I media har synen på börsen och aktier diskuterats. Vissa på vänsterkanten har demonstrerat en okunnig nivå i de här frågorna. Samtidigt har jag i privatlivet noterat liknande uppfattningar och då inte främst kopplat till politisk uppfattning. Jag har två äldre kvinnliga släktingar som båda haft halvdana löner. De har båda fått arv från sina föräldrar men inga jättesummor.
Den ena har sina pengar på sparkonto sedan snart 30 år tillbaka. Att satsa dem på något annat har uppfattats som ”alltför riskfyllt”. Jag har försökt påverka men den psykologiska faktorn har burit emot. Det skulle kunna bli direkt jobbigt om jag ger i grunden vettiga råd och så faller börsen med 20% en vecka senare.
Den andra kvinnliga släktingen har jag lyckats påverka. Hon har sina tillgångar i en mix av fonder och aktier. Hennes innehav är värt några miljoner nu. Det har kommit av sig själv. Några märkvärdiga ”klipp” eller liknande har hon inte gjort. Alla hennes tillgångar är ”tråkiga”.
Jag antar att de här erfarenheterna inte är unika. Samtidigt undrar jag om det är just bara äldre kvinnor som har de här problemen eller om det är något mer utbrett.
Jag tror att det nog är vanligare med äldre kvinnor som har “tråkiga” tillgångar. Äldre män tenderar att vara säkra på sin egen förträfflighet att välja bättre än andra. Jag tror att det vanligaste dock är att äldre(framförallt dem med lokalt bank kontor) har en del fonder på rekommendation av sin “rådgivare”.
För att måla med breda penseldrag så tror jag att det finns 3 typer av folk.
de som är känslomässigt rädda för förlusten och har sina pengar på husbankens sparkonto.
de som har lite bättre inkomst och vill göra “aktie klipp” för skryt och stora vinster
de som har bankens rekommenderade fonder och sparar 500-1000kr / mnd
Jag skulle tro att detta är den överväldigande majoriteten. Jag skulle även bli förvånad, men glatt så, om mer än nån/några procent har koll på ränta-på-ränta(både för avgift/kostnader och för tillväxt) och långsiktigt sparande. De flesta har aldrig lärt sig om ekonomi och förstår därför inte konsekvenserna av olika beteende kring pengar..
De som avviker är förmodligen folk som har både tålamod, långsiktighet och ett intresse.
Att börsen är ett slumpmässigt lotteri hör man ifrån många. Även här på forumet. Och man kan ju använda börsen så genom att köpa lott-aktier med hög potensial men låg sannolikhet till vinst. Så det finns många med den erfarenheten där ute. Oavsett politisk åsikt.
Att volatilitet benämns som risk hjälper inte heller då det i andra sammanhang betyder farligt. Och det vill man inte utsätta sina pengar för.
Sen har det från vänster ansetts att aktieägare som tar ut utdelningar osv är giriga snyltare på arbetarn. Så det har ju inte pratas gott om att va på börsen. Har själv tyckt så som yngre.
Sammanlagt blir det att aktier är obegripliga, omoraliska och farliga
Nätmäklare, ISK och indexfonder har liksom inte varit på tal så ofta i de flesta hem.
Det är nog vanligt bland äldre (min referenspunkt personer födda 1920-1945). När jag var liten hörde jag “spela på börsen” som ett fast uttryck. Det hela associerade jag med något farligt, som eventuellt hade med Krügerkraschen att göra…
”Spela på hästar” var däremot en fullt legitim sysselsättning. Ibland undrar jag hur mycket pengar släktningarna hade kunnat investera och få vettig avkastning på istället för att hoppas på storvinsten.
Farsan (född -46) gick in på börsen i slutet av 90-talet, köpte Ericsson och Telia, blev bränd och har sedan dess aldrig velat röra det igen. Misstänker att många kan ha blivit brända på liknande sätt eller känner folk som har blivit det. På den tiden var ju indexfonder ett relativt nytt påhitt och jag tror det var mycket svårare att läsa sig till en rimlig investeringsstrategi än vad det är i dag, så det är inte konstigt om folk kände sig blåsta.
Är man inte påläst, eller inte har förmågan att hålla sig till en vettig strategi, så blir börsen lätt ett lotteri.
Vi ser det här på forumet varje vecka, det pillas vid brus, det säljs vid 2% dippar och folk ifrågasätter börsen när det dykt upp en ”kunnig expert” i deras flöde.
Då blir det ett lotteri, när oro, brus och veckans kris eller trend skapar ett behov av att sälja av eller köpa in sig.
Sen hoppas jag att den stora majoriteten av oss som investerar, bara flyter med i sin egen båt och bortser från kriser, brus och svarta svanar.
Det är en av fördelarna med att ha levt en stund och fått lite koll. Trots kriser, krascher och panik, så har börsen återhämtat sig och gått upp. Trots att jag bara aktivt investerat sen 2022, så minns jag nittiotalskrisen och 2008 årskraschen bäst, då var det verkligen kollektivpanik. Det märkte alla, även vi med 0 koll på investerande.
Vi är designade att reagera på fara, så är man inte påläst och eller är väldigt impulsiv, så är börsen ett lotteri.
Så det gäller att skapa en portfölj som passar en själv. Världens bästa taktik kan bli kass, om den inte följs.
Välkommen annars till ett vanligt jobb sparar du i fonder är du i extremminoritet. Lycka till att få någon att tro på dina ord De vanligaste är att fan nu har jag inget på kontot 1 vecka innan löning…äh få blir makaroner igen! Har du sett den här nya grejen, den måste jag ju ha! Spara 1000 kr? är du galen? Jag tror jag lyckats få en person att spara i fonder, resten gamblar med aktier memecoins etc fonder nä gud va tråkigt då måste man ju ha massa pengar.
Vilket jag anser stämmer, då vissa aktieägare de facto inte är med och arbetar på produkten/tjänsten och andra aktieägare som arbetar i företaget många gånger tillhör övre skiktet med redan höga löner. Är det några som borde få del av utdelning är det just arbetarna med vanliga löner. Vd:ar i de största bolagen kan ha uppåt 70 gånger högre lön än arbetarna.
Vem som är mest värd utdelning anser jag säger sig självt.
Hade man fått erbjudandet att du inte får någon lön men aktier i bolaget istället som, vid tillräckligt hög vinst, kan ge dig en utdelning eller att du får en fast månadslön hade den överväldigande majoriteten av arbetare valt fast månadslön.
Nu är ju utdelningen betalt för att man valt att riskera sina pengar på att investerat dem i en verksamhet istället för att bara ha dem på banken. Det är de investerade pengarna som finansierar företagets alla utgifter inklusive arbetarnas löner tills vad de gör är sålt och betalt.
Det är aktieägarna som behöver ha en tjänst gjord och söker folk som vill göra den för en viss summa. Om man vill göra jobbet kommer man överens om hur mycket man ska tjäna mot hur mycket jobb.
Utan investeringen ingen lön till arbetarna och utan arbetarna ingen utdelning till aktieägarna. Det är ett win win sammarbete för båda.
Tyvärr har många arbetare fått för sig att lönen de själva godtagit vid anställningen inte är att få betalt för sitt jobb utan de skulle haft pengarna som går till den andra parten i samarbetet också.
Är det verkligen normala arbetare som främst tänker så? Jag tänker att det nog är vanligare bland rödvinsdrickande idealister på Södermalm, som själva jobbar inom (typ) kultursektorn.
Sedan kan jag tycka att ”samarbetet” kan beskrivas på ett mindre idealiserat sätt. Kapitalister kan mycket väl vara totala utsugare. Grejen är bara att vi genom att tolerera dem får ett rikare samhälle på total nivå. Man kan tycka att olika personers uppblåsta livsstil sticker i ögonen och det med all rätt. Kruxet är bara att ska vi skapa så kallad rättvisa blir det en ordning där vi alla är förlorare. Det blir lite som i Sovjet, helt enkelt.
Med ovanstående sagt finns absolut ingen anledning till att ”privatiseringar” eller ”entreprenörer” ska betraktas som heliga. Att exempelvis ta bort friskolesystemet i Sverige vore på många sätt en välgärning.
De vanligaste är att fan nu har jag inget på kontot 1 vecka innan löning…äh få blir makaroner igen! Har du sett den här nya grejen, den måste jag ju ha! Spara 1000 kr? är du galen? Jag tror jag lyckats få en person att spara i fonder, resten gamblar med aktier memecoins etc fonder nä gud va tråkigt då måste man ju ha massa pengar.