Hej! Jag överväger att vid nästa större börsnedgång belåna mig för att köpa stabila utdelningsaktier. Jag tänker mig en nedgång på runt 30% som därmed skulle få vara den förmodade uppsidan.
Jag bor i ett hus som är belånat till 30%. Om jag skulle höja belåningen till 50% skulle det ge en rejäl summa. På Avanza kan jag också låna en summa till förmånlig ränta.
Totalsumman skulle med ovanstående upplägg bli en dryg miljon. Jag skulle förstås kunna låna mer men marginalerna måste ju vara rimliga.
Om jag köper 5-6 stabila utdelningsaktier borde jag kunna räkna med att utdelningen bekostar räntan och att de går upp när marknaden återhämtar sig. Jag skulle då kunna sälja av en del och låt säga halvera lånet.
Är det någon som har tankar om det här upplägget? Jag befinner mig i en fas av livet när jag har ganska bra inkomst och inga betydande kostnader så jag skulle kunna ”parera” olika händelser med min privatekonomi relativt väl.
Att timea marknaden på det viset vore ju så klart kul. Men att ha det som strategi är ju väldigt riskabelt. Ja, efter Corona nedgången förra året framstår det som en bra strategi. Men ingenting alls säger att en nergång kommer se ut så nästa gång. Det kan lika gärna bli en nedgång som består i 2 % ner varje månad under 2 år. Och du vet aldrig när man är på botten. Är det efter 6 månaders nedgång då börsen står på -25% eller efter 1 år när den är på -30%.
Sedan är det inte heller något alls som säger att uppgången tar ett år. Den kan lika gärna ta 5 år. och det kan vara en nog så bumpy ride det med.
Jag är med på den biten. Att ned- och uppgång ska gå så fort som under Covid-perioden räknar jag inte med. Min tanke är att bestämma mig för en fokusportfölj med kanske 10 aktier på förhand. Sedan utgår jag från dessa aktiekurser och en ”målnivå” när de gått ner tillräckligt. Det är förstås inte säkert att jag går in på den absoluta bottennivån men det är ju inte hela världen. Så länge uppsidan är tydlig även i ett kortare eller medellångt perspektiv är det bra nog.
Hur vet du att du kan låna hos Avanza till en förmånlig ränta vid nästa börsnedgång? Reglerna kan enligt lånevillkoren ändras med 30 dagars varsel.
Just nu ligger styrräntan runt 0 % och du kan låna en viss del till 0 % hos Avanza. Om styrräntan går tillbaka till tidigare historiska nivåer runt 10 % borde Avanza rimligen tvinga höja sina förmånligaste räntor till denna nivå.
Avanza justerar regelbundet belåningsvärdet på aktier och om en aktiekurs rasar kraftigt får du även räkna med att det procentuella belåningsvärdet justeras ned. Detta blir en negativ hävstång på din kreditvärdighet.
Om nedgången inte stannar vid 30 % – utan kanske blir 60% eller mer, skatten på ISK chockhöjs och ränteavdragen slopas kan det bli ännu svettigare.
Detta är ett pessimistiskt scenario, men du behöver åtminstone tänka tanken att det kan hända innan du bestämmer dig för denna strategi.
Ett sätt att sprida riskerna är ju också att du köper in dig i några intervaller, t.ex. 10% av kapitalet efter 20% nedgång, ytterligare 20% efter 30% nedgång, ytterligare 30% efter 40% nedgång och sista 50% efter 50% nedgång. Det är fortfarande rent statistiskt omöjligt att tajma marknaden, men du minskar i alla fall riskerna att gå all-in vid fel tillfälle. Den risk du tar med den här metoden är att du aldrig kommer till t.ex. 50% nedgång och därför “missar” att investera delar av ditt kapital (eller såklart att nedgången fortsätter – men det nedre intervallet kan ju vara lägre). Kritikern kommer kalla detta koncept för att “fånga en fallande kniv”, och det är väl knappast behäftat med framgång. Men om man vill gambla så kan det vara ett alternativ
Och för att sprida riskerna ytterligare hade jag absolut inte satsat på ett fåtal aktier, utan då på billiga indexfonder. Även där går det ju att sätta riktkurser i förväg som man anser (gissar) skulle motsvara en potentiell botten.
Jag instämmer gällande Avanza och även bolåneräntan kan så klart gå upp.
Jag tänker främst att det viktiga är att ta lån på en nivå som jag kan hantera även om idén om
”snabb och enkel vinst” inte skulle falla ut. Förutsatt att jag köpt bra aktier till bra pris kan jag ju känna mig någorlunda trygg, även om perioden fram till rejäl uppgång skulle ta flera år längre än jag tänkt mig.
