Jag är 20 år och pluggar mitt andra år som civilingenjör på KTH och går i tankarna att flytta ihop med min sambo. Jag har för närvarande en inkomst på 13 000 kr/mån + 9 500 kr/mån i csn lån som jag för närvarande investerar i fonder.
Lägenheten är en 1:a på 40 kvm belägen i Stockholm innerstad utan kök men med en kokvrå. Hon erhåller lägenheten som en löneförmån och har därför en lägre inkomst till följd av detta. Samtliga driftkostnaderna står hennes arbetsgivare för. Det går inte heller att urskilja hur mycket lägre inkomst hon har till följd av att erhålla lägenheten och hon kan heller inte avsäga sig lägenheten till följd av högre lön.
Min fråga till er!
Vad är en rimlig hyra för mig att betala?
~6 000 kr motsvar halva hyran för en likvärdig lägenhet i närområdet.
~ 4 000 kr motsvar hela hyran för min nuvarande studentlägenhet som är likvärdig och belägen i innerstadenm
~ 2000 kr motsvarar halva hyran för en likvärdig studentlägenhet. (OBS, känns ganska snålt)
Bara nyfiken, men är du säker på detta? Alla förmåner inklusive en bostadsförmån ska förmånsbeskattas, och då borde förmånsvärdet för lägenheten stå på lönespecen.
Men jag röstar på att utgångspunkten borde vara halva hyran för vad lägenheten kostar, oavsett om den betalas med en löneförmån eller inte. Sen kan det väl vara rimligt att ni kommer överens om att hon som jobbar betalar mer än du som studerar, för jag gissar att du kanske valt en billigare lägenhet om du valt helt själv.
Nr 2 känns väl generöst om studentlägenheten du har och hennes är likvärdiga.
Nr 3 känns inte helt fel om punkt 1 är helt sann. Det står dig dock fritt att erbjuda lite mer om det känns bättre. 2500 ?
Alternativa sätt:
Jag flyttade ihop med min nuvarande fru i liknande läge i livet.
Vi studerade dock lite omlott där den ene arbetade mer än den andre mm tidvis och vi valde nästan omedelbart att poola alla utgifter och inkomster.
Vi ville inte trängas i en mycket liten studentlägenhet och poolade inkomster och utgifter vilket behövdes för att klara hyran för 3:an vi lyckades hyra.
Jag var billigare i drift och valde att tycka att fruns lite större utgifter löpande för frissa, kläder, skor, längre resor hem till föräldrarna, smink mm var OK. Annars hade hon haft det magert och jag sparat på hög lite över tid, Rättvist men kändes inte bra för mig. Vår ekonomi gick runt men inte med något nämnvärt överskott i flera år.
På samma sätt.
En del saker som påverkade tror jag.
Vi var helt panka när vi flyttade ihop. Ingen av oss hade eget sparande
Jag studerade längre period än hon då hon drog in klart mest pengar
men vi visste att jag senare skulle ha högre lön än hon pga annat yrke
dvs lite ge och ta där.
Och vi kände mycket kvickt att vi snabbt skulle gifta oss och bilda familj
och att det var något långsiktigt och stabilt. 40+ år nu.
Då jag kom att tjäna mer (och arbeta mer) kändes det helt ok att hennes
ekonomi förstärktes en del av mig även från dag 1 då hon
ganska förutsägbart kom att arbeta deltid långa
perioder och utförde mer hemarbete med barn mm .
Även om man skulle skiljas senare
kändes det fair att hon skulle ha lika mycket sparpengar som jag och
ha en bra levnadsnivå och få
en bra pension. Jag överförde därför även min PPM i många år.
PS: en av dom saker vi nästan aldrig tjafsat om är pengar.
Beror nog delvis på att sparsam läggning hos båda mm har gjort att vi över tid gått aning på plus .
Prata med din sambo och kom fram till vad som är rättvist för er.
Jag tjänar mycket mer än min sambo som enbart har CSN så jag betalar hela boendekostnaden.
Tycker det är skillnad om hon tjänar 30 eller 50 000:- i månaden.
Men oavsett så “gör du rätt för dig” om du bidrar med 2500:- i månaden enligt mig.
