Jag skulle nog vilja påstå att det korrekta att vikta är just marknadsvärde. Att alla andra fördelningar oavsett vilka de är tappar en grundläggande princip.
Tänk om vi hade en geografisk indelning där 90% av marknadsvärdet fanns på en region stor som 1% av planetens yta. Hade det varit rimligt?
Eller kanske en annan hypotetisk planet, där 95% av allt marknadsvärde fanns i en enda bransch?
Varför använder man just marknadsvikt? Jo, poängen är att man har en grundläggande princip att (kapital)marknaden är väldigt bra på att prissätta risk. Vilket innebär att riskjusterad avkastning är ungefär desamma för alla tillgångar. I synnerhet inom samma tillgångsslag, såsom aktier.
Det kommer från att priset just nu är inverst proportionellt mot avkastningen, dubbla priset nu för samma framtida kassaflöde → halva avkastningen.
Om marknaden är tillräckligt bra på att prissätta risk kommer då framtida avkastning vara mer eller mindre de samma för alla bolag med hänsyn till risken som relaterar till bolaget (inklusive lokala risker såsom nation o.s.v.).
Givet det så är marknadsvikt den optimala fördelningen. För marknaden har prissatt bolagen enligt den fördelningen. En investerare kan alltid sälja bolag A och köpa bolag B istället om hen tror avkastningen där är bättre. Helt enkelt bättre pris för samma risk och framtida kassaflöde. Då ökar efterfrågan på bolag B och minskar på bolag A. Priset kommer då återigen drivas till ungefär samma avkastning per risk för både A och B.
Viktar man istället mot ekonomiernas storlek, då viktar man inte bolagen efter deras respektive marknadsvärde. Utan då tar man plötsligt hänsyn till onoterade bolag, som inte handlas på en relativt effektiv marknad. Man kommer även börja vikta upp stora ekonomier, där politiska risker bedöms som mycket större av marknaden. Helt enkelt där bolagen är relativt billiga, för att marknaden har bedömt risken som högre utan att få avkastning för det (om priset vore högre).