Absolut.
För att du betalar skatt på den ökade vinsten. Ränteavdraget är lika stort som skatten på kapitalvinster (i depå). Om du får samma avkastning som räntan på lånet så blir det plus-minus noll.
Så på ett Isk-konto, ränteavdraget kan ändå bara täcka en del av årets kreditränta?
Du får tillbaka del av dina räntekostnader genom ränteavdraget.
Upp till 100 000 kr i räntor per år: 30%
För dina räntekostnader över 100k: 21%
Så om du inte har väldigt höga räntekostnader från t ex bolån och andra lån så kommer du få tillbaka 30% av räntekostnaderna som uppstår när du belånar portföljen.
2 gillningar
I första hand kvittas utgift av kapital (exempelvis räntekostnader) mot inkomst av kapital (vinst på försäljning av aktier, bostad, schablonintäkt på KF och ISK, etc). Här gäller 1-till-1 oavsett storleken på utgiften.
Det som blir över, alltså om du haft högre utgifter än inkomster, det är det som kallas ränteavdrag. Detta får man kvitta mot inkomst av tjänst (30% upp till 100t kr, 21% över 100t kr). Det är kanske detta som är lite ointuitivt? Detta avdrag är faktiskt ifrågasatt av i princip alla nationalekonomer och politiska tjänstemän. Men det vore politiskt självmord att reta upp medelklassen med att avskaffa ränreavdraget…
Hur som helst så är det alltså i första hand kvittningen utgift av kapital mot inkomst av kapital som jag tycker är intuitivt. Inkomsten kommer från att du gjort en utgift så det vore märkligt att inte få dra av utgiften.
Något som sedan kanske spökar till det lite är att ISK schablonbeskattas som riskfri ränta medan man (förhoppningsvis) får högre inkomster genom risk. I så fall är det ISK som är ointuitivt, inte att man får dra av räntan på lånet. Tycker jag.
3 gillningar
Intressant, verkligen och tack!
Det jag tycker känns ointuitivt är egentligen den ideologiska delen i ränteavdragets utformning. Att få göra avdrag för räntekostnader kopplade till konsumtion såsom resor/boende/transport har jag lättare för. När däremot räntekostnaden är kopplad till något där den enda avsikten är mer avkastning (såsom portföljbelåning) är magkänslan att rika blir rikare stark, inte helt okej asså… Eller? det känns alltför enkelt att vara rik…?? 
1 gillning
Haha, konsumtionslån är väl egentligen också jättekonstigt att få bidrag till.
Problemet är att det är enkelt att vinna val genom att utlova “låna mer, billigare” till medelklassen än att gå till val på att rulla tillbaka såna reformer. Därför vi har en så skev bostadsmarknad med värderingar som är artificiellt uppblåsta av den här typen av politiska interventioner, som i teorin skulle kunna dras tillbaka när som.
Trots att typ alla stora nationalekonomer motsätter sig ränteavdraget så är frågan om det någonsin försvinner.
Det handlar inte om vad som är rimligt eller inte…det handlar om att ingen som vill vinna val bråkar med medelklassen.
1 gillning
Avdrag för konsumtionslån är väl inte intuitivt i sig självt? Ska man få lägre skatt för att man spenderar mer än sina tillgångar och är kreditvärdig?
Alltså, när man får dra av lån (även konsumtionslån) mot inkomst av kapital så förstår jag det. Då har man tagit ett lån för sin konsumtion så att man kan ha kvar annat kapital investerat. Det är i princip samma sak som att ta lån för att investera. Det är bara mental bokföring att säga att man lånade till en resa.
VA?!??? 
Haha, ja, så är det. Kapitalismen är stackad till fördel för den som har kapital.
Men glöm inte bort att när man köper in sig i ett bolag (det som aktiemarknaden handlar om), då tar man på sig risk. Det är inte alls säkert att aktiemarknaden ska ge avkastning.
Konsumtionslån skapar skatteintäkter, som staten kan sprida ut i samhället att göra gott med. Därför känns det mer ok.
Fastigheter har ju blivit mer av en tillgång/investering så håller på att falla ur konsumtuonskategorin för min del, vet att Janne tycker annorlunda…
Bajskorv… 
Jag vet, vill ha det så gärna! 
1 gillning