En aspekt som ingen lyft här än. Om barnen inte skulle komma, vill ni fortfarande bo i hus då?
Om man ser historiskt sätt är det troligt att det kommer en finanskris inom 4års tid. Jag hade väntat med att köpa till då. Dels så ni vet era begränsningar och dels att det då blir mycket billigare.
Sen när man får barn är det skönt att vara på plats hade jag tyckt. När man har barn måste en person alltid vara med barnet så att flytta efter barn är mycket jobbigare…
Jag hade invänt mot den. Det är helt omöjligt att tajma marknaden annat än med en stor portion tur. Dessutom är det inte säkert att man köpa i en finanskris. Värdet av sparkapitalet kan ha gått ner och man kan ha blivit av med jobbet.
Dessutom verkar har huspriserna gått ner rejält de senaste 4-5 åren reellt. Priserna och börsen verkar ha gått upp väldigt mycket sedan Covid men fastighetspriserna verkar ha stått still. Hur stor reell prisnedgång pratar vi om? Jag har inga siffror men den här gamla Cornucopian från 2023 är intressant. Jag tycker spontant att det ser ut som köpläge.
Uppdatering!
Vi har nu köpt hus och kommer flytta från 64 kvm till 233 kvm om ca 3 månader.
Generellt sett bra standard, även om köket och huvudbadrummet är original från byggåret 2005. Månadsparandet är nu halverat för att klara av det nya huslånet, möbelinköp och eventuellt ett nytt kök första eller andra året.
Hur tänker ni angående amortering? Amortera så mycket som möjligt bara för att känna att den ”ekonomiska risken” blir mindre och mindre för varje månad eller amortera så lite som möjligt och investera resten i globalfond när bufferten är full?
Vi kommer att ha en lånegrad på ca 75% och lånet kostar oss ca 40 % av hushållsinkomsten med 30 års avbetalning.
Tack för all bra svar och inspel!
Med risk för mothugg så hade jag inte alls trivts med så hög månadskostnad som går till huset/lånekostnader (40%). Jag har försökt att få ner till 30%. Det kan man ju åstadkomma genom amortera aggressivt alt höja sina inkomster eller både och för att få lite fart på processen.
Hej,
Uppfattade inte om allt ni har numera är placerat i boendet. Ni skrev väl själva att fördelen med bolån är att man får hävstång, så om det var tanken så sprid era pengar inte bara på en tillgång, utan börja investera i fonder.
Dock skall ni säkra upp en buffert också, för vissa utgifter för hus kan man inte planera… Så hur ni ingen buffert, börja bygga upp det på ett vanligt bankkonto.
Hej,
Jodå, vi har en buffert som vi planerar att hålla relativt intakt genom hela processen.
Vi har också knappt 15% av husvärdet sparat i fond utöver de 25% vi har som kontantinsats.
Med tanke på att huset kostar så stor del av er inkomst så hade jag fokuserat på amortering ett tag för att få lite mer utrymme ifall räntorna skulle sticka upp igen. Kan ni få ner belåningsgraden till 70% så ni slipper amorteringskravet så får ni ju större svängrum ifall något oväntat skulle ske.
Hade även försökt ligga på hårt på banken för att få så bra ränta som möjligt.
Gratulerar till huset!
Överlag så tänker jag att man ska amortera lagom mycket. Tänk på att inflationen sakta minskar hur tungt lånet känns. Om 5 år så kommer bostaden att äta upp en betydligt mindre del av intäkten.
Jag själv ligger på 50% belåningsgrad och ungefär 80 års amorteringstid på resten av lånet och lägger flera gånger mer på investering än på lånet. Med 75% belåning hade jag nog fördelat amortering 50%, investering 50%.
Jag och min fru bodde i en bostadsrätt (en trea) med våra två barn tills nyligen. Våra barn är 5 & 7 år gamla. Med barn som går på dagis tycker jag att ett mindre boende fungerar hur bra som helst.
Däremot ska man inte heller vänta för länge för att flytta till något större (ex. hus) om man har familj.
Från en småboare säger jag:
Bo som ni gör tills barnen kommer, har ni två barn är det väl på sin plats köpa ett hus. Det kan hända så mycket. Svårighet att bli gravid och tyvärr det sorgliga faktumet att många relationer spricker under småbarnsåren. (Jag hoppas ni är ett undantag såklart.
)
Dessutom krävs det bara nåt idiotiskt politiskt beslut som ska tvångsblanda befolkningen sen är den fina prisökningen ett minne blott. Se vad som hände i Malmö vid Rosengård by the sea…
Historiskt god prisökning är inte en garanti för framtida prisökningar.
Jag kommer bo i hyresrätt tills jag kolar. Har inte fattat grejen med att betala så mycket och bli skuldsatt för livet för fyra väggar och ett tak. Men det är en annan diskussion.