Du höll inte med när jag skrev det?
Nej precis. Om valet stod mellan csn lån eller gåva är det lätt val för henne rent ekonomiskt/rationellt, om man bortser från aspekter av ansvarstagande alltså.
Men det finns inget sådant absolut val. Hon bör i så fall hellre ta lånet och investera det och ta gåvan.
Det här är ett beslut som vi har tagit.
Vi har alla olika strategier som föräldrar. Jag har valt att se detta som en investering i hennes framtid som ger henne en skuldfri start på vuxenlivet, och jag är glad att jag har den möjligheten.
Vi ser helt enkelt olika på saken. Mitt mål är att mitt barn ska bli självständig och förstå pengars värde. Jag är trygg i mitt beslut och hur jag uppfostrar mitt barn, även om alla inte delar den synen jag har.
Ditt beslut/ uppfostran är ju helt rimlig. Att tro att slösaktiga barn skulle bli sparsamma av att tvingas leva snålt är ingen naturlag utan något många föräldrar tror. Sparsamheten kan lika väl vara ett personlighetsdrag som mognar fram med åren.
Att ett barn blir slösaktigt av att leva med tillgångar är ju inte heller en naturlag!
1 gillning
Curlers gonna curl. 
Värt att tänka på är att din dotter vare sig du vill eller inte kommer få höra “farsan som betalat?”. Vilket ju är sant.
Som många andra i tråden tror jag på att en stramare start på vuxenlivet kan vara bildande på många sätt, vilket på sikt kan vara en likvärdig eller bättre investering än att t.ex. undvika CSN-lån.
5 gillningar
Exakt.
Jag hjälper min dotter eftersom jag vill och kan. Det betyder inte att hon inte tar ansvar för sitt eget liv som många här verkar anse.
Så länge hjälpen inte ersätter eget ansvar är det svårt att se det som något negativt. Att ge henne bättre förutsättningar är inte samma sak som att ta bort ansvar för att lyckas. Hon är som sin far, extremt målmedveten och fokuserad!
Märklig åsikter från vissa som anser att man ska ta eget ansvar genom att ta ett studielån!
Finns inte någon som helst fördel med att hon ska vara mer skuldsatt än nödvändigt.
Om hon tar ansvar för sitt liv, arbetar eller studerar och sköter sin ekonomi, är det fullt rimligt att jag använder mina resurser för att ge henne bättre förutsättningar.
Det är ett familjebeslut, inte något som andra som inte har de resurserna behöver godkänna.
4 gillningar
Jag har köpt lägenhet till båda mina barn. CSN nyttjas och jag stöttar med mindre tillskott månatligt.
Resonerar likt dig - jag vill och kan och är trygg i att de båda har sunda värderingar, kring pengar och annat.
2 gillningar
Hade du frågat om det kortsiktigt smartaste för henne hade jag svarat att det vore att få dig att betala för allt hon vill ha.
Men eftersom du frågar om det långsiktigt smartaste för henne skulle jag säga att det är att hon praktiskt förstår och upplever att:
- livet kostar
- boende kostar
- kapital kostar
Men framför allt att praktiskt förstå och uppleva att hon har förmågan att med egen kraft hantera och klara av detta. Detta genom att hon exempelvis förstår och behärskar så många alternativ som möjligt, inkl arbetsinkomster, kapitalinkomster, företagsinkomster, bidrag och lån.
En utmaning för dig kan vara att ju mer du hjälper henne rent ekonomiskt desto större blir risken att du i praktiken motarbetar vad som långsiktigt är smartast för din dotter.
3 gillningar
Bra reflektion!
Det är en balansgång som förälder.
Min vilja att hjälpa får inte stå i vägen för hennes långsiktiga självständighet och självkänsla. Mitt mål är precis det du beskriver: att hon ska känna tryggheten i sin egen förmåga.
Men även lära sig av sina misstag, det tar lång tid att bygga rikedom.
Idén är att hon ska behärska och förstå alla dessa olika ekonomiska inkomster och utmaningar – från arbetsinkomster till kapital och företagande, bli självständig och slippa bli en löneslav.
Det viktigaste är att ge henne självständighet och trygghet, sedan kommer kunskapen att tjäna pengar och hantera pengar så att det ger tillväxt. Ha ett kontinuerligt sparande, tänka långsiktigt undvika skuld och lyxfällorna.
Som svar på ursprungsfrågan så är räntorna så låga och subventionerade att jag tycker i princip aldrig att det är rationellt att betala av en bostad.
Jag håller för övrigt med dig, Mycket negativitet här men det där med att låta barnen snåla ihjäl sig leder nog bara till en löneslavmentalitet. TS dotter, med rätt stöd, kan få chansen att tänka större och får även grundtrygghet och kan ta ut svängarna lite mer. Köra ett internship på FN osv medans klasskamraterna tvingas leva på CSN och jobba extra på COOP.
Växte själv upp i princip utan stöd av mina föräldrar men från vad jag sett så brukar det gå ännu bättre för dem som fick bostadsrätter av sina föräldrar osv. Har inte sett några problem från det.
