Bostadsuthyrning - juridiska och skattemässiga aspekter

Hej forumet,

Jag har liksom många andra funderingar och tankar på sikt att starta upp en mindre uthyrning av bostäder och har läst mycket om detta både här i forumet, på Mainhome och på andra ställen. Det verkar vara en utmaning att få till ett bra upplägg och jag är övertygad om att den hel del privatuthyrning idag tyvärr sker i en gråzon eller på något sätt oärligt/svart osv. Jag vill själv vara en ärlig person och göra allt rätt och i enlighet med gällande lagar och regler.

Det absolut enklaste och skattemässigt mest gynnsamma sättet vore troligen att dela av min egna bostad och få till en privatuthyrning där. Tyvärr är detta inte ett alternativ i dagsläget och jag funderar därför på ett annat upplägg som jag undrar om någon här har kunskap kring.

Enligt Mainhome måste man särskilja det skatterättsliga och civilrättsliga när det gäller uthyrning av bostäder. Tanken jag har är att privat köpa ett (ytterligare) hus, radhus eller ägandelägenhet, äga den privat, men hantera själva uthyrningen som näringsverksamhet rent skattemässigt. Jag tänker att genom att äga bostaden privat undviker jag problem med besittningsrätt och liknande. Är detta möjligt rent juridiskt?

Vidare skulle jag kunna dra ner på min lön för att få den totala inkomsten inkl. inkomst från uthyrningen att hamna runt brytpunkten för statlig skatt, vilket förhoppningsvis skulle minimera de negativa skattekonsekvenserna för att bedriva uthyrningen som näringsverksamhet. Blir skatten på uthyrningen så farligt hög givet att man inte hamnar över statlig inkomstskatt?

Tacksam för alla tankar och erfarenheter ni kan dela med er av.

Nej skulle jag säga. Om det är näringsverksamhet så gäller inte privatuthyrningslagen.

Så vill du göra allt rätt med det syfte du beskriver så kör i näringsverksamhet och enligt hyreslagen. Alternativt skaffa EN (Får bara vara en) ytterligare enhet som du nyttjar själv ibland (inte uthyrd). Då kan du behålla besittningen och dessutom använda schablonavdraget mm.

1 gillning

Då kan jag alltså tappa besittningsskyddet på en bostad som jag äger privat pga. att privatuthyrningslagen inte gäller?

Som du nämner är det ju då säkert ofta ett bättre alternativ att äga en ytterligare enhet som man själv och/eller närstående använder t.ex. som semesterbostad under sommaren, men hyr ut till studenter under resterande del av året.

Finns det inga andra alternativ som kan övervägas för att undvika näringsverksamhet och besittningsrätt, men att ändå följa gällande lagar och regler?

Ser inte varför besittningsskyddet är ett så stort problem om det är fristående bostäder. Det finns dessutom undantag i jordabalken.

Planera för det värsta och ta med det i budgeten istället.

I grunden tror jag att det är så ja. Sen tror jag att besittningsskyddet kan rundas om du tex ska sälja bostaden men jag är inte säker

Tänker framförallt att man vill ha kvar möjligheten sälja en fristående som en vanlig villa/radhus, men det kanske inte något problem.

Så kan det nog vara. Hittar dessa undantag på domstolar.se:

Sen går det kanske att avtala bort besittningsskyddet i vissa lägen, enl. domstolar.se:
"
bild
"

Återstår att räkna närmare på och se om det går att på något sätt och med rätt objekt, få ekonomi i detta…

Är det ett en till tvåfsmiljs hus dvs vanlig villa är det inga problem med besittningsskydd. 3 månaders uppsägningstid bara. Kan man ha kvar hyresgäst när man säljer till och med o sen säga upp när man har köpare som får tillträde 3 månader framåt vilket är det normala förfarandet ändå när man säljer ett hus. Lycka till!

Jag skriver en månads ömsesidig uppsägningstid per den sista i kalendermånaden.

Aldrig någon som begärt sina tre månader.

Det är hyresgästen som sagt upp för att de ska vidare i livet i de allra flesta fall.

Jag har sagt upp en som jag inte trivdes med som hyresgäst. Då var det bra med en månads uppsägningstid i avtalet som inte blev något annat än just en månad.

Det går att göra rätt även om man väljer att göra lite fel. Bara man vet de egentliga reglerna.

