Resonerar vi rätt? BRF istället för villa

Hej!

Par, tillsammans i 13 år. 32 respektive 33 år. Tjänar 39,5 samt 34 i månaden. Gymnasielärare och förskollärare. Det vill säga, stabila arbeten och vi kommer aldrig vara utan jobb.

Vi sparar cirka 10tkr per person i månaden.
Vi har just nu omkring 300tkr i aktier (dock minus 35 %ish) samt omkring 120tkr på kontot.
Billån på 80tkr och CSN. Inget annat i övrigt.


Vi har sparat sedan vi tog examen med olyckliga utgifter ibland (Husdjur som blev sjuka och kostade 20tkr och så vidare).

Vi plan var att fortsätta leva så billigt vi kunde och köpa en “förevigt” villa där vi kunde skapa en familj och bo i 15-20 år.

Däremot har priserna gått upp, räntorna gått upp och det känns som att det krävs mer och mer för att vi ska lyckas köpa. Dessutom krävs lagfart och pantbrev som kräver ännu mer sparande.

Vi var även riktigt smarta och investerade mycket av våra pengar i aktier som nu ligger minus cirka 35 %. Även om alla råd är att inte spara en kontantinsats i aktier så gjorde vi det misstaget. You live and you learn.

Vi har även försökt vänta på Startlånet för förstagångsköpare men det verkar ta evigheter innan det går igenom. Vi har väntat sedan förslaget kom ut och har tappat hoppet om att det kommer godkännas under 2023.


Istället tänker vi nu så här;
För cirka 5 månader sedan bestämde vi oss för att spara alla pengar på ett sparkonto istället.

Vår plan är att köpa en BRF för cirka 2-3 miljoner (en 3a eller 4a) och bara använda våra pengar på sparkontot och ta ett privatlån till kontantinsatsen genom SBAB. Bo här i cirka 4-5 år medan vi fortsätter att spara och låter våra aktier förhoppningsvis återhämta sig. För att därefter köpa en villa.
BRF kommer även vara i staden där jag arbetar vilket drar ner pendlingskostnaderna på cirka 2000 i månaden.

En billigare bostad ger oss mer skydd från ökade BRF avgifter. Vi skulle klara av en absurd ökning.
Det ger oss en chans att spara ihop mer men ändå påbörja familjen. Vi vill inte skaffa barn i vår nuvarande 2a.
Våra utgifter (även med privatlån för kontantisats) blir inte allt mycket högre än våra nuvarande i en hyresrätt.
Våra aktier får möjligheten att återhämta sig, som vi då kan använda för att betala av privatlånet.


Det jag undrar är,
Är mitt reasonemang mer logiskt? eller bör vi sälja våra aktier med 30 % förlust och undvika privatlån genom SBAB?

1 gillning

Ditt resonemang bygger på det så kallade “sunk cost fallacy”. Du har gjort en investering, gått med förlust och nu tänker du att du ska fortsätta investeringen tills den “kommer tillbaka”. Grejen är att förlusten har redan hänt. Det enda du kan göra är att titta framåt. Enda sättet att tänka på aktieinnehavet är att tänka på vad som är bra från och med idag och framåt. Du har inte 300t i aktier, du har knappt 200t i aktier. Riv av plåstret.

Så din fråga är i stort sett: Ska vi ta ett privatlån till X% ränta, eller ska vi sälja aktierna?

Då har du två parametrar:

  1. Tror du att aktierna kommer ge bättre avkastning än vad lånet kostar? Svår fråga, men en tumregel jag brukar använda är att aktier på riktigt lång sikt (typ hela min livstid) kanske går upp 7% per år. Vissa år går det betydligt sämre, andra år går det bättre.
  2. Hur stor risk är du beredd att ta? Om du tar ett privatlån så vet du att du får betala en viss ränta. Men du vet inte hur stor avkastningen på aktierna blir, speciellt inte på kort sikt. Säg att du kan ta ett privatlån till 6% ränta,medan aktierna KANSKE kan ge dig 7% avkastning. Är det värt risken för 1% vinst? Jag tycker inte det.

