Har suttit de senaste månaderna och funderat mycket på hävstångsrelaterade strategier. Har även provat på att belåna en del av portföljen nu under tullkrisen. Har kommit upp i cirka 4 % belåning.
Några slutsatser jag dragit:
Det stora problemet med hävstång är att folk riskerar att ta för stor risk för snabbt, för stor hävstång, och på olika sätt överbelåna sig, betala för höga räntor eller tvingas sälja och ombalansera när börsen sjunkit, vilket skapar volatility drag och andra kapitalförstörande problem.
En anledning till problem med hävstång tror jag ligger i själva lösningen med hävstång.
Människor som är för otåliga för att bara investera sina egna pengar och vänta, tenderar också att vara för otåliga för att börja investera gradvis med hävstång.
Min tanke:
Genom att investera ett fast kreditbelopp varje månad, så bör risken för ovanstående problem med för stor risk med hävstång vara nästan obefintlig.
Ligger idag på cirka 4 % belåning.
Min plan framåt:
Öka belåningen med ungefär 1% av portföljens värde per år delat på 12 månader.
Tänkte fördela månadsbeloppet på 90% Avanza Zero, 10% Avanza Global.
Detta för att både slippa för stor valutarisk i dollar och slippa räntekänsligheten som småbolag i en bredare sverigefond medför.
Någon som investerat med hävstång på liknande högst konserativa sätt? Alltså genom att månadsspara helt enkelt.
Jag har använt hävstångsprodukter tidigare och gått alldeles för hårt in, vilket resulterade i att jag fick sälja av en del under en dipp. Jag lyckades dock återta det mesta genom att öka belåningen då kurserna återigen började stiga. Dock fick jag betala någon årslön till staten pga. skatteeffekter på AF-konto över ett årsskifte. Vilket var surt.
Nu kör jag med DCA för att åter sätta ett kapital på marknaden. Jag sprider ut insättningarna över ca. ett år. Därefter har jag, beroende på hur det gått, tänkt att fortsätta med att börja köra med hävstångsprodukter och tänkte öka successivt med andelen hävstångsprodukter samt storleken på hävstången. Jag kommer nog att fortsätta köra med någon slags DCA precis som du beskriver, för att inte gå in för hårt den här gången och drabbas av negativa överraskningar vid dippar. Det är lätt att bli fartblind och köra med 10x hävstång, vet jag av egen erfarenhet.
Jag kommer förmodligen att öka snabbare än 1% av kapitalet per år i belåning (mha hävstångsprodukter) då jag anser att 10% belåning är ganska beskedligt och jag inte har lust att vänta 10 år innan jag kommer upp i 10% belåning.
F.ö. kör jag redan med externa lån (banklån/bostadslån etc), då jag finansierar en del av portföljen med dessa. Att dessutom använda hävstångsprodukter i portföljen blir en form av extra belåning.
När du sitter där efter ett antal år med 20% hävstång eller vad du nu ska landa på, då är du i precis samma situation som någon som hoppat direkt från noll till 20. Pengar har inget minne, och kommer kraschen då så är du i samma situation som om du gått till 20% dag ett och kraschen kommit då. Det du gör genom att långsamt öka din hävstång är bara att långsamt öka din hävstång. Du löper en lägre risk under ökningsperioden eftersom du har en lägre hävstång under den perioden.
Jag håller inte med om att problemet är att folk ”tar risk för snabbt” eller ”är för otåliga”. Grundproblemen med hävstång är:
När börsen sjunker så sjunker ditt kapital ännu mer. Din volatilitet är högre, vilket innebär att du löper större risk att ligga illa till när du behöver pengarna. Och du kan aldrig vara säker på att du inte kommer att behöva pengarna tidigt (om de inte är låsta i ett pensionskonto du ändå inte kommer åt).
Din marginalvinst är lägre eftersom du betalar ränta på belånat kapital. Riskjusterad avkastning går alltså ned.
Om börsen går ned tillräckligt så riskerar du tvångsförsäljning, vilket kan vara katastrofalt för din portfölj.
Beroende på hävstångslösning kan du ha problem med daglig återställning eller andra typer av risker.
Psykologiska problem, som att man riskerar att gapa efter mycket och få panik när det rasar, är definitivt också en del av det, men jag är inte säker på att du avhjälper dem särskilt mycket genom att öka din hävstång långsamt, annat än kanske att du får en börskrasch medan du är lägre belånad och därmed kan avgöra bättre hur du reagerar vid ett sådant tillfälle.
