Vi har outnyttjade pantbrev i vår befintliga fastighet på 485.000kr. Överlag lån i befintligt hus är amorteringsfria.
Vilket av dessa alternativ hade ni valt för finansiering av vårt fritidshus? (Vi ska låna 2.5 miljoner, men frågan är om vi ska använda befintligt pantbrev i vårt hus eller skaffa nya till vårt fritidshus)
Vi lånar 2.000 tkr på fritidshuset- ingen amortering. Ränta 4,39% = 7.320 kr/mån
Ni lånar 485 tkr på ert bef hus - amortering 4.100 kr/mån. Ränta 4,39% = 1.775 kr/mån
Total kostnad: ca 13.200 kr/mån
Ny värdering av ert nuv hus behöver göras.
Nya pantbrev på 2.000 tkr behöver tas ut.
Ni lånar 2.500 tkr på fritidshuset - amortering 2.100 kr/mån. Ränta 4,39% = 9.200 kr/mån
Total kostnad: ca 11.300 kr/mån
Nya pantbrev på 2.500 tkr behöver tas ut.
Alla råd tas tacksamt emot. Är det något vi ska tänka på? Tusen tack på förhand!
Det är väl så, att höjer du villalånet, så kommer belåningsgraden över 50 eller 70 procent och därmed tvingas du amortera. Var går den gränsen? 200 000? I så fall ta villalån på detta belopp.
Argumentet att fritidshuset "skall stå på egna ben " är i mitt tycke helt ointressant. (Andra får givetvis ha en annan åsikt).
Mäklaren som sålt fritidshuset borde väl kunna fixa en villavärdering till en billig penning.
Till sist, viktigast av allt. Du har väl tagit in en offert från mer än en bank?!
Visserligen är amortering en månadskostnad, men det är också en kostnad som påverkar andra kostnader. Räntekostnaderna sjunker ju när du amorterar.
Du ställer upp två exempel där den ena är med amortering och den andra utan amortering.
Hur kommer det sig att sommarstugan är amorteringsfri om du belånar hemvillan?
Den som tjänar på att du inte amorterar är banken.
Jämför istället kostnaderna över hela lånets livslängd och er förväntade nyttjandetid och ställ amortering mot icke amortering.
Om vi skall vara petiga. En amortering är ingen kostnad. Den är en utgift.
Sommarstugan hamnar väl under 50 procents belåningsgrad, därav ingen amortering.
“Den som tjänar på att du inte amorterar är banken”. Nja. Banken “tjänar” på att kreditrisken minskar. Historiskt sett har bankera gärna velat se amorteringar när belåningsgraden varit över 75 procent.
Detta har förundrat mig i 50 år. Folk som skall köpa en begagnad bil för 100 000 kr, kan åka runt till 5-6 olika bilhandlare. Samma personer struntar att ta in offerter när man skall handla upp lån för miljonbelopp.
Du skall givetvis också konkurrensutsätta en eventuell villavärdering. Ibland kör ju olika mäklare driver där de gör gratis värderingar.
Visst. På sikt vill ju banken ha tillbaka sina pengar den lånat ut. Men bråttom har den ju inte. Banken förlänger gärna lån så länge det bara går, för den tjänar ju inget på ett färdigamorterat lån.
Att lån blir amorteringsfria vid en viss procentsats är ju för att banken vill fortsätta tjäna pengar på lånet. Procentsatsen för amorteringsfrihet är satt på en nivå där banken i stort sett garanteras att lånet kan lösas vid låntagarens i framtiden oundvikliga frånfälle.
Det är alltså inte av godhet mot låntagaren, eller någon slags win-win mellan banken och låntagaren som amorteringsfrihet erbjuds. Det är ren, enkel win enbart för banken.
Jag förstår inte riktigt varför du tjafsar om detta. Å ena sidan säger du att banken vill att man amorterar. Sedan säger du att det är finansinspektionen som säger att man ska amortera.
Är det för att du jobbat på bank och jag uttryckte mig i en måttligt kritiskt riktning att banken ger råd som gynnar dem själva mer än kunden och du känner dig lite träffad när du tänker tillbaka på dina tidigare kundrelationer?
Jag känner mig inte träffad. Tvärtom, ett stort antal kunder har uttryckt sin tacksamhet över de råd de har fått genom åren. Detta gäller i och för sig mina företagskunder. Privatkunderna lämnade jag på tidigt 90-tal.
