Hej, tack för alla trådar man läst genom åren och känns lite som man kört fast och behöver konkreta tips vad jag/vi kan göra för att förbättra våran situation. Målet är att uppgradera livet och bo i hus men även ha tillgångar som betalar delar av livet man lever.
Info:
32år, sambo och 1 barn 1år.
Bostadsrätt värde 1,5m utan lån i mindre stad.
Aktier och globala index fonder 750k ( investor, avanza global osv.)
Buffert 50k
2st billigare bilar 25-75k avbetalda
Fasta jobb som mekaniker och fysioterapeut, inkomst tillsammans ungefär 60k efterskatt. beroende på hur mycket övertid det blir.
Sparande 15k i månaden.
Så nu till min frågeställning, varför känns det som att om man är duktig och sparar ganska mycket vilket jag tycker vi gör, så när man vill uppgradera livet så kommer det kännas som att man går bakåt i sitt sparande, säg at vi köper en villa för 4miljoner och använder majoriteten av våra pengar från bostadsrätten samt sparande för att betala 2 miljoner samt låna 2miljoner, så har man gått från att ha pengar på börsen som jobbar för en till att man har skaffat sig ett lån somkostar pengar för oss. Borde man vänta några år till innan man vill uppgradera eller borde man bara låna och köra?
Vi båda är väldigt överens att ha lite fasta kostnader för att känna oss friare och mer flexibla om någon skulle bli sjuk eller liknande.
Vad tycker ni vi ska göra nu när ni vet lite om våran situation? Hur kommer man över känslan att det känns som att det inte går tillräckligt bra/fort framåt?
Har du inte otur får du ju hävstång på boendet tack vare lånet, det är inte att förringa. Men det förutsätter ju givetvis att huspriserna fortsätter uppåt.
Det första ni behöver göra är ju att bestämma om ett hus kommer innebära ett likvärdigt sätt att känna att ni “kommer framåt” som att bo kvar och ha resterande pengar på börsen
Bestämmer ni er för ett hus för att det känns tillräckligt framåt i den livssituation ni befinner er i, så minns att köpa ett hus i ett attraktivt område med ett attraktivt läge på tomten. Det kommer att innebära att ni har den största chansen (ingen garanti dock) att gå framåt genom blotta ägandet, även om huset är långt ifrån det flashigaste i kommunen.
Allt går att ändra successivt och i sinom tid på ett hus…. utom läget!!
Personlig åsikt … Du/ni är på en bra plats i livet nu och framåt ser det ännu bättre ut tycker jag.
Visst är det så att väntevärdet på värdeökning på ett hus/BRF är klart lägre än börsen.
Historiskt har det varit riktigt bra senaste 30 åren med prisökningar ca knappt 4% årligen med inflationen avdragen i många regioner. Höjningen har varit klart högre än reallöneökningarna. Kanske 2% högre varje år. DET tror inte kan fortsätta. I vart fall inte på normala mindre och medelstora orter.
Min killgissning på värdeökning med avdragen inflation på en fastighet blir same same som reallöneökningarna framöver. Dom har varit grovt sett ca 1 % årligen senaste 50 åren och ca 2% senaste 25. Vem vet hur det blir framöver. Jag gissar på 1%? .
I såfall är fastigheten en halvbra investering om man bara ser det som en investering. 1% över inflation är klent.
MEN. Ni skall ju bo där. Och alternativa metoder att bo bra och stort är helt klart inte bättre.
Dvs köp ert hus. I alla fall när barn nummer två kommer är det klart nice.
Jag skulle göra det omedelbart i er ekonomiska sits. Livet blir än mer hektiskt när ni har säg två barn och man vill nästan alltid jobba en del med huset man köper. Måla /tapetsera/slipa golv/greja med möbleringen mm mm. Om ni har pigga föräldrar hjälpsamma i närheten löser det sig ändå förstås.
ATT låna hyfsat mycket till husköpet är en bra idee. Orsaken är att pengar du lånar typiskt just nu kostar exakt 0% realt varje år. Det beror på ca 2% inflation och ca 2% netto ränta på lånet efter avdrag.
Om jag var ni och huset kostar säg 4MSek skulle jag låna 70% dvs ni behöver då sätta in ca 1,6Msek av era pengar. Vid 70% behöver ni amortera bara 1% årligen. Amortera alltid så lite ni får!