Det finns också en smart tankelek du kan göra. Tänk dig att du idag hade haft alla pengarna på ditt sparkonto. Hade du tagit 200t kr och satt dem i aktier idag? Om svaret är “nej” så bör du sälja aktierna.

Men kom ihåg att det inte är någon skam i att förlora pengar. Du lär dig något av det, läs på och planera dina aktieinvesteringar mer långsiktigt nästa gång. En tumregel är att bara sätta pengar på aktiemarknaden om tidshorisonten är 10 år eller mer. Väldigt många har sett hur börsen skjutit upp som en raket det senaste decenniet. Väldigt många har dragits med och investerat mer än vad de egentligen har råd med. Inte det minsta konstigt.

18 gillningar

Angående själva boendeformen så var ena riktiga detektiver gällande tänkt förening. Smyg i buskarna, intervjua grannar, håll koll på firmabilar in och ut. Genomlys föreningens ekonomi och renoveringsbehov ordentligt. Nagelfar personerna i styrelsen. Tänk på att ni köper er in i en ekonomisk förening.

4 gillningar

Bo kvar där ni bor och skaffa ungar. Om ni tror att ert boende är vad som stoppar er kommer ni enbart upptäcka att ni hittar nya saker som stoppar er.

Jag bor på 92 ny byggda kvm 4a högst upp för 2.3 miljoner är jätte nöjd. Avgiften kommer höjas med 20% och jag är fortfarande lika nöjd. Men jag är för det mesta nöjd och mitt boende brukar inte påverka det nämnvärt.

Mvh
Fredrik

3 gillningar

En 4a är stor skillnad mot en 2a. Vi har vårt kontor i köket för vi har inte plats någonstans. Det kommer inte att hålla med barn på samma yta.

1 gillning

Tack för ett informativt inlägg. Jag tror att en del av aktierna kommer att gå upp mer än 5% (en mindre del är exempelvis bitcoin, inte aktier men lättare att lägga allt under ett paraply). Jag ska läsa igenom ditt igen och reflektera över respektive aktie och försöka utvärdera om det bör säljas eller behållas.

Om något bör jag kunna sälja något och sänka det eventuella privatlånet.

Håll dig till ämnet, det vill säga, det ekonomiska eller hitta en annan tråd att spy ut dina åsikter. De är inte av intresse.

Måste säga att jag studsa mycket mer på din (kränkta?) respons än, som jag tolkade det, @Prepp’s välmenande kommentarer. Familjefrågan var ju i centrum av ditt inledande inlägg och en nyckel i tajmingen av ev köp av brf för att sedan ta steget till villa. Ska man slänga ut sig själv i forumet får man väl tåla lite skav/tankenötter tillbaka?

12 gillningar

Jag är inte en pajas och har inte vart elakt fram tills nu.

Men jag kan berätta med klartext åt dig vad jag tror problemet är. Om du vid 32 och 33 års ålder inte lyckas komma längre än ni gjort kommer inte 10 år till att hjälpa er att nå målet.

Ni är off i eran planering barn händer. För er kan det vara försent redan och för andra kan det gå bra mycket längre. Det är omöjligt för er att veta först det är försent.

Menar absolut inte att vara taskig eller kliva på dina ömma tår. Livet går bara inte att planera i den detalje nivån du önskar.

Om jag var er skulle jag lyfta ut barn ur din frågeställning. Frågan om lägenhet är vad ni önskar och går att räkna på. Barn är något helt annat och inte en ekonomisk fråga på samma sätt. I pengar är tiden din vän i fertilitet din fiende.

Men det er helt och hållet ditt val men bara det att de provocerar dig så mycket säger ändel.

Mvh
Fredrik

5 gillningar

Samtidigt är 32,3 år medelåldern för förstföderskor i Stockholm som är ungefär samma ålder som TS.

