Jag tänker varför göra det ena eller andra. Vi har liknande lån som er och amorterar rakt 6000 i månaden. Tänker att det är skönt att lånet minskar med samma takt istället för att man varje år amorterar lite mindre och lånet minskar långsammare och långsammare. Sen sätter vi in 4000 till varje månad på ett eget ISK på LYSA (100% aktier, hållbar) som vi kallar “extra amortering”. Det kan också bli att vi använder en del av de pengarna till större renoveringar om 10-20 år när badrum och kök börjar leva ut sin livslängd istället för att kanske öka på bolånet igen.
Mentalt känns det skönt att veta att vi sätter undan pengar som (om vi vill) kan användas till en större amortering för att få ner belåningsgraden, men ändå får ut den högre avkastningen börsen ofta ger över tid och får ut mer av ränteavdraget. Förutsätter såklart att man klarar av att inte använda pengarna till annan konsumtion.
Om bolånet och räntan är farligt höga för er egen ekonomi skulle jag amortera så mycket jag kunde. Man kan i så fall också prata om hur smart det var att belåna sig så mycket men det är ju en annan diskussion. Historiskt är det matematiskt sett bäst att belåna sig rejält, dvs 85 %, och sedan pytsa in det på börsen. Men det är det ju inte alla som gör, inte ens här på RT, som brukar predika om det “objektivt bästa” alternativet.
Vi människor lägger dubbelt så stor vikt (mentalt) vid en förlust jämfört med en vinst (det finns många studier på detta). Jag tänker att man kanske kan lite grann likställa förlust med “lån” här - det är helt enkelt skönt att vara skuldfri även om det inte är det rationellt bästa alternativet.
En annan aspekt är ju att en amortering är ett Riskfritt sparande. Det är en Garanterad besparing i form av utebliven ränta. Risknivån borde rimligen tas hänsyn till i beslutet även om det sett över tid antagligen är bättre med börsen.
Nä den är inte farligt hög direkt, tror min lön kommer passerar 100k/mån inom 5 år också så ingen fara direkt.
Jag var skuldfri tills jag blev 27, då tog jag detta bolån. Tycker inte det är nån skillnad i livskvalitet. Innan la jag 20k på börsen varje månad och nu lägger jag det på ränta och amortering istället. (och ca 5k på börsen)
Det är förmodligen att du inte hade så höga utgifter när du var 27 samt att de som haft låst ränta på 1,1-1,5 för att sedan få rörlig ränta på 4,7% så blir det en påverkan på hushållsekonomin om man har 3 miljoner i lån. Tänk om du inte hade tagit pengarna och investerat i börsen och istället konsumerat upp pengarna. Då hade det påverkat dig mer.
Jag gör tvärtom som du nu och räntan känns som pengar i sjön. Jag resonerar som att ränta är pengar som försvinner.
Jag personligen har i princip noll förståelse för frihetskänslan av att inte ha lån. Jag känner mig definitivt mer fri med 1 miljon på kontot och ett bolån än med 0 kr på kontot och avbetalat bolån. När det dessutom är matematiskt fel att betala av så blir argumentet ännu konstigare för mig. Bolån ser jag bara som en nödvändig levnadskostnad precis som hyra eller mat eller kläder och jag lägger inga vidare känslor kring det.
Rent principiellt är jag emot konsumtionslån, vilket ett bolån är så länge man inte har avkastande kapital som är större än bolånet. Är man i den situationen finns det två vägar att åtgärda situationen, stoppa in mer pengar i investeringar som avkastar, eller amortera på lånet.
Vilket som är bäst är nog ytterst individuellt.
Visserligen bara 500 tusen i lån. Men i dagsläget så tjänar jag mer med det på börsen än och amortera. Har ändå 5% ränta.
Sedan när det gäller 7% avkastning eller mer är svårt och säga. Rätt ironiskt att folk som säger att historisk avkastning inte betyder något håller fast som besatt av det så länge man säger 4 max 7%.
Bara lysa Sedan januari 2020 till idag ligger på 60%. Det är inklusive allt som har hänt.
Det vanliga här är så fort man säger man snittar 10+% avkastning, är folk kvick till och säga
Ja men när börsen går dåligt.
På vilket sett har de sista 4 åren ej varit dåligt för börsen.
Med andra ord så är det svårt att svara vad man snittar. De som följer de försiktiga snittar 4-7%. De som kör sitt eget race kan både snitta över 10 eller sämre än 4.
Fast din miljon på kontot är visserligen bra, men det beror ju på hur den där miljonen är uppbyggt. Är det 1 miljon kronor sparat på ett räntekonto? Eller är det en miljon i globala indexfonder? Det gäller att jämföra äpplen med äpplen.
Bolån där du även amorterar utöver räntan ger dig ett sparande/garanterad avkastning. Jag skulle hålla med dig att de som bara betalar räntan och aldrig amorterar ser räntan på bolånet som en levnadskostnad.
Att ha 0 på kontot och inget bolån och inte har något cashflow alls är ju inget att rekommendera. Men säg att du har 5 miljoner på börsen och 2 miljoner i bolån. Är det inte skönt att betala av bolånet på 2 miljoner och sen kanske du har ett jobb du inte trivs med. Då klarar du dig på betydligt lägre inkomster och kanske vågar byta till det jobbet du tycker om, men tjänar mindre.
Jag kan tycka att oavsett om miljonen är på konto eller investerad så ger den mer trygghet än att vara inlåst i huset. Sen blir det matematiskt korrekt på köpet om den är investerad.
I ditt exempel så tar det extremt lång tid att spara ihop de där två miljonerna med pengarna du sparar på räntekostnaden så, nej. Jag hade nog inte betalat av i det fallet. Jag räknade på mitt bolån (600k) i och med den här tråden och det hade tagit 16 år (investerat månadsvis på börsen till förväntad avkastning )att få tillbaka pengarna baserat på 5% bolåneränta och ränteavdrag. Investerade i 16 år hade de teoretiskt varit värda 1.5 milj efter skatt.
Jag ser inte caset för amortering annat än känslomässiga faktorer.
Visst spelar känslorna in. Egentligen borde man ju maxbelåna sig på bostaden. Aldrig amortera och fullt investerad. Men så gör ju inte folk. Hävstången har ju varit fint när räntan låg på 1,17%.
Börsen har högre risk än bostaden så det är nog bra att staten har klivit in och sagt att bolån ska amorteras ned till 50%. Annars riskerar man ju att sänka systemet när bostadsmarknaden kraschar samtidigt som börsen och man blir arbetslös.
Sluta andas låter sannerligen ologiskt.
Men, liknelsen förklarar inte vad det var du tyckte var ologiskt i det jag sade.
Om varken investera eller amortera är det logiska alternativet när man ligger på nettominus med bostaden borträknad, vad är då det?
Konsumera upp pengarna?
Eller var det oviljan till konsumtionslån som var ologisk?
Isåfall måste ju den logiska motsatsen vara att låna till all konsumtion?
Gör du det?
Eller kanske var det så att du helt enkelt missförstod mitt inlägg?
