Bra avsnitt 
Att jobba och konsumera mindre innebär att man hjälper sig själv istället för varandra. Det kapar stordriftsfördelarna; skillnaden mellan rika och fattiga samhällen. Däremot bidrar ju investerandet.
Kan känna igen att man vill ta ett större ansvar när man har sitt eget på det torra och hjälpa andra få det bättre. Men hjälper man verkligen genom att uppmana folk att sikta mot ett fattigare samhälle?
Jag noterade också det i avsnittet. Är det inte bättre att bara stå för att det är en avvägning mellan individens intressen och kollektivets?
Bara för att det inte är optimalt för samhället är man inte direkt ensam om att stå sig själv närmst. Många (alla?) kan bidra mer på olika sätt, men det är en avvägning med tid och personliga intressen. Många väljer medvetet deltid, flumutbildningar, lägger energi på slösaktig verksamhet som idrott, spel och musik eller andra saker som är långt ifrån livsviktiga för kollektivet.
Om de högst avlönade, efterfrågade och produktiva ersätts med de minst produktiva kommer det såklart märkas. Även om man flyttar upp alla en position så är toppen kapad och pyramiden mindre. Vårdtagare, kunder och andra som faktiskt behöver hjälp skulle märka det i pris, kvalitet och köbildningar.
Lär ju märkas mest i bristyrken och hårt utsatta brancher där bara genier med långa utbildningar kan lösa uppgiften. I andra fall kanske man är mer utbytbar, men då är ju FIRE mindre sannolikt - även om vissa lyckas.