Jag har länge gått i tankarna att ta ett privatlån som jag helt skulle investera i index. Men nåt med upplägget säger att det är för bra för att vara sant och därför skulle jag vilja höra vad ni tycker och vad jag eventuellt kan ha missat.
1.Jag tänkte ta ett lån på 300 000 kronor till tre procent ränta.
2. Kostnaden för detta kan jga ta från det jag månadssparar idag. Min ekonomi skulle alltså inte alls påverkas av lånet.
3. Jag får 300 000 kronor i börsen nu istället för motsvarande år det skulle ta att spara ihop.
4.Jag sparar långssiktigt och tänkte inte röra pengarna på många år.
Jag har en trygg anställning och inga övriga lån.
Enda fallgropen jag kan se är om räntan på lånet blir för hög och därmed tar udden av investeringen. Men om vi utgår från att räntan är på tre procent och att börsen i snitt går +7 så ser jag inga andra fallgropar.
Att det här med att börsen ska gå upp inte är någon naturlag. Vi har haft en period när börsen gått upp mycket hela tiden. Nu verkar läget vara annorlunda. Det betyder inte att det är fel att satsa på börsen men jag skulle inte göra det med lånade pengar, särskilt inte med ett privatlån.
Om jag ändå betalar av lånet med pengar som redan går till mitt månadsspar. Varför skulle det då vara fel att ta privatlånet? Jag tänker en avbetalningstid på 10-15 år och vi alla som sitter här räknar väl ändå med att börsen, över tid, går upp?
Privatlån är ett lån till hög ränta. Du är inte alls garanterad att den räntan ska understiga vad börsen går upp. Att ta bolån för att investera kan jag i någon mening köpa som idé men privatlån verkar inte vara en vettig idé.
Jan pratar i senaste avsnittet om att investera en klumpsumma är matematiskt bättre än att sprida ut den över tid. Över 12 månader i en globalfond skulle det överprestera med ca 3 % mot att sprida ut investeringen. Så långt är det ju rätt att investera pengarna så tidigt som möjligt för bästa chans till bra avkastning.
Men om man lånar pengarna till 3 % ränta äts ju hela den överprestationen upp av räntan och kvar är risken med att räntan går upp. Så jag håller med övriga om att månadsspara förmodligen är en bättre strategi.
Samtidigt är det väl en vedertagen sanning att tid på börsen slår allt annat?
Tyvärr är exemplet med globalfonden och tre procent inte applicerbart här. Detta då jag inte skulle hinna spara ihop 300 000 kronor på 12 månader. Skulle snarare behöva trippla den tiden.
Jag har gått i dessa tankar i över ett år, och är ännu inte övertygad. Risken för ökad ränta stör mig för mycket.
Privatlån påverkar även ditt kreditbetyg. Annars kan väl ett alternativ vara värdepappersbelåning på portföljen. Brukar vara förmånligare ränta om man håller sig till rimlig belåningsgrad samt att det ej verkar påverka kreditbetyget.
Teoretiskt så har du sannolikt positivt väntvärde på detta. Det finns dock flera risker som man måste kunna hantera (du blir tvungen att sälja för att betala av lån, vilket kan vara tråkigt om det inträffar när marknaden gått ner 50% och det är det enda du har att sälja, hur du fungerar mentalt om det backar och du pumpar in räntekostnader när du ser att kapitalet minskar etc)
Väldigt läsvärd, läs hela. Ett drama i den högre skolan. Inte riktigt samma sak då det är belåning på tillgång med tvångsförsäljningsrisk etc, men ett skräckexempel. Samtidigt så utgår den dock från samma teoretiska resonemang, nämligen att man som ung ska belåna sig, för att på så sätt köpa sig tid, tillsammans med resonemanget att om det skiter sig helt så har man som ung en större möjlighet att börja om igen. https://www.bogleheads.org/forum/viewtopic.php?t=5934
Med det sagt, jag har gjort liknande och ser det precis som du säger som en omflyttning av sekvensen av sparande. Modest riskbenägen, väldigt långsiktig, och extremt låg sannolikhet att jag inte skulle kunna betala amortering/ränta (och kan sälja många andra tillgångar om så skulle behövas). Tänker inte alls på lånet, ser bara amorteringen som en annan del av mitt sparande. Blir det en svart svan och jag förlorar hela kapitalet, så tänker jag bara att jag skulle förlorat hela kapitalet även om jag använt sparade pengar. Enda skillnaden är att jag dessutom får lägga till totala räntekostnaden, vilket i det stora hela inte skulle göra gör jävelskapet mycket jävligare.
Att belåna portföljen gillar jag inte då man kan tvingas sälja vid nedgång, vilket jag inte vill.
Håller med dig till fullo i det du skriver. Det enda som skaver är räntan på lånet. Det är väl ingen överraskning om den skulle stiga samtidigt som börsen går kasst. Skulle i så fall bli en dubbel mental smäll.
Någon som har en känsla över hur mycket räntan på privatlån fluktuerar?
Till skillnad från alla andra här säger jag kör på. Om du mentalt klarar hantera den ökade risken.
Folk köper all möjlig skit för lånade pengar, kläder, smycken, bilar, resor. Det enda du kan vara säker på är att värdet på dessa försvinner eller minskar. I ditt fall har du iallafall sannolikheten på din sida att värdet ska stiga. Se dock till att det är en summa där du har råd att både amortera och betala ränta om räntan skulle stiga högt. 7-10% och kanske låna i flera steg. Det är lätt att missbedöma hur mycket risk man tål. Kanske låna 100k i första etappen, investera och se hur det känns. Sedan kan du öka på med 6 månaders intervall eller liknande. Kom ihåg att ökad risk inte bara innebär ökad uppgång.
Jag ponerade själv över att låna 100-200k runt botten på corona kraschen (visste inte att det var botten såklart). Men jag sket i det pga för osäkert. Vilket visade sig vara ett ekonomiskt dåligt beslut.
Jag säger kör på men var medveten om det finns långa perioder där man ligger back. Om man investerade i mars 2000 så tog det ca 13 år innan man låg långsiktigt på plus igen inklusive utdelningar.
Jag har tänkt på att göra samma sak. Det som håller mig tillbaka är Schillers pe ratio. Vi har fortfarande historiskt höga värderingar. Börsen verkar fortfarande vara värderad utifrån TINA. Vad händer när räntorna har kommit upp och det åter uppstår alternativ till börsen… lite för mycket fallhöjd just nu.
