Bil-lån, hur gör man på ''bästa sätt''?

Jag ska köpa bil, tänkte låna 100 000kr till den. Det är mitt första lån någonsin så har ingen erfarenhet alls.
Hur gör jag detta på ett smart sätt? Kontakta en bank? använda någon tjänst som hittar lån åt mig? Hur lång tid ska jag ta på mig för att betala lånet? Vad ska man inte göra?

1 gillning

Har du något bolån som du kan öka på?

2 gillningar

Många bilhandlare erbjuder finansiering så du slipper göra det själv.

Jag köpte begagnad bil för 140k, handpenning på 30k så ungefär samma siffror som du.

Finansierad över 7 år med 2 % ränta via dnbfinans. Nöjd utom att de automatiskt slängde med ett kreditkort jag fick avsluta efteråt.

Saker jag gillar: jag har möjlighet att öka amortering eller slutbetala lånet utan extra avgifter eller ränteskillnadsersättning.

Saker att se upp för: låneskydd verkar ibland följa med automatiskt och kosta 100-200 i månaden. Jag avslutade den. Även extra försäkring som bilhandlaren erbjöd.

1 gillning

Trodde billån brukade ligga på typ 4-6% ränta.
2% blir ju inte så stor skillnad mot ett bolån.

Spontant tycker jag 7år känns som en väldigt lång avbetalningstid på ett bolån för övrigt

1 gillning

Japp, var ett julerbjudande. Därav ingen brådska att betala av det även om jag är lite sugen på att slutbetala nu efter 2,5 år för att slippa månadsutgiften.

7 år tog jag för att minimera månadsutgifter i början av karriär (jobb-, sparande-, och bostads-) och som sagt ovan, jag kan alltid betala mer utan att bli straffad.

2% är ungefär så lågt banken kan gå. 5-6% så har även bilhandlaren fingrarna i syltburken via kickbacks. Om man får nere på 2%-nivån så beror det på att bilhandlaren verkligen vill bli av med bilen eller har bakat in sin vinst på andra sätt.

Med ett namn som Fattig_o_Ensam blir jag nyfiken på dina bilbehov. Kör du långt och mycket och inte kan avvara bil ens en dag? Isf ska du såklart köpa bil och min ambition hade varit att betala av den så fort det går.

Om du bor så till att du åtminstone ibland kan ta en buss om det kniper så hade jag trålat en billig bil på blocket istället. Jag har aldrig gett mer än 15000 för en bil och de har alltid varat i minst sex år och sedan sålts begagnade för en näve tusenlappar. Men ja, det kan innebära aningen sämre pålitlighet beroende på ålder och man behöver en “bilbuffert” på sisådär 10000 om nå’t jobbigt rasar utan förvarning.

Bor du så att du inte ens behöver en bil så köp ingen. Det är den i särklass sämsta “investering” man gör i sitt liv.

Jag kidnappar tråden lite och klistrar in mina egna funderingar:

Låt säga att man köper en bil för 125k man tänker ha den i 6 år och sedan sälja.
Man har minst 125k tillgängligt idag, samt en buffer för att kunna hantera börsnedgångar och liknande.

  1. Köp bilen kontant. 125k, 0% ränta, men du kan inte investera något i börsen - därför sämst val?
  2. Köp bilen med billån utan restvärde. 25k kontant, 100k lån. 3% ränta. Borde man välja 2, 3, 4, 5 eller 6 år?
  3. Köp bilen med billån med 50% restvärde över 3 år (3 år brukar ge lägst månadskostnad).
    Samma kontantinsats och ränta, men lägre räntekostnad. När det sedan gått 3 år så transformerar man lånet
    till ett billån utan restvärde (antar att man behöver lägga 20% kontantinstas igen här?),
    som man betalar av över 3 år (likaså, 3% ränta).

Missar jag något, eller är alternativ 3 det bästa valet? Du får lägre ränta de första 3 åren pga. restvärdet
som minskar räntekostnaderna, och du betalar i princip av bilen över 6 år vilket gör att pengarna får jobba
så mycket som möjligt på börsen.

Varför inte maxa avbetalningstiden, allt annat lika? Amorteringen minskar ju klart per månad och är räntan oförändrad blir det klart lägre månadskostnad med 7 jmf 3 år.

Alternativ 3 låter för övrigt väldigt krångligt… Min räntekostnad första året blev 2000kr. Finns fulare fiskar att jaga än att spara någon hundralapp per år på det här viset.

Jag köper inte bilen av någon praktisk anledning, det är mitt stora intresse och det får egentligen kosta vad det vill (nästan) Jag vet att jag ändå kan spara vid sidan om :slight_smile:

Har köpt fyra bilar i mitt vuxna liv. Inga lån. Om man vill bygga ekonomi över tid kan man inte ha avbetalningar på saker som sjunker i värde. Låna gör man till sånt som ökar i värde, dvs hus.

