Jag har precis börjat fundera över att sluta jobba och har försökt simulera scenarion där mitt kapital inte kommer räcka i 25 år fram.
Jag har en portfölj med 61% fonder och 39% räntor (20% låsta och 19% tillgängliga direkt). De 19% räcker för ca 4 årsutgifter vilket gör att jag utan problem kan lägga in 4% vid börsen vid dipp istället för att ta ut 4%. Detta kan jag teoretiskt göra 4 år i rad vid dippar och ända inte röra fonderna.
Mitt standardstresstest ser ut enl. nedan.
Jag tar i detta fallet ut 4% per år och lyckas alltså inte hamna i en situation där jag inte har mer pengar efter 25 år än vid start. Är de senaste 25 åren särskilt gynnsamma eller borde jag istället satsa på en 70/30 portfölj? Ska tillägga att jag kan vara relativt flexibel med utgifterna då hälften av våra budgeterade utgifter är ett resekonto.
Monte Carlo har jag tittat på men just den som det hänvisas till känner jag att jag förstår för dåligt (även förifyllda) men det är väl helt enkelt för att jag är för dålig på finansengelska.
Lite oklart vad du menar med tabellen. Har du simulerat exakt den ordningen och kommit fram till att när det är just den ordningen så klarar du dig? Det intressanta är ju att dra slumpmässiga sekvenser från den serien, om du nu vill använda just den datamängden. En realisering säger inte mycket (även om den ger viss trygghet eftersom den börjar med två dåliga år)
Jag förstår att en Monte Carlo är bättre (om man nu förstår den) men ja, jag har använt denna serien för att utvärdera vad som känns tryggt. Sen har jag testat kanske 20 scenarion utifrån denna tabellen för att se hur min buffert hanterar svängningarna. Den slutsatsen jag drar är att stagnation över lång tid är det värsta för portföljen. Höga berg och djupa dalar hanterar man lättare med att aktivt rebalansera. Och om jag förstått det rätt så har globalt index inte haft några långa stagnationsperioder, eller?
Till att börja med, har du 20-25 årsutgifter(ink pension) så har du goda förutsättningar att klara dig bra.
Om vi utgår från 25 årsutgifter och 60% aktier så motsvara det 10 årsutgifter i räntor
Om vi utgår från 25 årsutgifter och 80% aktier så motsvara det 5 årsutgifter i räntor
Hur lång brukar en sättning vara? Ska man dimensionera utifrån worst case eller medel?
Ett sätt att lägga upp det på istället för att arbeta utifrån en “statisk” procentuell fördelning är att arbeta med en buffert som man i värsta fall är beredd att konsumera upp. Den största risken med en FIRE portfölj är om man de första 5 åren hamnar i en börskrasch samtidigt som man måste sälja fonder för att klara sig. Har man flexibilitet eller buffert för att undvika försäljning från aktiefonder under dessa år finns goda odds att klara hela resan.
Jag tolkar ditt inlägg som att en 80/20 portfölj innebär 4 årsutgifter i räntor för dig. Det är mer än vad vissa på forumet som har startat sin FIRE resa har i sin buffert. Flexibilitet och övrig livssituation spelar såklart också stor roll. Ju mer flexibilitet desto mindre behov av buffert. Och siste men inte minst, hur stor buffert behövs för att man ska känna sig trygg.
Sök runt lite på forumet, finns massor med trådar i ämnet
Tolkar jag det rätt om jag läser sista tabellen som att det mest lönsamma historiskt har varit 75/25 på en 30-års simulering (eller egentligen alla tidsperioder). Då har man en failsafe-rate på 3,82%, högre än t ex 100% aktier.
Nja. Det “mest lönsamma” beror på hur man definierar det. Hade du haft 100% aktier så har uppsidan varit jättestor om du pensionerat dig vissa år, men nedsidan har också varit jättestor (pengarna hade inte räckt i 30 år).
Om “mest lönsamma” definieras som “mest tillväxt, givet att pengarna räcker i 30 år 100% av de simulerade åren” så stämmer det du skrev.
Personligen hade jag varit okej med lite under 100%. Något år eller så kan man oftast dra ner på kostnader och eventuellt ta ett litet ströjobb.
Ja det är ju egentligen jag också men det är väl därför jag landar i 4%. Dels sa du att 3,82% var utan ISK-skatt och dels för att jag ju faktiskt (konstigt nog) gärna har pengar kvar efter 25 år. Det är något med att man ändå vill ge barnen en chans till samma ledighet