(T ex i SirMayos exempel ovan gäller att hyresgästen har rätt till en månads uppsägningstid om de så önskar oavsett vad som står i avtalet om det är ett tillsvidareavtal. Gäller privatuthyrning.)

Jag har själv skrivit i i kontraktet att det hyrs ut enligt privatuthyrningslagen. Det verkar onödigt och förvirrande att försöka hävda något annat när lagen inte medger det.

Att det mest sannolika är att det är hyresgästen som kommer att säga upp kontraktet är givet. Samtidigt finns risken att jag blir tvungen att säga upp kontraktet om/när något oförutsett inträffar.

Parter kan komma överens om annat utan att lagen hindrar det. Så jag ser inte vad som skulle vara förvirrande att välja det. (Däremot kan inte den ena parten tvinga den andra.)

Stämmer inte. Se bland annat 2 § lagen om uthyrning av egen bostad;

Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans eller hennes ställe är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen.

Vidare följer av 3 § 2 st.; Hyresgästen får säga upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast efter en månad från uppsägningen. Hyresvärden får, utan att hyresrätten är förverkad, säga upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar tidigast efter tre månader från uppsägningen, om inte en längre uppsägningstid har avtalats.

Kort och gott så är ditt avtal inte mycket värt om hyresgästen vill ha sina tre månader, vilken den kan kräva oavsett vad som står i avtalet. Tanken med lagen är att ge hyresgästen ett visst skydd men det hindrar inte hyresvärden från att avtala mindre fördelaktiga villkor för denne.

Om hyresgästen vill ha sina tre månader så får hyresgästen det. Men mitt avtal gäller om vi är överens om att mitt avtal gäller så det är mycket värt för mig att det står en månad i avtalet.

Nej, det stämmer fortfarande inte. Även om det avtalet som din hyresgäst har skrivit på säger att du har en månads uppsägningstid gentemot denne, är inte avtalsvillkoren gällande eftersom att de bryter mot lagen. Hur skulle det exempelvis vara om alla affärer plötsligt började avtala bort konsumentköplagen i sina avtalsvillkor?

1 gillning

Som jag skrivit tidigare ovan:

Parter kan komma överens om annat utan att lagen hindrar det. (Däremot kan inte den ena parten tvinga den andra.)

Nej, det är fel och därför är din modell dålig. Det är endast möjligt att förhandla bort delar som är till fördel för hyresgästen.

Att försöka lura hyresgästen att något annat gäller än vad som rent faktiskt gäller är dåligt.

Hyresgästen och jag kan bestämma hur vi vill ha det.
T ex om vi tillsammans bestämmer att hyresgästen ska flytta redan idag. Så länge vi är överens.

Vem lurar någon?

Om hyresgästen vill ha tre månader, oavsett vad som står i avtal, så har hyresgästen rätt till det. Står i mitt tidigare inlägg.

Avtalet får inte vara sämre för hyresgästen än vad lagen säger. Att hålla på diskutera att ändå skriva in dåliga saker för hyresgästen framstår som dumt, okunnigt och oseriöst.

Avtalet bör innehålla tydliga skrivningar där det framgår att det bygger på privatuthyrningslagen. Detta beror på att det annars inte är självklart för hyresgästen. Att hålla på och försöka undanhålla hyresgästen information om vad som faktiskt gäller är inte vettigt och att någon kan argumentera för att det skulle vara det framstår som löjeväckande.

Om avtalsvillkoret är till fördel eller nackdel för hyresgästen beror ju på när de själva vill flytta. Att betala hyra hela den lagstadgade uppsägningstiden är rimligtvis inte av intresse om de redan flyttat ut.

1 gillning

Blir konstigt att försöka bemöta ditt inlägg. Du skriver svar till mig, om saker som om jag hade gjort/gör/eller ska göra dem men som jag inte gjort/gör eller ska göra.

Vi gör olika och jag tänker att vi båda har haft mycket nöjda hyresgäster genom åren.

Hyresgästen har objektivt ett intresse av kort uppsägningstid från sin sida och en längre om det är hyresvärden som säger upp denne. Om hyresgästen vill flytta har de en kort uppsägningstid enligt lagen (1 månad eller MINDRE om hyresvärden tillåter detta). I det fall att hyresvärden säger upp hyresgästen så ligger det alltid i hyresgästens intresse att kunna stanna kvar så länge som denne vill. Skulle denne hitta en lägenhet att flytta till under tiden så kan den säga upp sig.