2 gillningar

Återigen, ska inte forumet utgå från fakta snarare än tyckande? Enligt statistiken är det inte begränsat med tid utan snarare standard.

Om ni båda jobbar i bristyrken och funderar redan på att byta bostadsort, varför inte satsa på att flytta till en ort där ni har råd med en villa direkt?

3 gillningar

Vad jag menar är att det är farligt att räkna med att bli gravida direkt. Det tog min sambo och mig 2 år och vi hann påbörja utredning för IVF som var nästa steg. De regionala klinikerna har krav på ålder under 40 år för kvinnan och plötsligt upplevdes det stressigt.

5 gillningar

Lagfart och pantbrev ställer till det. Men vi trivs väldigt bra på våra nuvarande arbetsplatser och har riktigt goda möjligheter till utveckling här. Jag blir med stor sannolik förstelärare så fort jag får enligt skollagen och min sambo har börjat sin resa mot att bli rektor.

Orter där vi har råd att köpa villa direkt innebär även en rejäl lönesänkning.

Då förstår jag och håller med. Det är vi fullt medvetna om och vi förväntar oss minst 1 år innan det händer.

1 gillning

Givet att ni redan nu vet att ni vill använda pengarna till framtida villa, familjeskapande osv skulle jag ta förlusten nu spara på kontot/köpa bostad.

Den dagen ni har köpt vad ni önskar får ni ta ställning till ifall det är bättre att amortera eller investera.

Att hålla tillbaka tankarna på barn p.g.a enbart en liten bostad är inget jag rekommenderar. Vi har bott på 50 kvm och 200 kvm med ett barn. Min erfarenhet är att småbarn och dess föräldrar sitter ihop i hemmet och behöver egentligen bara ett rum :sweat_smile:

9 gillningar

Den statistiken du hänvisar till rör inte hur fertil man är utan när första barnet kommer. Säger inget om antalet ligg som krävdes eller om det blir ett barn nummer 2.

Ingen har sagt att det är omöjligt efter 30 bara att det blir svårare efter 30. Men det kanske är bäst för endel att vänta säger inte att jag vet. Bara vad naturen och statistiken förmedlar.

Mvh
Fredrik

2 gillningar

Det är dock ingen myt om att det är svårare att få barn efter 30? SCBs statistik om när personer i Sverige blir föräldrar är knappast relevant när det gäller män, och särskilt kvinnors, fertilitet. Faktum kvarstår att kvinnors fertilitet minskar markant med åldern och vid 35 års ålder börjar IVF bli verklighet för många par. Dessutom har majoriteten av alla kliniker behandlingsstopp vid 40 års ålder.

Jag uppfattade inte Fredriks inlägg som att “spy ut dina åsikter” utan istället handlade det om att få en annan infallsvinkel. Jag känner till flertalet par som efter några år i Stockholm ska flytta hem till en lugnare ort för att “köpa en drömvilla och skaffa barn” och sedan blir det IVF eller ofrivillig barnlöshet och skilsmässa som följd.

Jag hade enbart sålt aktierna om jag inte trodde på aktierna och marknaden. Ni behöver egentligen inte göra något drastiskt nu, t.ex. köpa en BRF som ni känner att ni kan skaffa barn i. Blir du gravid har ni tid att köpa en större BRF eller avvakta och se om det faktiskt behövs innan ni väljer att köpa en villa.

3 gillningar

Jag tycker det var varit onödigt mycket gnäll i denna tråd om att hålla sig till ämnet, men frågan jag citerar är ju en direkt uppmaning att utmana och kommentera ditt/ert sätt att tänka.

Det är inte en subjektiv åsikt att åldern spelar stor roll för barnafödandets möjligheter. Tvärt om är det snarare det mest säkra och underbyggda som nämnts i denna tråd. Sedan är det förstås inte alltid så roligt att höra det, men det ändrar inte att det spelar in för frågeställningen.