Att just lägga sig där har en nervlugnande effekt också på annat sätt.
Även om säg du blir arbetslös och det är dåliga tider och ni måste sälja huset är det troligt att ni kan få ut runt 70% av tidigare värde.
Att låna mer i % är teoretiskt lönsamt i längden i varje fall men lite mer läskigt om inte huset är billigare förstås.
Jag har sett en familj som maxbelånade sig på renoveringar etc och gick på öronen ekonomiskt när huset pga arbetslöshet i dåliga tider såldes 20% under lånen efter att ha försökt sälja lång tid. Att bli sittande med ett svindyrt blancolån utan avdragsrätt 2026 framåt är en obra idee.
Viktigaste boendeekonomiskt sett är nog att köpa ett vettigt bra hus som inte kräver flertal dyra renoveringar. Att renovera är DYRT om man måste leja iväg det mesta. Bara ett litet badrum lägger många typiskt 200.000+ på. (Modernt och kaklat. )
Vi känner familjer som köpt 60-tals mexitegelhus hus med platt tak och källare där närapå allt verkligen behövde renoveras i grunden för stora pengar över tid. PÅ spydig fråga om bulldozer och nytt hus inte hade blivit billigare säg år 1995 men framförallt bättre och mindre byggarbetsplats i många år var svaret. “kanske det” .
På 60-talet kostade elen tioöringar inkl allt och eldningsoljan <1 Sek per liter. Man renoverade ibland även in på 90-talet med elvärme i dåligt isolerade golv. Inte väl avpassat för dagens
elpris när typ ingen kör direktverkande el längre. Dom flesta har nog slagit av för gott nu och kör tofflor.
Bingo är att köpa ett hus där energiska och noggranna personer redan renoverat det mesta/allt bra och för er helt ok och pga ex ålder vill flytta närmare stan eller en lägenhet eller uppgradera till något större.
Ja otur hoppas vi inte på. Ända som känns dumt nu och kommande tid är befolkningen, den blir mindre och min generation är mindre än generationen som bor i majoriteten av villor nu. Så kan det va så att vi inte ser huspris uppgång som tidigare? Men tror alla tillgångar kommer gå upp om vi fortsätter att skapa nya pengar.
Tack för svar, så då har jag tänkt lite rätt med att betala av brf för då har vi insatsen till hus där och resten kan fortsätta på börsen. Första målet är att ha lika mycket pengar i bostaden som på börsen. Så då har man diversifierat mellan dem tillgångarna i allafall.
Ja läget är ju viktigt, känns dock som att alla bra lägen så är det väldigt mycket dyrare med tomt där. Bara här i en liten stad i skåne där jag bor så skiljer det 1 miljon på ett hus i stan och 10 minuter utanför staden.
Även 10 minuter utanför stan så finns det garanterat olika områden som är olika attraktiva.
Attraktionen sitter inte bara i hur fiiint det anses att bo på den exakta adressen. I er situation så är också närhet och tillgång till allmänna kommunikationer, bra förskola och skola (gärna hela grundskoletiden), tillgång och närhet till vanliga barnaktiviteter, matvarubutik, trygghet i området osv. stora attraktionskrafter.
Ni köper ju som småbarnsfamilj, så kolla in att det är bekvämt, tryggt och attraktivt för familjer i er situation och är det så då kommer det sannolikt fortsätta att komma nya barnfamiljer även när era är lite större…. så länge området innehåller det som barnfamiljer behöver mest i vardagen. Är området lugnt, vackert beläget och generellt trivsamt så är det ytterligare plus.
Ja så är det ju. Vi har ju såklart tanken att skaffa ett hus som känns bra för oss och är nära våra jobb och aktiviteter. Vi bor väldigt bra nu så är inte stressad att bara köpa ett hus för att vi måste.
Jag gjorde liknande i samma situation för ca 15 år sedan. Två småbarn och fru som pluggade. Jag startade en företag, gick in med alla mina besparingar och jobbade utan lön i 6 månader. Firman gick bra och vi kunde ta fina utdelningar och till sist sälja till ett bra pris.
Om ni inte vill öka risken så är det nog bara att acceptera att det kommer att gå långsammare, men mid lite mindre magont