Ett annat problem är att rimligen är hävstång något du vill ha högre medan du är ung och lägre när du är gammal, i ett livscykelperspektiv. Att öka den gradvis under många år gör precis tvärtom. Du ökar din hävstång medan din investeringshorisont krymper och du kommer närmare tiden då du kommer att behöva ta ut pengarna. AP7-fonden gör precis tvärtom vad du planerar: De har en högre hävstång medan man är ung och trappar sedan ner den när man närmar sig pensionsåldern.
Jag ligger på 10% konstant på avanza och det skulle krävas en krasch på 68% för hela portföljen från dagen nivå, innan jag hamnar på en ränta som är märkbart dyrare än bolånet.
Om portföljen går ned 90% blir jag överbelånad, men då stundar sannolikt atomvinter och värdet på min stash av konserver och kapsyler har istället gått som en raket.
Jag tror det var du som länkade en video om DCA som fick mig att helt tänka om ang. att investera med hävstång, att det ju trots allt sänker risken att gå in gradvis.
Jag tänker att det inte alls är samma sak som att gå in med 20% av obelånade pengar.
När du har icke-investerade pengar så betalar du en stor kostnad om du har dem på sparkonto istället för börsen. Både som alternativkostnad för att du missar börsens uppgång men också då att inflationen äter upp ditt sparkapital.
Men jag förstår ditt svar, rent statistiskt tjänar man nästan alltid på att investera igår framför imorgon.
Detta. Risken kommer förr eller senare bli samma. Så det handlar om man vill se det som en mental / emotionell grej eller som en matematiskt / statistisk grej.
Det vill säga att det är egentligen samma resonemang som:
Jag har en summa X som är oinvesterad. Ska jag investera den på en gång eller sprida ut den över tid.
Bara att summan i detta fallet är en kredit. Se gärna mer:
Att långsamt gå in med hävstång innebär precis som en del redan påpekat ingen skillnad när du väl nått din önskade hävstång. Pengar har inget minne.
Perioden fram till dess är bara lägre risk.
Det betyder att om du över tid rampar upp en hävstång att du bara tar (relativt) mindre risk först och sen ökar den. Vilket är motsatt vad man borde, ta högst (relativ) risk i början (av din sparhorisont) och mindre ju kortare horisont. Inte öka risk ju kortare tidshorisont.
Hmm, jag har inget minne av att jag har länkat till någon video om DCA, men om det skulle vara så, då är det inte första gången mitt minne har svikit mig.
Jag vet inte om det direkt sänker risken att gå in gradvis, men jag tycker iaf. att det är en fördel att få en känsla för börsen, eller testa nya idéer gradvis och jag har chansen att hinna parera/justera, till skillnad från om jag går all in på en gång. Jag föredrar att skaffa mig erfarenheter och misslyckas med något lite mindre projekt först, innan jag tar mig an något större. Även om jag många gånger i livet har tagit mig vatten över huvudet också, med olika projekt. Men jag blir väl lite försiktigare och visare med åren, förhoppningsvis.
Problemet är väl med sådana som mig som är typ medelålders med familj och förpliktelser och som varken är i början av sparkarriären men ändå har 25 år kvar till pensionsålder.
Man vill både ha långsiktig risk med hävstång men ändå inte riskera hus och hem eller psyket för att man mår dåligt över en jobbig björnmarknad.
Absolut, OCH då kan en strategi som den du beskriver fungera. Men man behöver vara medveten om vad det innebär. Jag gör massor av saker där jag lurar mig själv i positiv riktning.
Den innebär bara ta mer risk sen (med kortare horisont kvar) och mindre risk nu (med längre horisont kvar). Vill du ha lägre risk bör du inte lägga på hävstång. Varken direkt eller gradvis.
Gradvis är sämsta av två världar.
Varför skulle det vara okej att ta den risken senare (gradvis hävstång) men inte tidigare (direkt hävstång)?
Påståendet i länken om att det matematiskt rätta är att investera allt på en gång istället för utspritt över tid är enbart sant under antagandet att på lång sikt stiger alltid börsen.
Man kan även reflektera över förhållningssättet att gå all in genast och förhållningssättet just keep buying.
De är till synes varandras motsatser.
Det är ingen skilnad på att använda 5000kr per månad för just keep buying eller att använda samma summa varje månad för dollar cost averageing.
Just keep buying är ju bara för att jag måste köpa varje gång jag får lön.
Hade jag kunna låna räntefritt direkt och utan defaultrisk så hade jag ju investerat hela min förväntade livsinkomst och sen bara amorterat lånet tills det är dags att påbörja uttag.
Detta. Risken kommer förr eller senare bli samma. Så det handlar om man vill se det som en mental / emotionell grej eller som en matematiskt / statistisk grej.