Köper du bilen kontant så låser du 100% av dina pengar i bilen - pengar som (i snitt) skulle göra bättre nytta i t.ex. en indexfond om du istället tog ett lån.

Detta givet att du kan ta ett fördelaktigt billån på <3.5% (vilket ju vanligtvis kräver att du köper bilar för minst 100 tkr för att få ta ett billån, att köpa billigare bilar kontant är ju ett rimligt alternativt).

Varför skulle det spela någon roll om det du lånar till förlorar värde eller inte?

1 gillning

Svaret är RISK.
Du binder dig att betala i sju år för något som sjunker, men vet inte om du har jobb i sju år, är frisk i sju år. Du ökar risken. Livet har en tendens att slå undan fötterna för dom som ökar risk.
Jag menar… hallå… varför sparar och investerar vi?
Jo för att vi innerst inne vet att vi behöver minska riskerna i livet. Och pengar gör just det.

Annars om inte RISK finns, så visst ta max risk, dvs max lån och lägg sen allt på den mest riskfyllda investering som finns… Och låt universum ge dig sitt svar :slight_smile:

1 gillning

Om du inte kan betala för den kanske den är för dyr?
Köp en bil du har råd med och sätt dig inte i skuld. Så kan du spara till din dröm bil framåt.

Låna pengar till ett fordon som går ner i värde är inte en bra affär.

Fast om man, som i mitt fall, kan slutbetala lånet när man vill så binder man sig inte alls till 7 års avbetalning? Har man pengarna att casha bilen är det inte alls en given förlust att ta billån.

Om svaret fortfarande är “minimera risk”, då borde man inte lägga några pengar i värdepapper såsom fonder eftersom du då tar en risk jmf. sparkonto.

Sen kan man ju även sälja bilen. Min bil är värd ca 120k idag, men är bara belånad till hälften. Med en stadig kontantinsats i början är du ju näst intill garanterad att i alla fall kunna lösa lånet genom att helt enkelt sälja.

Hur får han det till 5.6 miljoner dollar med så lågt månatlig summa? Måste räkna på totalt orealistisk avkasntning.

Oavsett, som jag förstår det här ämnet så verkar det som att om man är riskbenägen och inte så högt skuldsatt så är det ok att låna men då ska man helst låna på bostaden som säkerhet till bilen före man lånar på bilen som säkerhet?

Det man kan fråga sig är om man inte känner sig trygg med 10-30% belåning på sitt index-sparande, ska man då undvika låna på bil? Hur står risken för dessa två lån i relation till varandra, skulle vara intressant att höra.

Ja, men vad jag vet finns det inga banker som tillåter att man tar billån med huset som säkerhet längre. Det var mer en grej för några år sedan (och innan dess).

Idag kan man förvänta sig att kunna ta ett billån runt 3%. Vilket ju indexfonder (över tid, i snitt) slår.

Jag tror att Tobias lever med alldeles för låg risk i sin ekonomi, vilket över en lång period slår väldigt hårt negativt.

Nej, men en bil är att betrakta som en konsumtionsvara, potentiellt nödvändigt, eller en ren lyxprodukt.

“Hur bör man finansiera en bil?” är en HELT annan fråga än “gör man en bra affär genom att köpa en bil?”. De har i princip ingenting gemensamt.

Du har helt rätt i att om man inte -behöver- en bil så finns det en poäng att skippa bilen tills det att man har råd med den bil man verkligen vill ha, istället för den man har råd med för stunden. Det är säkerligen många som har en bil idag som egentligen inte behöver det, utan skulle klara sig lika bra på att gå, cykla eller ta kollektivtrafiken.

Dave Ramsey är perfekt för de som inte har en bra ekonomi utan snabbt försätter sig i skuld utan bättre råd (vilket är supervanligt bland amerikaner bland annat), men det han förespråkar är en fördummande bild av verkligheten som inte alls är fördelaktig för de som har en bättre ekonomi. Hans råd är i stora drag att aldrig ta på sig lån, men det är ett direkt felaktigt råd för de med god ekonomi som tvärtom bör ta fler lån för att nå längre.

1 gillning

Att bygga på din sista poäng har jag uppfattningen att lån generellt i USA är hutlösa jmf Sverige. Billån på 3 % är nog att betrakta väldigt billigt i USA.

Det är lite mer variation där vad jag förstår. Har du riktigt bra credit score och köper en ny bil kan du t.om. få 0% ränta, men har du en o-k ekonomi är runt 4% vanligt. 4% garanterad avkastning är ju tämligen högt så det är nog rimligt att många (de flesta?) amerikaner bör hålla sig borta från billån.