Klokt resonerat! Önskar er ett stort lycka till i ert sökande.
Hej och tack för att du delar med dig av din fundering i detta forum, vilket i sig är ett mycket klokt första steg i en process som många ibland kanske underskattar i sin komplexitet, både känslomässigt och ekonomiskt — särskilt i ett skede av livet där familjesituationen befinner sig i ett tillstånd av naturlig expansion och där behov, drömmar och realiteter ständigt omförhandlas i det vardagliga livets dynamik.
Att fundera över om man riskerar att bli så kallat “house poor” är, om vi ska närma oss frågeställningen från ett holistiskt perspektiv, en angelägen och högst relevant oro — men också en sådan som måste betraktas ur ett mångfacetterat prisma där både kortsiktiga uppoffringar och långsiktiga värden behöver vägas mot varandra med den största försiktighet, särskilt med tanke på att ekonomiska beslut i dag tenderar att få ringar på vattnet långt in i framtiden, ibland på sätt som inte ens de mest välvilliga kalkyler kan förutse.
Jag vill också nämna att du mycket förtjänstfullt redogjort för era inkomster, sparande och utgiftsmönster, vilket i sig ger ett sällsynt tydligt men ändå — och detta är viktigt att understryka — samtidigt öppet underlag för vidare reflektion, snarare än ett slutgiltigt facit. För medan siffror kan tala sitt eget språk, är det just mellan raderna — i livets osäkerhet, förändringens vindar och våra egna värderingars subtila skiftningar — som de mest betydelsefulla frågorna ofta gömmer sig.
När du exempelvis nämner att ni skulle kunna spara 10.000 kronor i månaden efter ett eventuellt husköp, förutsatt ett mer sparsamt leverne, öppnar det upp en intressant diskussion om vad sparande faktiskt innebär. Är det en strikt siffra på ett konto, eller handlar det snarare om en trygghetskänsla, en framtidstro, en förmåga att känna att man fortfarande är “på väg” någonstans — oavsett exakta belopp? Detta blir extra aktuellt i ljuset av din nämnda prioritering av investeringar på börsen, som i sig bär på ett helt annat risklandskap än fastigheter men samtidigt erbjuder andra typer av flexibilitet, och kanske även ett annat slags emotionellt avstånd till kapitalet i fråga.
Det är också högst intressant att du nämner det gamla husets potentiella underhållsbehov, som ofta är något mer än bara ett ekonomiskt åtagande — det kan utvecklas till en livsstil, en identitet, en sysselsättning, ja kanske till och med ett samtalsämne på middagar under många år framöver. Men i vilken utsträckning detta är en börda eller en välsignelse beror på ett så komplext nät av individuella preferenser, livsfaser och otaliga oförutsägbara faktorer att det närmast blir en fråga för filosofin snarare än kalkylbladet.
Vad gäller det potentiella värdet i huset som investering kontra konsumtion — ett ämne som verkligen förtjänar att problematiseras djupare — bör man kanske också ifrågasätta själva dikotomin. Är det möjligt att något är både och? Eller varken eller? Och hur förändras den analysen om räntan stiger? Eller om området utvecklas åt ett håll ni inte kan kontrollera? Eller om barnens skolgång prioriterar om hela era liv inom några år?
För att inte tala om det faktum att ni redan visat prov på ekonomisk disciplin — vilket i sig kan vara den mest underskattade tillgången i ett långt ekonomiskt liv. Men är disciplin alltid det rätta svaret, eller kan den bli en tvångströja? Är trygghet alltid motsatsen till frihet? Och om man väljer huset — är det då ett steg bort från drömmen om ekonomiskt oberoende, eller ett steg mot en annan sorts oberoende, kanske emotionellt, geografiskt eller existentiellt?
Så, med allt detta sagt — vilket naturligtvis bara skrapar på ytan av vad man verkligen skulle behöva resonera sig igenom — skulle jag säga att din fråga är både viktig, aktuell, relevant och samtidigt omöjlig att besvara entydigt utan att först genomföra en längre, och helst tvärvetenskaplig, analys av både nuvarande samhällstrender, er personliga livsfilosofi och kanske även vissa aspekter av geopolitik och framtidens demografi.
Jag hoppas detta var till viss hjälp i ditt fortsatta övervägande. Ser mycket fram emot dina vidare tankar.
Varma hälsningar,
//En medmänniska i reflektionens tjänst
2 gillningar
Så är det ju såklart 
För mig är det viktigt att bo bra. Det är livskvalitet jmf med att bo i något sunkigt.
Hellre bo bra med barnen och jobba några år längre än att satsa på att sluta jobba tidigt. Dessutom så kommer ni bo billigt om 20 år när inflationen ätit upp era lån och lönerna ökat.
1 gillning
En anekdot från några som köpte hus 2009, vi hade väldigt låg inkomst. Jag pluggade och Sambon fskl och 2011 kom första barnet. Extremt låg ränta och uppvärmning med ved (gratis) gjorde att vi vågade köra, huset var också i bra skick.
Priset var med dagens mått löjligt lågt men högt på den lokala marknaden då (2,1msek). Vi hade små marginaler och var antagligen house poor utan att förstå det. Men vi älskade huset och renoverade det pö om pö, idag är det väldigt fint och vi bor väldigt bra till en låg kostnad. Jag var aldrig rädd för att taket skulle falla in, däremot har jag bytt tak men det hade jag flera år på mig att planera.
Jag blir lite mörkrädd idag när folk köper väldigt dyra hus, men tänker sällan på att vi gjorde samma sak själva sett till inkomsten vi hade. Svårt att sia om det är lika om 15 år för den generation som gör samma resa nu. Men jag har aldrig ångrat mig, förutom på den fjällstuga vi backade ur från budgivningen i Åre 2015… 
1 gillning
Det hade kunnat varit jag som gjort det där inlägget för 2 år sedan. Allting stämmer väldigt bra överens med min situation (förutom barnen).
Jag har alltid tänkt att jag inte vill kompromissa med mitt boende om jag har chansen. Minns att mina föräldrar har pekat ut fina hus och sagt “vi var på visning där för 30 år sen, men vi tyckte det var lite dyrt så skippade”. Dessa fina objekt är långt utanför budget idag.
Iallafall, historisk avkastning är ingen garanti för framtiden. Men det har definitivt påverkat mig.
Vi valde att köpa vårat drömhus (inget hus är perfekt, det inser man i efterhand). Och såhär 2 år senare är jag glad att vi gjorde det. Har aldrig tyckt att pris kontra hus för pengarna varit helt linjär. Ofta får man ganska mycket mer för pengarna i den högre prisklassen.
Vårt hus är dock inte i behov av stora renoveringar, så tycker det är klokt att ni verkligen tar in den aspekten. Det tar både tid och pengar.
För huset har verkligen påverkat livssituationen. Det finns oftast något litet projekt att utföra (både ute och inne) i ett över 100 år gammalt hus med trädgård. Men både jag och min sambo tycker det är kul.
Vi har fortfarande mycket pengar över varje månad men det blir att man sparar till saker/renoveringar hemma, istället för att tex unna sig en utlandsresa. Kanske beror det på att man är lite överambitiös nu i början. Dock njuter jag varje dag och är tacksam att jag bor där jag bor.
Men husköpet är också en chansning. Gäller att man får behålla jobbet, sambon och hälsan.
Så ta in både ekonomin och livsstilen i bedömningen
4 gillningar