Med det sagt, så är här mitt förslag och kommentar ur ett ekonomiskt perspektiv även om det så klart måste ta hänsyn till även er ålder och i vilken ålder man kan få barn.

Du skriver själv att ni tänkt om, och eventuellt kör på en BRF i 4-5 år för att sedan (eller åtminstone efter köpet) skaffa barn för att sedan fixa med drömboendet. I min värld är ägt boende (oavsett villa eller. BRF) något långsiktigt, och byten är förknippade med ekonomisk risk och kostnader på 100 000kr+. Inget man borde göra om man vet att det bara är tillfälligt.

Vore det inte smartare att istället planera för att flytta till (större) hyresrätt ett tag? Det brukar gå att få tag på inom någon månad, och även om det blir dyrare per månad så får ni igen det i att slippa betala en extra runda mäklarkostnader. Ni vet ju inte ens om ni kan få barn i den åldern, eller om det går - så hur många det blir (eller ni ens vill ha?). Således kan den BRF ni nu i förväg köper bli för liten ändå, om ni bestämmer er för att skaffa fler barn och det visar sig att det går. Eller så kanske ni inte kan få barn, och då har ni köpt en bostad som kanske är för stor?

I och med att ni vet att nästa boende blir temporärt, och enligt mitt resonemang ovan skulle kunna bli både för stort eller för litet beroende på omständigheter som då delvis beror på er ålder, tycker jag det vore bättre rent ekonomiskt att bo i hyresrätt tills ni “är klara” och vet hur många ni blir. Då har ni perfekta möjligheter att välja precis rätt dröm-/slutboende med lagom antal rum etc. Dessutom, genom att inte ta en BRF som nästa bostad, så behåller ni ju pengarna obundna. Det innebär att ni vet precis hur mycket ni har att röra er med när det väl är dags, och ni slipper problem som “ska vi sälja först och köpa sedan, eller tvärt om?”.

Så, ur ett strikt ekonomiskt / logiskt perspektiv som optimerar på ekonomin (men tar hänsyn till andra omständigheter som vore dumt att utesluta från ekvationen) så vore det bäst om ni stannar i er 2:a tills ni vet att ni faktiskt kan få barn och allt med det går bra. Sedan kan vi ta en hyresrätt innan första barnet kommer och på så sätt slipper ni utsättas för att bo i en 2:a med barn om det absolut inte går (vilket det ju såklart gör, men det är en annan diskussion och när det lyftes ovan blev det tydligen flaggat!). Kommer fler barn eller det blir för trångt i hyresrätten uppgraderar ni er hyresrätt, och slipper ytterligare transaktionskostnader. Får ni inte några barn har ni ännu inte bytt utan är kvar i er 2:a. Då kan ni istället, om några år när ni är säkra på att det inte kommer gå, istället gå direkt till att leta ert drömboende som då är anpassat för enbart er två.

Dessutom, så får ovan nämnda förslag även den effekten du också själv eftersträvar, dvs lite ytterligare tid för aktierna att återhämta sig. Även om det egentligen är sunk cost, och förlusten redan hänt, och det som skrevs om “lost cost fallacy” är helt korrekt, så kan det ju känslomässigt kännas bättre (och det råkar ju vara praktiskt i just detta fall, då den approachen sammanfaller med andra smarta val: dvs att inte köpa något just nu). Fast ska ni ändå köpa något om kanske 4-5 år bör ni inte ligga så tungt investerade med åtminstone kontantinsatsen.

7 gillningar

Låt oss försöka komma tillbaka till frågan.

Att bospara i aktier och bitcoin (!) var kanske inte ert bästa beslut, men bortsett från detta tycker jag att ni resonerar förnuftigt.

“I brist på bröd, får man äta limpa”. Visst, en villa är att föredra, men vad skall man göra om prisbilden i de större städerna är på gränsen till absurd.

Har ni “chansaktier” och kryptovaluta skall detta bort med en gång. Skall ni köpa i närtid sälj alla aktier.

4 gillningar