffrorna börjar flyta ihop och du känner dig dum emellanåt så är det situationen som orsakar det. Många kände så när jag pluggade, men jag fick inte reda på det förrän efteråt. Folk är för stolta eller kaxiga för att erkänna det där och då. Andra är helt enkelt väldigt begåvade, så det går inte jämföra sig med snittet i klassen.

Om du inte har partner, passa på att dejta nu. Dels för att det ger bättre intryck att studera vid en topputbildning än att vara dropout, dels att du kan må bättre av att ha någon vid din sida och utöka ditt kontaktnät.

Jag beklagar din situation. Tänker att det finns ett alternativ som du inte skrivit nåt om - använd ditt sparande till att finansiera höstterminen. Så kan du söka CSN från vårterminen igen. Och så åker du hem över sommaren o fokuserar på att må bra o hitta balans. Det kan ju vara lättare med vårdkontakter på hemorten.

6 gillningar

Låter som att du fick en riktigt tuff start på dina studier och tänker att det inte är konstigt att du hamnat under isen efter en nära persons bortgång. Låter som att du inte fått den hjälp du behöver, rekommenderar att söka via kry eller mindler då min erfarenhet är att de ofta erbjuder snabbare hjälp.

3 gillningar

Jag har fått det beviljat när jag bröt foten. Sen beror säkert en del på vilken handläggare man har.

1 gillning

Det här är inte medicinska råd. Det kan vara rätt väg att gå, men det är också första-linjens val från den offentliga vården för att det är billigt och resurseffektivt. Det kan gå bra, men det kan också bli besvärligt under en period och under den perioden är det viktigt att man får löpande uppföljning och har ett socialt stöd från vänner eller familj.

4 gillningar

Beklagar verkligen. Har du någon slags försäkring, t.ex. en olycksfallsförsäkring, hemförsäkring osv? Ofta ingår någon slags krisförsäkring som kan ge samtalsstöd 4-6 samtal t.ex. vid dylika händelser. Har du testat att söka psykolog via t.ex. Mindoktor eller Kry? Har du kollat om vårdcentralen har någon digital mottagning?

Ta hand om dig och från en som varit med om liknande händelser, det kan bli bättre, men det tar tid.

Är du medlem i svenska kyrkan / finns det en sjukhuspräst? De är många gånger väldigt bra att samtal med. Finns ofta grupper för människor som förlorat anhöriga.

1 gillning

Läkare gillar att skriva ut mediciner, men ibland är de fel väg att gå. Speciellt med tanke på hur svåra denna typen av tablett är att fasa ut sen.

Mediciner kan vara ett bra komplement till samtalsstöd. Men då det inte finns, så skulle jag varit försiktig.

4 gillningar

Det du skriver här:

kontra det här:

är väldigt olika saker.

Det behöver inte alls vara fel att börja med medicinering, men det TS uttrycker är inte heller något man bara bör negligera och det var därför jag skrev att det är viktigt att man har stöd under framförallt den första perioden.

Det är min erfarenhet av att de uppföljningar som enligt riktlinjer bör ske, inte alltid gör det och har man ingen annan närstående då som kan stötta en så kan det bli jobbigt.

Om inte annat så vore det väldigt bra för TS om han kan få en samtalskontakt under den första tiden så att han har någon att bolla sina känslor och tankar med.

4 gillningar

Beklagar situationen.

När jag flyttade hemifrån så började jag också studera. I samband med det tog det slut med min flickvän och ja det var en allmänt jobbig tid. Det gick inte alls bra med studierna, jag var inte närvarande och noll fokus.

Jag valde att hoppa av plugget. Började jobba i en klädesaffär. Mådde mycket bättre av det beslutet. Hade kul på jobbet och hade mer utrymme att bearbeta allt ifrån att stå på egna ben, få upp självförtroendet och få ordning på min ekonomi.

Efter att ha jobbat i ett år, så kände jag mig redo för att plugga. Började studera året efter och det gick jättebra, fick bra betyg och tog slutligen examen.

Mitt råd till dig är att sänka kraven på dig själv. Du är i en tuff situation. Kan du göra det enklare för dig själv genom att jobba några månader, så gör det!

Allt måste inte gå i serie. Du är en människa och efter gymnasiet och flytt hemifrån är det fullt förståeligt om du behöver bromsa lite med ett enklare jobb. Bara för att landa i din nya situation. Du är ung. Du kan studera om något år. Inget konstigt med det.

Sen gällande sorgen av din vän. Sånt tar tid. Fysiskt arbete, träning, sömn, god kost hjälper. Träffa vänner och ha kul. Försök att inte fastna i grubblande och självanalyser. Livet är kort och sorgligt, vi alla får känna av det förr eller senare. Försök få stöd från nära och kära, du är inte ensam.

Lycka till grabben!

5 gillningar

Det är rimligt att om man är sjuk/skadad och inte kan delta i verksamheten ska man inte ha studiebidrag utan sjukpenning. Går man på studiebidrag och inte presterar pga att man är sjuk en längre period då gör man formellt sett fel med bidragen. Sjukanmäler man sig efter konstens alla riktlinjer får man (antagligen) inga problem öht med CSN.

Beklagar din situation. Tycker vi ska vara försiktiga med att ge medicinska råd när en läkare redan gjort en bedömning.

2 gillningar