Köpte nyligen (början av november) ny bostad i Stockholm i ett attraktivt område på Södermalm för ca 95k/kvm.
Det verkar råda stor oro på bostadsmarknaden för tillfället vilket inte är så konstigt med stigande räntor, krig i Europa och en stigande inflation.
Min fråga är denna. Om man alltid köper på samma marknad, dvs man säljer och köper vid ungefär samma tidpunkt. Hur oroad behöver man egentligen vara? Om priset på din bostad faller, faller troligtvis priset på liknande bostäder i närheten. Vilket skulle innebära ±0 (krasst räknat) vid en försäljning och köp av ny bostad. Hoppas ni förstår hur jag tänker.
Beroende på belåningsgrad kan ett prisfall innebära att den kontantinsats som lagts in i bostaden som säljs brinner inne. Finns då inga besparingar att falla tillbaka på så finns därmed ingen kontantinsats till den nya bostaden, finns även risk att det kvarstår skulder istället.
Om du har för avsikt att bo i din lägenhet och klarar att betala ränta, amortering och månadsavgift bör du inte oroa dig.
Köp och försäljning samt flytt innebär ofta merkostnader.
Om du skall sälja för att köpa större för lånade pengar gäller det först och främst att kunna skrapa ihop tillräcklig kontantinsats, och därefter att bli beviljad nytt lånelöfte.
Problemet uppstår först när det ska säljas och det som köps skiljer sig från det som säljs. Det kan vara storlek, geografiskt område, boendetyp etc.
55 kvadrat för fem mille på Södermalm kan ju köpa en villa utanför Malmö t ex. Men de behöver inte ha gått upp/ner lika mycket sedan inköp. Vill man växla över till hyresrätt får man också stora effekter. Slår man sina påsar ihop med en annan person och plötsligt behöver 80 kvadrat kanske man tvingas dra utåt Fruängen och anpassa avgiftsnivå el dyl.
Men ser man mer till ungefär samma förutsättningar så är det ju bara att du kan bära utgifterna som är viktigt.
Har man stora lån och en osäker inkomst så hade jag helt klart varit orolig.
Är man lågt belånad och känner att man har en hyffsad stabil inkomst kan man var lite lugnare.
Speciellt då jag tror att vi knappt sett början av nedgången många som köpt bostad för att bo sig “rika” senaste åren kommer bli redigt besvikna.
Tråkigast blir det ju för dom som tvingas att sälja med stora förluster.
Men ska man se det från den positiva sidan så kommer ungdomar som fortfarande bor hemma samt har stabila jobb kunna köpa sina bostäder för en billig peng och äntligen flytta hemifrån men detta är på bekostnad av att andra får flytta hem till föräldrarna igen tyvärr.
Köpte i Januari, gick från hyresrätt till hus. Naturligtvis hade man hoppats på fler år av låg ränta, men det är inte dit vi är på väg. Jag är orolig att räntan + amorteringskrav tvingar oss att sälja, och har då bostaden minskat kraftigt i pris så sitter vi där med stora lån och bor i hyresrätt.
Idag är det svårt att vet om vi är på väg in i en dyster period med många som blir arbetslösa och företag som går omkull eller om det kommer vara lite mildare än så. Hög belåning + höjd ränta + arbetslös hade varit en väldigt tråkig kombination.
Jag menar att har du väl lånet i hamn så är det ju räntan och amorteringskravet som påverkar mest. Förlorat arbete är förhoppningsvis övergående. Men ja, det blir lätt en knivig sits om man har otur.
Man behöver inte vara oroad alls om man har lång tidshorisont på sitt boende och kapital vid sidan av i det fall att man vill byta upp sig. Men annars brinner ju kontantinsatsen inne vid hög belåning även om andra bostäder blivit billigare.
Jag vet inte hur tvingande reglerna är. Så länge som du kan betala varje månad borde banken vara nöjd. Att tvinga dig från bostaden för att sen sälja den med förlust låter som ett sämre alternativ för banken. Men jag vet inte hur de brukar göra.
Absolut, men det hindrar inte oro. All oro är inte 100% baserad och balanserad på rimliga risker. Dock anser jag att viss oro är bra. Om oro får dig att se över dina utgifter och försöka öka dina intäkter, gör den det som oro ska göra. Om den paralyserar är det inte sunt.
Är det så att man får kvitta en del av förlust man gör på bostad? I så fall skulle man ju tjäna på att ta en förlust och sedan köpa en likvärdig lägenhet för samma pris som man sålde. Tänker jag fel?
Jag har varit med om detta, köpte en BRF i ett område och en förening där allting gick fel, hyran höjdes kraftigt, området försämrades till att väl nästan idag betraktas som ett utsatt område. Banken verkade inte bry sig, iallafall var det inte så att de på något sätt tog upp bostadens värde när man hade kontakt med dem. Men om jag slutat kunna betala låneränta hade de kanske agerat annorlunda. Så länge man kan bo kvar spelar det ju i praktiken inte så stor roll. Men man kan bli fastlåst så att man inte kan flytta därifrån, om man inte har pengar så man kan täcka förlusten vid eventuell försäljning och man får såklart kanske då inte ihop någon insats till ett nytt boende. Så potentiellt kan det gå riktigt åt pipan vid skilsmässa, fler barn etc. Inget jag vill vara med om igen, och bor numera i boende där lånet inte är större än att man klarar ett stort prisfall. Men har man nyss köpt sitter man ju där man sitter, man kan inte göra så mycket åt saken. Man kan såklart leva sparsamt och amortera men är lånet väldigt stort i förhållande till ens inkomst så kanske den amortering man kan göra ändå endast marginellt minskar lånet.