Ja då var boken läst och smält. Försök till sammanfattning …
Det var ju som med en del böcker. Spännande story, vindlande handling … och som sen slutar lite snöpligt med ett ”jaha” 
Bengen har tagit konceptet vidare senaste åren. 4% regeln från 1995 blev först 4,7% regeln redan 2006.
Dessa procentsatser är för standard uttaget som han definierar det där de viktigaste punkterna är inflationsjusterat uttag och en portfölj 55% aktier, 40% medellånga räntor, 5% korta räntor/cash men att portföljen kan varier mellan runt 40-70% aktier beroende på riskprofil.
Då ska pengarna räcka i 30 år för värsta fallet, som i hans databas är den som slutade jobba 1968. Detta är värsta fallet pga hög inflation under hela 1970talet in på 1980talet och samtidigt ett dåligt börsklimat fram till 1982. Många andra tidigare pensionärer kunde ha betydligt högre uttag på 7-8% för att avkastningen på amerikanska marknaden (där Bengens portfölj i huvudsak håller till) varit en bit över 10%.
Sen tar han det vidare med en typ av matris för att bestämma Safe Withdrawal Rate som han döpt om en del (använder andra förkortningar som jag inte går in på här).
Ens SWR kan man sätta beroende på
-
Förväntad inflation nästkommande åren, hög, medel och låg inflation. Han är nogran att påpeka att inflation är ett större hot än börskrascher för den förra blåser upp uttaget permanent medan börser återhämtar sig, även om det kan ta tid.
-
Börsvärdering. Här använder han S&P500 Shiller PE (värdering baserat på snitt 10 års vinster). Man får tabeller med SWR för de olika (låg, medel, hög) inflationsnivåerna så man kan hitta sitt SWR. Högre Shiller PE ger lägre SWR. Tanken bygger på ”mean reversion” att en billig börs tenderar att gå upp mycket kommande år och att en dyr börs tenderar att gå ner kommande åren. Åtminstone sett över lång tid.
Sen är han tydligt med att beroende på vad som händer, speciellt med inflation men även med börskrascher, så kan man behöva göra om sin SWR. Upp och ner. Rimligt.
En intressant grej med portföljen är att han förordar en ökande allokering till aktier över tid. Låter för mig för att hantera sequence of return risken. Tex öka allokeringen med 1% om året.
Sen till jaha (gäsp) känslan. I nuläget är Shiller PE talet för S&P nästan 39, vilket bara varit högre vid IT bubblan och är mer än dubbla medianvärderingen (16) och då skriver Bengen ungefär ”jag vågar inte sätta en SWR när Shiller PE är över 24 för det finns helt enkelt inte tillräckligt med data” 
Han föreslår att värsta fallet SWRen för 1968 pensionären på 4,7% sannolikt inte blir lägre i nuvarande situation. Åtminstone inte så länge inflationen är moderat nästakommande period.
Så kontentan för mig, som inte tänker vänta med att sluta jobba till börsvärderingen som Shiller PE är under 24 (så Bengens tabeller funkar) 
så får man väl då vackert ta SWR på 4,7% och netto efter ISK skatt i nuläget 3,8%.
Ganska mycket tillbaka på ruta 1 men kanske lite klokare och framförallt mer medveten om att verkligen se upp med inflationen och agera tidigt (dra ner uttag/utgifter) om den sticker iväg.