Om båda parter tänker hyfsat lika om ekonomin och förutsättningar finns kanske det är möjligt att slå ihop och göra gemensam sak av den. Men jag tycker inte det alltid är det bästa. Man kanske har helt olika idéer om sin ekonomi. Och man kan väl vilja vara tillsammans med någon utan att för den delen vilja dela hela sin ekonomi eller ens ha äktenskap.
Sälj båda husen och köp ett gemensamt.
1 gillning
Barn kostar pengar. Hur tänker hon/du/ni kring det?
Tas det för givet att du ska betala hälften av vad dottern kostar hos er?
Jag tycker hela upplägget osar ekonomisk vinning för din blivande sambo med fördelar för henne men inte för dig.
2 gillningar
Ja, precis. Det är vinstskatten jag syftar på.
Jag har liknande situation och jag hyr ut helt på sidan av från gemensamma ekonomin just för att inkomsterna idag är tänkt att täcka utgifter imorgon dvs oförutsedda. Just att om sambon tar del av inkomsterna men inte lägger in pengar vid utgifterna, då är riskfördelningen väldigt skev. Även om hon skulle betalat så blir det in i min bostad vilket även där blir fel.
Din sambo möjliggör att du kan hyra ut ditt hus, där är det ju också en möjlighet hon går miste om genom situationen inte är tvärtom. Där kan det ju finnas resonemang för att dela en bit av kakan men då först när huset är sålt och en vinst faktiskt finns där.
Håller i princip med. Att vara generös är mycket bättre för relationen än att vara snål.
Med brasklappen att det finns en risk att man blir utnyttjad, eller åtminstone får en känsla av att man blir utnyttjad, även om det kanske inte är den andra partens avsikt. Denna risken ökar naturligtvis ju större inkomstskillnaderna mellan parterna är. Och det beror självklart också på hur den andra personen tar emot din generösitet. Uppfattas det som nånting som är självklart eller får man faktiskt nånting tillbaka för det man ger? Det är högst individuellt och beror helt och hållet på hur förhållandet ser ut.
Tidigare har jag haft samma inställning som du, att man förbehållslöst ska vara generös i en relation eftersom det lönar sig i längden. Men jag har med åren lärt mig att det inte nödvändigtvis är sant. Man kan inte räkna med att få nånting tillbaka. Idag ångrar jag till viss del att jag varit så generös, och jag skulle inte göra om det om jag hade startat ett nytt förhållande idag.
Jag tror att det som sticker i ögonen är att hon vill ha delad ekonomi. Men sedan vill ta betalt extra av dig för boendet.
Såhär tolkar jag upplägget.
19k+23k =42k netto inkomster.
Minus utgifter för drift/mat(2 vuxna 1 tonåring)/räntor/etc av båda husen. Ca 22k
Minus fiktiv ränta/hyra för dig. 4k?
Så
42/2=21k/pp inkomst
22/2=11k/pp utgifter
Din sambo 15k kvar efter utgifter
Du 6k kvar efter utgifter
Tycker detta upplägget är allt annat än en gemensam och delad ekonomi.
Skulle din sambo leva ensam så bör hennes utgifter med drift/mat/övrigt ligga på runt 11-13k för henne och barnet(drfit ca 3k, mat/transport/kläder/etc ca 10k) det skulle landa i att hon ensam har 6-7k kvar av sin lön. Det skulle gå upp rejält för henne med detta upplägg som hon föreslår.
Dina utgifter idag bör ligga på runt.
4k i ränta och amotering
3k i drift
Mat/transport/övrigt ca6k
Du bör ha ca 10k kvar att leka med idag.
När jag leker med fiktiva schablonsiffror(samma drift och mat kostnader per person i båda hushållen för er båda samt en ränta på 5%+1%amotering) så landar det i att du går ner disponibla medel och din sambo går upp.
Det är okej om man gifter sig. Men om man provar på att leva ihop och ännu inte planerat sitt bröllop så känns det inte så jämnt fördelat.
4 gillningar
Det intressanta är väl då att försöka ta reda på varför hon inte kan tänka sig det. I mina ögon låter inte hennes förslag rättvist.
Vi blir ju bombarderade med råd kring den så kallade kvinnofällan (vilket ju i sig är fantastiskt bra). Är man ekonomiskt intresserad och tycker att det är viktigt så kan det också vara stressande, speciellt när man kanske inte har full koll själv. Då tar man till sig och applicerar alla de råd man får, i rädsla över att själv bli utnyttjad. Då blir det lätt kaka på kaka. Det var den tanken som slog mig när jag läste hennes förslag.
Mitt råd är att fortsätta prata tills ni hittar något båda är nöjda med innan ni bestämmer er. Ta hjälp av någon externt om det är svårt att prata. Kanske lyssna på några avsnitt från rika tillsammans på ämnet och diskutera? 
den typen av diskussion brukar vara en bra investering för relationen.
Hoppas det går bra!
1 gillning
Jag känner igen mig i beskrivningen av din situation. Jag och min sambo ( eller särbo?
) har var sitt hus - ligger ca 800m ifrån varandra. Vi bor i stort sett i hans hus,men jag ville behålla mitt. Av flera anledningar: vi träffades relativt sent i livet med var sin livshistoria.Jag klargjorde från början att jag inte ville gifta mig med honom - bl.a. för att inte komplicera det ekonomiska i framtiden. Jag har 2 barn,han har två barn. Sen tänkte jag också på om vårt förhållande skulle ta slut: då har jag någonstans att vägen. Jag har alltid haft ett stort behov av trygghetsvärd ibland känslan av att bara vara själv. Vi har delad ekonomi, jag betalar för mitt hus,han för sitt. Gemensamma kostnader är mat. Sen delar vi på kostnaderna för semester,t.ex. Och det har fungerat i 18 år.
6 gillningar
Ja, det låter som att ni har löst det ungefär på samma sätt som vi. Till och med avståndet mellan husen verkar vara samma som här. 
Jag tror att idén med att behålla huset bara ifall det går åt skogen med förhållandet är precis så som min sambo resonerar, och jag kan varken klandra henne för det eller så tycker jag att det är en direkt dålig idé. Tvärtom, det är faktiskt en ganska betryggande känsla att veta att hon kan sticka när som helst och med kort varsel när hon ledsnar på mig. Det faktum att hon hittills inte har gjort det - och inte verkar vilja göra det heller - är ju ett ganska bra tecken på att hon tydligen ändå trivs med mig på något sätt.
Nackdelen är såklart att det inte är gratis, och att det kräver rätt mycket tid och ork att underhålla ytterligare ett hus. Man blir ju inte yngre, och dessutom har jag tillräckligt att göra med mitt eget. Båda husen är byggda på 1800-talet och kräver en del underhållsjobb. Och det är tyvärr jag som måste sköta allt sånt. I den punkten hade jag gärna sett lite mer engagemang från min sambos sida, det är ju ändå hennes kåk.