Edit: sedan finns det väl iofs något romantiskt med att bo i studentkorridor och leva på nudlar. Och kanske ger det ändå en viss karaktär. Så jag är väl ändå lite kluven när jag tänker efter.
Off topic och du behöver absolut inte svara men av nyfikenhet, hur stor förmögenhet behöver man ha innan man kan köpa en hel bostadsrätt utan att “märka av det nämnvärt?”?
Min första tanke i såna här frågor är: För att lära sig ta ansvar så måste man få ta sina egna, självständiga beslut. Man behöver vara fri nog att göra misstag och få lära sig av dem.
Set finns en (stor) sannolikhet att kapitalföverföringen kommer kosta familjen en del i form av “läropengar”, och det får man räkna in. Antingen i form av pengar som konsumeras, eller genom icke-optimala investeringsupplägg.
I det här fallet skulle jag fokusera på att lära henne hantera pengar genom att ge henne pengar och sen släppa taget. Det kommer med största sannolikhet inte bli helt optimalt, men målsättningen att hon ska lära sig ta ansvar väger tyngre. Du kan ge henne ett försprång genom att påbörja detta nu istället för om 30 år.
Så betala av lånen på lägenheten och skriv över den på henne, om det är en rimligt liten del av din förmögenhet. Hon får landa i att hon är miljonär och fri men pengarna är någolunda låsta. Hon har en omedelbar fördel gentemot jämnåriga eftersom hon slipper betala hyra eller ränta.
Sen kan det barka åt olika håll, är hon ekonomiskt sinnad så maxar hon CSN lån nu, belånar lägenheten när hon får jobb och investerar pengarna. Eller så kanske hon säljer läggan, bor i andrahand hos en kompis och festar upp pengarna. Detta kan du inte styra över, du kan bara komma med råd. Det passiva utfallet är inte så tokigt dock.
Du har fått många svar som inte rör din fråga med folk som ifrågasätter hur du stöttar din dotter. Jag kan berätta om min egen erfarenhet.
När jag var ung och pluggade så fick jag ett räntefritt lån av mina föräldrar utan krav på återbetalning. För det köpte jag en bostadsrätt. Jag hade jobbat mycket extra under gymnasietiden och sparat så de pengarna la jag också på bostadens inköp. Det här var efter krashen på 90 talet och räntorna var ca 15 procent så jag skulle aldrig ha kunnat betala för ett banklån.
När jag hade pluggat klart betalade jag varje månad av en summa till mina föräldrar tills hela lånet var återbetalat. Det tog ett antal år. De krävde inte återbetalningen.
Tack vare deras generositet kom jag tidigt in på bostadsmarknaden, har kunnat följa med i värdeökningen på bostäder och har kunnat gradvis byta upp mig utan stora lån och haft en perfekt grund för ekonomin.
Idag äger jag en stor villa i Stockholm med bara litet lån, inga andra lån, 1.5 miljon sparade och fondsparande utöver det. Kunde renovera villan vid inflytt. Även sparande till mina barn. Jag har också rest mycket runt hela världen och haft råd med egen häst.
Utan mina föräldrars initiala hjälp hade jag tvingats slösa pengar på dyra hyresrätter istället och aldrig varit där jag är idag. Jag är dem oändligt tacksam och kommer att hjälpa mina barn på samma sätt när de flyttar. Jag kan tillägga att jag alltid har jobbat hårt och inte slösat trots denna initiala “curling”.
Att folk även unga uppmanas låna enorma mängder pengar jämnt idag bådar för en nationell katastrof om vi får en krash med höga räntor igen. Jag pratar inte om 5 procentiga räntor utan om 10 till 15 procent, hur många som har flera miljoner i lån skulle klara det…. Studielånet är dessutom inte alls lika förmånligt längre som det var förr, det följer marknadsräntorna.
5 gillningar
Det skulle kunna vara att vi här börjar närma oss en “bästa” lösning för föräldrar att hjälpa sitt barn utan att samtidigt motverka vad som långsiktigt är smartast för hen.
För att främja att personen praktiskt förstår och upplever att hen har förmågan att hantera och klara av att livet, boende och kapital kostar kan det viktigaste verktyget som förälder faktiskt vara ett möjliggöra ett lån. Då ökar chansen att personen får med sig alla viktiga lärdomar genom att allt finns med i villkoren, även om det blir ovanligt förmånligt tack vare föräldrarnas insats.
Rent praktiskt skulle nyckeln till en sådan lösning vara att gå in som medlåntagare så att personen kan ta ett bolån för att finansiera köpet av en egen bostad. Och att samtidigt komma överens om att bidra med en större eller mindre del av räntekostnaden, dock inte hela. På detta sätt kan personen själv praktiskt förstå och uppleva
- att komma överens om villkor (både med en bank och med sina föräldrar)
- att låna
- att betala ränta (även om det bara skulle vara 0,1%)
- att få ränteavdrag
- att få bidrag
- att amortera
- etc.
