Bor i hyresrätt, har råd att köpa en villa, men borde vi?

Ber om era åsikter på aktuellt ämne.

Är 27 år, bor med sambo i en hyresrätt i villaområde som vi trivs i och vill fortsätta bo i. Vi har förhållandevis gott om kapital, bra löner och skulle kunna köpa en villa eller rad/parhus i samma område om vi ville. Har kollat hus ett tag men har ingen brådska att köpa utan det ska kännas rätt och vara ekonomiskt vettigt. Tänker att våra boendekostnader vid köp av en nyare villa knappast skulle öka(med dagens räntor) men kanske inte minska så mycket heller.

Nuvarande hyra lgh inkl. allt ca 12k /månad.
Nuvarande huspriser i området 5-7 milj. Rad/parhus - ca 4 milj.

Ofta är jämförelser om hyra vs köpa svåra eftersom att typ ett viss boende endast går att få vid köp. Vi sitter dock nu in situation där vi kan välja eftersom att vi har hyreskontrakt på ett bra boende i för oss rätt område.

Så tiotusenkronorsfrågan blir - Slå till på en villa för ca 6 milj nu eller avvakta ett par år?

Jag kommer dela upp mina “tankespjärn” som Jan gillar att kalla dem :wink: i två olika delar, beslutet är ju upp till dig.

  1. Bara alternativkostnaden för kontantinsatsen på en 6.000.000-kåk betalar halva er nuvarande hyra.

  2. Du är 27 år och sambo. Det är för mig väldigt ungt, sannolikheten att relationen kommer hålla är statistiskt sett minimal. En erfarenhet från någon som är ~10 år äldre än dig och varit med om ett och annat på den fronten: Inga husköp eller giftermål innan det finns barn med i bilden. Punkt. Oavsett vem som står för fiolerna vid köpet så ska värdet på huset delas även som sambos om ni införskaffade bostaden tillsammans.

  1. Har inte riktigt tänkt så om alternativkostnad men här finns absolut en poäng. Även om räntekostnaderna blir låga i dagsläget så ska ju 1 miljon skjutas in, och då är det kanske smartare att bo kvar i hyresrätt och investera trots allt.

Hade det inte varit för de stora prisuppgångarna så hade det varit enklare att ta detta beslut… Villan som idag kostar 6 milj kanske går för 7 milj nästa år? Om prisökningarna däremot stannar av så ser jag en klar fördel att avvakta med husköp, något man bara kan spekulera om…

  1. Denna aspekt kring relationen har jag inte lagt så mycket tankar kring även om jag känner till statistiken. Ligger mycket i detta och självklart ska även detta vägas in.

Allt sammantaget kanske det smartaste valet just nu att vänta med husköp. Någon som har motsatt åsikt och likt de flesta bostadskarriärister är övertygade om sin förträfflighet och anser att köp så gott som alltid kommer att vara en bra affär? :wink:

Tack för bra inputs.

Vad är värst för er:

Att ni inte köper hus och det kostar 7 miljoner när ni vill slå till? Har ni fortfarande råd då?

Att ni köper hus och priset faller till 5 miljoner? Kan ni bli inlåsta i ett boende ni inte trivs i?

När vi kastade oss in i bostadsmarknaden var det inte för att tjäna pengar utan som en hedge, en försäkring om att vi kunde bo där vi ville oavsett vad som hände med huspriserna. En prisnedgång hade såklart vart surt, men egentligen inte påverkat oss så mycket. En prisuppgång hade varit värre i vår situation

Om ni oavsett ska köpa hus inom något år så blir inte alternativkostnaden så hög eftersom pengarna till insats bör investerad utan risk/liten risk

Jag tror inte på en bubbla, för många har för mycket kapital där ute, inklusive möjlighet till förskott på arv. Men omöjligt att veta dörrens efteråt

Den stora majoriteten tänker inte på alternativkostnaden, om de gjorde det skulle huspriserna vara kanske hälften av dagens.

Gällande ökande priser eller inte, om du lägger FOMO-känslor åt sidan, hur bedömer du så objektivt som möjligt sannolikheten för fortsatta uppgångar jämfört med risken för nedgång?

Vi har redan i tråden kommit in på att en person med långt över medianlön inte kan köpa en villa vid en separation utan behöver blanda in sina föräldrar att stå med på lånet, och nu börjar det pratas om att använda förskott på arv.

Tills dagen då tanten kommer hem och säger att hon vill skiljas. Game over.

