Ser vi ett ljus i tunneln där det spås prisuppgångar på bostadsmarknaden av betydelse.
Vi tror inte att utbudet kommer öka dramatiskt och det som händer snart är att man får låna mer pengar och amortera mindre, vilket borde trycka upp prisnivåerna
Ser vi ett ljus i tunneln där det spås prisuppgångar på bostadsmarknaden av betydelse.
Vi tror inte att utbudet kommer öka dramatiskt och det som händer snart är att man får låna mer pengar och amortera mindre, vilket borde trycka upp prisnivåerna
Kan ju hoppas på det
bostadsräntorna har ju kommit ner mot ~ 2,5% numera iallafall och utbudet av bostäder har ju även börjat sjunka sen några månader ![]()
Det borde gå upp nu, om inget annat negativt händer.
Jag hoppas dock att det någon gång slutar gå upp så fort. Jag blir rikare på pappret, känns skönt att mina stora lån blir allt mindre i förhållande till värdet på huset. Jag oroar mig dock för mina barn, vad händer om en etta kostar 30 årslöner när de börjar jobba?
Vad gör det med Sverige om arbete och inkomst inte spelar så stor roll för ens ekonomiska situation utan allt handlar om hur mycket föräldrarna kan sponsra med?
Det du oroar dig för är tyvärr en rätt naturlig del av marknadsekonomi och kapitalism. I takt med att vi blir rikare ökar tillgångar i värde och lönearbete kommer aldrig kunna konkurrera med värde som ackumulerats i generationer. Det rimliga är faktiskt att man hjälper sina barn med den initiala kapitalanskaffningen så att även de kan rida på tillgångars värdeökning.
Ja, det kanske borde gå upp på kort sikt men jag GISSAR att på längre sikt tror jag inte att det kommer att stiga mer än inflationen (kanske tom mindre än inflationen), om inte staten hittar på ngt som rejält gynnar förstagångsköparna/familjebildarna.
I minst 50 år har staten subventionerat ägt boende på med en massa saker; ROT, ränteavdrag (upp till 80% av kostnaden), låna upp till 100% av bostadens värde, blancolån avdraqgsgilla, el-stöd, borttagande av fastighets- o förmögenhetskatterna mm.
Ser framför mig de närmast 20åren att staten måste dra åt svångremmen; pga ökade vård-, försvars- och infrastrukturkostnader mm. En minskande samt åldrande befolkning ökar oxå trycket på öka skatter/minska avdrag.
Dessutom finns det ju rätt så få 30-åringar som tjänat ngt på sin 1:a el 2:a. Hur ska de få råda att köpa3:or/villor för att bilda familj? Slutligen så gör en befolkningsminskning göra att efterfrågan på bostäder sjunker, vilket kan leda till mindre behov av villor.
Gäller att tjäna mycket pengar och inte ha så många barn då!
Hur länge tänker du utvecklingen kan fortsätta? Om man drar det extremt kommer ingen som inte ärver pengar kunna köpa sin egen bostad till slut. Risken är väl att man inte bryr sig om att arbeta då?
Samhället innan/i början av industrialismen var väl lite så kanske. Barnadödligheten gick ner men bara ett barn kunde ärva gården, räddningen blev att emigrera till USA.
. Västvärlden efter ww2 är kanske ett undantag, då folk genom arbete och utbildning kunde förbättra sin ekonomiska situation ganska ”lätt”.
Spännande att se vad som händer. Känns som husägare är starka väljargrupper som värnas.
De som är inne i systemet får alltid fördelar på något sätt. Samma med de som sitter i billiga hyresrätter, de skyddas. Ungdomar som flyttar runt och betalar ockerhyror är det inga politiker som bryr sig om.
Du väcker bra motfrågor. Det blir absurt i det långa loppet men så länge äganderätten respekteras - vad kan vi göra? Jag tror iaf att politiken så småningom kommer försöka överbrygga dessa skillnader, men jag är inte så säker på att det kommer göra stor skillnad. Det som är tråkigt i Sverige är ju att vi under en lång tid fört en politik som gynnat kapitalstarka på bekostnad av icke-kapitalstarka. Tänk 0-ränteåren i kombination med ränteavdrag. Folk som ägt sina bostäder från början av 90-talet till inflationskrisen 2022 stoltserar ofta med att ha tjänat mer pengar på att bo än att arbeta - de har alltså om man räknar på det haft högre avkastning på bostaden per månad än månadslönen.
Nog för att globaliseringen har gjort oss alla rikare men att just kapitalstarka skulle favoriseras på detta sätt var knappast rättvist. Alla vill väl ha rättvisa spelregler, men när politiken förfördelar hårt arbetande till förmån för kapitalstarka skapas ressentiment. I Sverige har vi dock en stark tradition att man äger sitt boende och därigenom kan vi kanske behålla sammanhållning. Om vi inte lyckas med det åker ju högafflarna fram förr eller senare.
Har ni sett hur mycket det byggs fortfarande i Stockholm tillföljd av planering innan inflation och räntor tog fart ? Min magkänsla säger att vi kommer dras med ett överutbud av bostadsrätter där ett bra tag, vilket kommer hålla ned priserna.
De får ju inte ens sålt bostadsrätterna utan måste omvandla dem till hyresrätter.
Jag tror vi kommer se sjunkande villapriser och kanske lite stigande lägenhetspriser. Höga elpriser samt mycket höjda avgifter på saker som vatten- avlopp, sophämtning mm. Jag tror sånt påverkar väldigt mycket psykologiskt och det drabbar såklart även lägenheter men där blir effekten mindre samt kommer långt senare och mer smygande.
Inte direkt. Snarare att den bestraffar lönearbete.
Jag tror vi kommer se en tydlig uppgång i attraktiva områden, men att prisutvecklingen i övriga områden kommer ha svårare att återhämta sig. Framförallt lägenheter. I synnerhet då nybyggandet ju faktiskt tagit fart nu och bostadsbristen inte är lika påtaglig längre. Dessutom förtätas många städer i centrum nu och då blir det ännu svårare att sälja en dyrare bostadsrätt med sämre läge.
Fördelen är förstås att fler unga och andra förstagångsköpare faktiskt kan köpa en bostad. Och slippa de tokhöga hyrorna på nya lägenheter och andrahand. Men man kanske inte ska räkna med en större värdeökning.