1 gillning
Jag tycker att det är en lite märklig debatt. Att man får en summa motsvarande CSN-peng varje månad spelar ju ingen roll för barnet. De får leva på samma peng som sina vänner som tar CSN-lån. Vinsten kommer långt senare i form av lägre kostnad när man arbetar (för att man slipper återbetalning) och en lättare start i livet.
Samma sak med lägenhet. Om en ung vuxen får en avbetald lägenhet så innebär det i princip att boendekostnaden blir 3-5 K i månaden istället för 5-8 K i studentrum. Det är inget som skapar risk för ett slösigt leverne om man samtidigt har en ”CSN-lön”. Man är fortfarande relativt fattig men har några tusenlappar mer än vännerna över varje månad. Det borgar för en kanonstart i livet utan att den unga personen förstår det nämnvärt. Värdeökning på lägenhet syns inte personens dagliga liv. Det blir en glad överraskning den dagen man köper större boende.
I min värld handlar det om att man inte ska förstöra barnens syn på pengar och ta bort glädjen att bygga något eget. Om man får en miljon på kontot så kan det kännas onödigt att jobba på Coop för att få 3-4 K extra i månaden. Varför slita? Då finns risken att man tar bort fördelarna med driv, flit och gnet samt eget ansvar. Egenskaper som många finner viktiga för att skapa självkänsla, självförtroende och glädje i livet.
Känslan att man inte får något gratis kan man skapa genom räntefritt lån med snabb amortering vid tex bilköp (begagnad bil givetvis, ingen lyx). Lägenhet är en annan sak, alla måste bo. Man kan även hjälpa till med tex att betala gymkort eller terminsavgift till tennis/kampsport/simning eller annat som gynnar ens barns hälsa. Men ingen hjälp till lyxkonsumtion eller materiella ting i övrigt.
Jag tror att om man ger pengarna på rätt sätt så skapar det också rätt incitament och vanor. Ger man det på fel sätt så får barnen fel incitament och sämre vanor. Sen är det såklart viktigt också hur barnets beteende har varit tidigare. Ansvarstagande barn tenderar inte att smälla allt bara för att man får en gåva.
1 gillning
Jag är ambivalent till att ”curla” sina barn. Min erfarenhet är inte att kursare med andra förutsättningar än tex jag (som bodde i studentkorridor och jobbade extra på helger och lov med okvalificerade jobb) skulle ha lyckats sämre i snitt, snarare tvärtom. Att de lyckats bra kan ju dock bero på annat än ”curlingen” i sig utan mer vara tack vare föräldrars kontaktnät och att de kunnat ha oavlönade/dåligt betalda sommarjobb som varit mer meriterande än de jag hade.
Kanske är det så att just studenter på en prestigeutbildning är ”immuna” mot eventuella ”biverkningar av curling”? Ungdomar som är oengagerade i gymnasiet är det kanske farligare att curla?
Min tanke är att ge sitt barn en ekonomisk en bra start i dagens tuffa bostadsmarked, är en av de bästa investeringarna en förälder kan göra för deras framtid.
Vinsten tar man från början genom att slippa betala dyra hyresrätter samt att bostaden även kan ge långsiktig avkastning.
Sedan att andra reagerar negativt på att föräldrar köper bostäder eller ger stort ekonomiskt stöd till sina barn, handlar det oftast om främst psykologiska, sociala och ekonomiska faktorer.
Inte alla har den möjligheten där den största anledningen till att ämnet kritiseras här är den strukturella orättvisan tror jag.
Det eviga tjatet om den bortskämda “curlinggenerationen” där jag egentligen gör vad en ansvarsfull förälder förväntas göra, skyddar mitt barn från en trasig bostadsmarknad och ger henne trygghet
1 gillning
Ser du inte skillnaden mellan att du skriver en tråd om bästa sättet att styra upp hennes ekonomi i lån/börsen mot att hon själv är den som gör det? Varför ser du ett behov av att vara inne och pilla i en vuxen människas ekonomi?
Ge henne pengarna, släpp taget och låt henne hantera sin ekonomi själv. Just nu lär hon sig ingenting för du gör alla funderingar och val åt henne.
Fundera på vad detta handlar om för din del, det finns en viss risk att det handlar om dina behov av att fortsätta spela en stor roll i hennes liv snarare än hennes faktiska ekonomiska behov.
Det handlar inte om att kontrollera, utan om att anpassa sig till dagens dysfunktionella bostadsmarknad och att sprida risker. Eftersom hon saknar inkomst beviljar banken inte lån till henne ensam. Om jag bara ger henne pengarna försvinner ränteavdraget och hon får inget lån.
Som sagt att låsa in hela kapitalet i en bostad är en tankevurpa, sprid riskerna och få bra avkastning.
Mitt engagemang handlar om att lösa det praktiska tillsammans med henne, så att hon får en stabil grund att bygga vidare sin egen ekonomi på. Vi är ett team inte ensamma oberoende individer som ska vara självständiga till varje pris med dom risker det innebär.
Tillsammans är vi starka!
Förstår du?
2 gillningar