Eller så väntar man bara lite längre om det kommer en sättning, kan man vara flexibel finns det mycket pengar att tjäna. Rådet att pengar som ska användas till en bostad/kontantinsats inte hör hemma på börsen är lika logisk som rådet att ha en buffert.

Det värsta scenariot är nog att bli inlåst i ett boende vi inte trivs i eller av någon anledning tvingas sälja med stor förlust.

Skillnad såklart om hyresrätten vi bor i exempelvis hade legat i ett sämre område och att vi haft barn i behov av en trygg uppväxt. Nu har vi inget behov av villa i detta avseende den närmsta tiden.

Inbillar mig att om bostadsmarknaden fortsätter ånga på uppåt så kommer även andra tillgångar och/eller löner att hänga med vilket gör att vi kanske kan köpa dyrare i alla fall. Dock har vi ingen hävstång till skillnad från alla med stora bolån, vilket såklart kan göra att vi halkar efter i racet.

Samtidigt för de flesta så finns ju såklart inga vettiga alternativ till ägda villor och radhus just där de vill bo. Jag kan förstå att man då ändå köper dyra villor i bra områden när man har familj.

Lägger vi FOMO åt sidan så är min hobbybedömning att bostäder just nu är högt värderade. Därav är jag själv sugen på att fortsätta vara contrarian och stå utanför bostadsmarknaden tills dess att en större sättning sker.

Kan ju säga att den tanken kostade mig drygt 1 miljon när jag och sambon köpte radhuset. Tänk så här. Köp huset och se f*n till att kunna lösa ut den andra om det tar slut. Vänta inte. Köp för att du vill bo i Villa, inte för att du tror att villanpriserna kommer krascha. Går det åt fel håll så har du plötsligt inte råd att köpa längre.

Du kan alltid kränga villan om ni gör slut.

1 gillning

Mitt resonemang kring boende är följande i korthet:

  • Boende bör ses som konsumtion och inte som en investering (och därmed inte försöka tajmas)
  • Boende bör ses på en 10-års horisont med de förändringar i livssituation som kommer komma (t.ex. barn)
  • Över tid ska boende utvecklas i linje med inflationen (ca 2-3 % per år)
  • En bostadskrasch i Sverige säger många skulle bli ca 20 % för att ge en reality check (jag själv trodde förr minst -50 %)

Sedan är ju ett annat perspektiv - vad ska pengarna man sparar ihop till användas till om det inte är ett boende som har så stor påverkan på ens vardag (som dessutom är en drivare av lycka)?

3 gillningar

Jag kan komma på en massa jag hellre lägger pengarna på än primärboendet :heart_eyes: Mer ledighet, sommarhus, resor, dyrare hobbies eller vad som helst.

Tänk om vi hade haft en fungerande bostadsmarknad där tillgången faktiskt motsvarade efterfrågan istället för som nu när vi både budar och binder upp allt mer kapital i plankor och tegelstenar. Då hade vi kunnat använda pengarna till något roligare och verkligen varit rikare!

3 gillningar

Förutsatt att ni har en stabil ekonomi ser jag inte valet mellan hyreslägenhet och villa i första hand som ett finansiellt beslut utan som ett livsstilsval. Visst förändrades ekonomin när jag och sambon flyttade från billig hyreslgh till villa, men den största förändringen blev livsstilsmässigt.

När jag bodde i hyreslgh kände jag en stark saknad av en trädgård att sköta om. Det kliade i fingrarna efter fruktträd att beskära. Jag känner mig aldrig så rik som när jag har egenodlade råvaror i min hand.

Att ringa en vaktmästare när nåt behöver fixas är smidigt, men samtidigt får du inte förändra vad du vill i dina hyreslgh. Jag gillar att dona och fixa mindre saker på huset utan att behöva be om lov. Men samtidigt hatar jag att jaga hantverkare till större saker jag behöver hjälp med. Det är för- och nackdelar med olika boendeformer vad gäller underhåll.

Även om vi hade bra grannar i vår förra hyreslgh var det inte alltid så kul att höra för mycket ljud mellan lägenheterna. Jag uppskattar att bo i villa och inte ha någon över eller under som stör/störs. Att bo i villaområde kräver en annan typ av ljudhänsyn, som passar mig bättre.

Lägg ekonomin åt sidan och lista vilket liv ni vill leva de kommande åren. Först därefter tar ni fram miniräknaren och börjar räkna ekonomiskt på hur ni skulle kunna skaffa ett boende som uppfyller era behov.

Hur kommer det sig att ni funderar på villa? Vad driver er? Drivs ni av rädslan att missa villornas galna värdeökning? Eller känner ni att er hyreslgh begränsar er livsstil på ett sätt som en villa inte skulle göra?

8 gillningar

Det har kostat oss 1 miljon också sen vi började kolla på hus. Som @Guldfeber varit inne på är ju detta FOMO-resonemang. Det känns inte vettigt att resonera som så att det är bråttom att köpa för att priserna ökar så snabbt. Ser det inte som troligt att bostadsmarknaden fortsätter med >10% årliga uppgångar.

Är helt enig i resonemanget om konsumtion snarare än investering. Jag försöker att inte tajma, men kan inte låta bli att tänka tajming, då vi sitter i en sådan sits att vi har möjlighet att vänta några år utan att det försämrar vår livskvalitet.

Bra perspektiv gällande var pengarna annars ska spenderas. Ekonomisk trygghet/frihet, egen verksamhet, hobbies är väl några exempel på saker som jag tänker skulle kunna ge mig en bättre vardag.

Fick vi välja skulle vi hellre bo i en villa. Däremot skulle inte detta förändra våra liv i någon större utsträckning. Detta då hyresrätten ligger i ett nybyggt mindre hyreshus(4lgh) i ett trevligt villakvarter vilket gör att vi får lite radhuskänsla. Nära till natur och finns lite trädgård att odla i om man skulle känna för det. Vad gäller fixa och dona blir det ju lite frihet vs bekymmersfritt, både för och nackdelar. Grannarna är trevliga och man störs inte mer än om vi hade bott i radhus.

Allt detta sammantaget gör att vi trivs i nuvarande boende och då i vårt fall faktiskt kan ta fram och titta på ekonomin i detta boende vs villaköp.

En hyresrätt betalar du ju till värden. En borätt/villa betalar du till dig själv. Har man råd och inte köper och vill bo i villa så är man dum. Jaaa, jag var DUM.

Du kan ju fråga @janbolmeson hur mycket han fick betala mer för sitt hus. Han tyckte också att boende marknaden var för högt värderad, men raset kom ju aldrig. Vi alla som trott att den ska dyka har ju betalat miljoner extra. Sitt du still i båten. Vänta 5 år och du märker att du plötsligt inte har råd längre. Kom tillbaka och gråt ut :slight_smile:

Detta är ju bara ren och skär FOMO, men låt oss lägga det åt sidan ett tag.

Du menar alltså att om @Jonathan7 som är 27 år idag inte köper ett hus så kommer han potentiellt inte ha råd om fem år. Så någon som är i hans nuvarande situation gällande ålder, inkomst etc + fem års extra investerande kommer om fem år inte ha råd med den där villan? Hur ska priserna kunna öka till den grad så att ingen i hans situation har råd att betala, är det bara jag som är söndagsseg i kolan eller vad är det jag missar?

2 gillningar

Jag är ju det levande beviset på inte FOMO, utan realiserad MO, missing opportunity. Jag pröjsar 3 mille istället för 2. Bara för att jag trodde att bomarknaden var övervärderad.

Du kan ju berätta hur du bor? Vilken boendeform? Hur många 30åringar har råd med en villa för 7-8 miljoner om man inte har pengar sen innan?

Det här handlar om att @Jonathan7 vill time:a marknaden. Har man råd men inte köper. Köper man nu och marknaden dyker. Då köper man ju även nästa bostad billigare.

Du svarar ju inte på frågan, hur ska priserna kunna öka till den den grad att någon som är i hans nuvarande situation gällande ålder, inkomst etc + fem års extra investerande kommer om fem år inte ha råd med den där villan? Vad är det som kommer driva priserna, att folk tar ut sina arv i förskott?

Skulle snarare fråga vilken 27-åring som normalt har råd med en sådan villa, förutom @Jonathan7 då som man bara kan gratulera. I min omgivning har 27-åringarna knappt etablerat sig på arbetsmarknaden och det är 30+arna som köper villor i samband med familjebildning.

Min egen boendeform är helt irrelevant, argumenten är desamma oavsett om jag bor i en kartong eller slott. Nice try, but no cigar :grin:

1 gillning

Eller så är hela ens egna kapital utraderat och man kan inte flytta överhuvudtaget. Lägg på en separation på det så blir det riktigt härligt.

Boendet betyder väldigt mycket nu i Corona tider.

För egen del skulle jag det ultimata boendet vara nära en stor stad (Sthlm) med hyfsade kommunikationer och samtidigt sommarboende känsla med nära till hav, sjö och skog m.m :):):slight_smile: