Bundna bolåneräntor ligger en bit under rörliga. Det sägs att bankerna just nu inte bara tittar på ränteprognoser utan även ger en liten “lojalitetsrabatt” på sina bundna bolåneräntor. Vad utfallet faktiskt blir går ju inte att säga till 100%, men det känns ändå gynnsamt att binda i ett eller två år just nu.
Jag funderar på att binda bolånen och har även funderat på om jag ska öka amorteringen eller göra någon form av engångsamortering för att få ned månadskostnaden för lånet ytterligare under bindningstiden. Jag har månadssparat till bankkonto med syfte att kunna göra en engångsamortering, använda som påfyllning om räntorna skulle gå upp eller möjligen investera i något helt annat.
Men så började jag titta på sparkonton med bindningstid. T.ex. så erbjuder Klarna 1,3% för 1 år och 1,45% per år för 2 år. Min alternativa plan till att göra ngt med amorteringen inför bolånebindning blir då att sätta in en “engångsamortering” på ett sparkonto med samma bindningstid. Jag får då dels ett (väldigt litet) arbitrage, dels en förlängd handlingsfrihet om jag ska amortera extra eller investera på ngt annat sätt. Jag är nog inte beredd att ta mer risk med de pengarna just nu och ser inget annat behov av dem på (minst) 2-3 års sikt.
Missar jag något med mitt resonemang med bundet bolån och sparkonto för att kunna skjuta beslutet om jag ska amortera eller investera?
Jag tycker det låter som en bra plan, kan inte riktigt se någon nackdel faktiskt. Möjligtvis om du skulle behöva flytta inom bindningstiden då, men det gäller ju generellt om du vill binda bolånen.
Köpte precis hus och gjorde något liknande. Är i slutfasen då vi tänkte börja “leva på kapitalet”. Det gör att vi antagligen inte kommer att kunna beviljas så stora lån framöver.
Därför lånade vi nu en större summa (belåningsgrad 47%) till nya huset bundet i tre år med 1,04% ränta. Sen har vi samtidigt ungefär 40% av samma summa bundna på olika bankkonton med 3mån-1år löptid med 0,8-1,25% ränta. Då har vi gett oss själva hyfsad frihet/handlingsmöjligheter framöver och med väldigt låg kostnad för själva lånet. Där vi alltså kunde valt att ha betydligt lägre lån vid det här husköpet.
Har lite pengar som har varit bundna i 5 år och bindningstiden går ut om ett par veckor. Aldrig kommer jag binda pengarna igen för den lilla räntan. Då är handlingsutrymmet betydligt viktigare för min del. Å andra sidan har jag bytt till barbell-strategin. Personligen så kommer jag inte amortera ned till mindre än 50% då när du blir pensionär så kommer du ha svårt att få bolån. Har då hellre tillgångarna på ett bankkonto / ISK/KF. Jag kommer ju alltid kunna betala in mer om jag önskar.
Jag “vet” att jag inte ska flytta inom ett år och det är osannolikt inom två år. Sedan blir det lite svårare att vara lika säker.
Jag ligger på cirka 70% belåning just nu och ska ju ner till 50%, men har inte bestämt mig än för hur bråttom jag har. Man kan ju se amorteringar och sparkonto som ett alternativ till räntefonder. Min tanke är att jag inte ska ha handlingsfrihet just nu, utan om ett eller två år. Den extra avkastningen på bundna sparkonton är marginell, men dämpar ju glappet mot inflationen jämfört med obundet sparkonto.
Jag tror att @janbolmeson har ett inlägg i bloggen där han beskriver att han inte amorterar i snabbare takt än nödvändigt. Anledningen är att det är bättre att spara överskottet och investera det i indexfonder och på så sätt få chansen till högre avkastning.
Men största problemet är låsningen av tillgångarna. Fast det är något som jag ogillar utan jag vill ha möjlighet/frihet att komma åt mina stålar när jag vill. Det är också anledningen varför jag inte löneväxlar (fast det är en helt annan fråga).
Osäker på om du syftar på att binda bolån, binda sparkonto eller amortera. Vinsten är att jag dedikerar pengarna till att amortera, får möjlighet att ta ett annat beslut om ett alternativt två år, och det kostar inte något att skjuta på beslutet.
Att det inte kostar något bygger jag på att amortering och bundet sparkonto motsvarar i stort räntefonder utan varken upp- eller nedsida. Och det är den risknivån jag kan tänka mig för den här delen. Men ska fundera lite på risktåligheten.
För mig låter det som att du har tänkt genom det och att det till syvende och sist bör blir mer av ett känslomässigt beslut än ekonomiskt.
Spontant tror jag inte heller inte att det finns någon anledning att i dagens läge överamortera (=amortera mer än amorteringskravet tvingar en till) så länge man:
