Hej!
Har inte ekonomi-bakgrund och är tacksam för synpunkter/åsikter kring ett resonemang.
Sitter i en brf där det finns en nyproducerad underhållsplan, sådan har ej funnits tidigare. Huset är relativt nytt (10 år). Soliditet ca 70%, avgiften/kvm ganska låg men kommer öka när fastighetsskatten kommer om några år.Hög likviditet på ca 1 års intäkter (=avgifter. Inga hyresintäkter i.ö.)
Förvaltaren tycker att om vi behöver låna för underhållsåtgärder ska vi amortera de lånen på den tiden som underhållet normalt skrivs av/håller. Så ska vi byta fönster var 40 år ska ev. Lån för fönsterbyte amorteras på max 40 år. Det är ju pedagogiskt och lätt att begripa men är det det mest ekonomiska? Det kanske innebär en avgiftshöjning för att driva ner skuldsättningen (som inte är ett problem)
Kan man inte tänka sig följande modell:
-Förutsättningar: i snitt 2% inflation per år över 50 år.
man lånar till allt underhåll som kostar tex >200kkr. Bakar in det i nuvarande lån och amorterar 1% eller mer när det finns utrymme.
När jag räknar på detta stiger ju skulden nominellt men inflationsjusterat minskar skulden (realskuldsättning?) något över 50 år. Ränte-exponeringen är samma/något mindre då realskuldsättningen är samma/minskar.
Avgiften får som bas höjas årligen i takt med inflationen och ev mer om räntan ökar (oproportionerligt till inflationen) de år räntan omförhandlas. Detsamma gäller om de löpande kostnaderna för service ökar oproportionerligt.
avsättning till likvida kassan får säkerställa att den fortsätter ligga runt 1 års avgifter.
Underhåll < 200kkr ”lånas” från likviditeten och återbetalas så snabbt som möjligt för att undvika en massa små lån/admin mm.
Vad säger ni?