Instämmer. Investmentbolag är ju i princip aktivt förvaltade fonder utan avgift och ibland till viss rabatt till och med (eller i sämre fall till viss premie).
Om jag förstår studien rätt så räknar den med att du skulle definiera en “dip” som alla bottnar 10 eller 20% efter varje ATH som börsen någonsin sätter (alltså även när börsen bara hunnit stiga t.ex. 10% från föregående crash). Jag tror inte Jens åsyftar att man ska pyssla med det här alltid, utan enbart i ett läge som det är nu där dom ATH som sätts kommer efter en dessförinnan ganska stadig uppgång på över 50%. Så skulle i alla fall jag tänka. Men kanske blir resultatet detsamma ändå?
Jag är med på detta. För mig är riskaspekten helt central. Därför vill jag också gärna dra ner på lånet till kanske hälften, även om det egentligen vore mer fördelaktigt att vara permanent belånad.
En aspekt av frågan är att jag framöver kommer att bo utomlands. Där kommer jag då har större inkomst än idag och färre ”projekt” som drar pengar. Med mer egna tillgångar att investera löpande blir belåning lättare att hantera.
Hej,
Ja skulle säga att det beror på din ålder och din förväntade framtida inkomst. Men att höja belåningsgraden på boendet till 50% för att investera är nog en klok strategi för många med tryggt jobb och där den förväntade framtida inkomsten är relativt bra.
Mvh,
Om du anser att 50% belåningsgrad på en bostad är riskfyllt kanske inte en strategi med belånade aktier är så lämplig tycker jag.
Personligen tycker jag att en belåningsgrad på under 50% är alldeles för låg risk och är förlorad avkastning. Men alla har sin idé kring risk och är nog bra att känna efter själv så man hittar sin egen risktolerans
Att min belåningsgrad är låg är ingen medveten strategi. När jag köpte huset hade jag en helt annan ekonomisk situation än idag. Nu börjar jag kunna se att lånepotentialen här erbjuder möjligheter.
En annan idé jag tänkt på är att köpa ett hus till för att hyra ut. Idag äger jag huset vi bor i själv men med ett hus till skulle även min sambos inkomst kunna användas för att möjliggöra lån. En granne hyr ut sitt hus för 20 tkr per månad och när jag räknade på det hela skulle avkastningen bli hygglig, även med en lägre hyra och en högre ränta.
Jag uppfattar att både börsen och fastighetspriserna idag är ”dopade”. Något enormt börsfall eller fastighetskrasch är nog svårt att vänta in men åtminstone ett mer normalt läge.
Gällande extra hus så är min tanke att köpa ett hus av samma typ som jag bor i själv och helst på samma gata. Det finns en massa ”lurigheter” när det gäller hus. Där jag bor vet jag ganska bra hur allting funkar. Då skulle jag kunna använda min befintliga kunskap både för att bedöma huset och för att göra renovering. Att sätta mig in i hus av en helt annan typ vore mest jobbigt.
Det finns fler aspekter än riskspridning i detta. Iom att jag äger huset vi bor i själv går det inte för min sambo att använda sin inkomst för att ta lån på det huset. Hon har flyttat till Sverige i vuxen ålder och kommer få relativt låg pension. Att hon skulle köpa in sig i huset vi bor i vore teoretiskt möjligt men det kapitalet skulle inte få någon nämnvärd avkastning.
Både huset vi bor i och det vi skulle köpa är billiga med Stockholmsmått. Det innebär att jag även som ägare av 1,5 hus inte skulle ha något enormt kapital uppbundet i huset. Fram till pension skulle all avkastning av huset gå till att köpa aktier. Även om husköpet skulle skapa en temporär ”övervikt” i portföljen skulle det jämna ut sig med tiden.
Att belåna portföljen när börsen gått ner 30% är ett självklart alternativ att bestämma sig för nu i ett läge när börsen bara pinnar på uppåt. Men skulle börsen falla de där 30 procenten krävs rätt mycket mod för att verkligen genomföra det. Visst, det är ju fullt möjligt men det är mentalt väldigt utmanande.
Jag har hållit på med aktier en gång tidigare, för 20 år sedan ungefär. Då brände jag mig så att säga. Jag hade ingen riktig strategi och ingen koll. Nu under Corona-tiden har jag tagit upp det hela igen. Nu har jag fokuserat på utdelningsaktier. En mer offensiv strategi hade förstås gett en annan avkastning men jag ser det inte som ett problem.
Jag kan inte se att det skulle vara svårt att ta lån för att köpa investmentbolag efter att de har gått ner en bit och har en rimlig substansrabatt eller andra större företag med 2-3% utdelning och relativt stabila utsikter.
Skulle det handla om mer volatila aktier vore läget ett annat men den typen av risker är jag inte beredd att ta.
