Jag måste skriva av mig och få lite inspel, för jag känner att tankarna skenar lite.
Det känns som att jag (vi) har gått in i den fälla jag ständigt predikar för andra att inte göra, nämligen tidslinjen på sitt sparande. Sedan 2018 har vi sparat regelbundet med intentionen att inte röra pengarna alls. Tills nu.
Lite bakgrund: 2020 köpte vi en tomt med ambitionen att bygga två hus; ett för oss samt ett mindre för uthyrning. 2022 i december blev vårt hus klart och vi flyttar in, i takt med snabbt ökade räntor och i princip säljstopp på bostadsmarknaden. Detta parallellt med att vi väntar vårt första barn.
Februari 2023 föds vår son - Hurra! Ekonomiskt innebär det såklart mindre intäkter. Vi har ett eget AB som min man jobbar heltid i, som drabbas ganska hårt av lågkonjunkturen. Vi löser förlorade intäkter med att han tar ut mer föräldraledighet under 2023.
2023 juni lyckas vi äntligen få vår lägenhet såld, vi gör lite vinst men verkligen ingen toppförsäljning efter ca 10 års ägande + renovering.
2023 november reser vi vårt andra hus som kommer ha två små lägenheter för uthyrning. Resning var planerad i september och att vi då skulle ha hunnit mycket längre på det.
2023 december åker vi på en sedan länge planerad resa där vi kommer vara i Costa Rica i två månader (jag är Costa Ricansk medborgare och har mycket familj här). Att vara föräldralediga i Costa RIca är något vi planerat och drömt om sedan långt innan vi fick barn.
Vi har fått ett väldigt bra pris på “lilla huset”, men ett hus kostar såklart pengar. Vi hade ca 500 000 kr sparade, pengar som nu snabbt försvinner då vi behöver betala alla räkningar som kommer med huset. Även om vi skulle sälja av allt (vilket jag verkligen, verkligen inte vill) har vi ändå inte tillräckligt såvida inte banken går med på att utöka våra lån (vilket de borde göra om de ser våra anställningar som “vanliga” anställningar - och bortser från att vi har ett barn…)
Vi har alternativet att ta in en som i princip färdigställer huset och det då blir klart fortare, eller att göra allt själva när vi kommer hem vilket då kommer att fördröja processen. Till saken hör att vi har ett byggkreditiv med 6,09 % i ränta och vi kan inte lägga om till ett vanligt bolån innan vi har fått ett slutbesked, så innan vi är klara fortsätter vi att betala enorma summor (för oss) i ränta.
Kvar av eget kapital är ca 270 000 kr, och om mina beräkningar stämmer någorlunda har vi drygt 550 000 kr kvar att betala. Då är ca 100 000 kr av det framtida arbetskostnader för snickare och ca 140 000 kök och badrum. Vi har även funderat på att köpa begagnade kök, men jag vet inte om det är dumt att köpa begagnade kök till ett helt nytt hus. Det finns en stor chans att vi kan få anstånd med ca 290 000 kr i ca ett år till pga goda relationer med leverantören.
Är det dumt att satsa på att få allt klart så snabbt som möjligt och ha allt nytt (och få ner räntan), eller borde vi satsa på att färdigställa allt så billigt som möjligt med begagnade kök och badrumsinredningar och att göra allt själva, på bekostnad av tiden (och högre räntor och “förlorade” hyresintäkter?
Så tacksam för tankehjälp, för jag känner lite smått panik över situationen.
Vad tänker vi? (Jag är ju kass på allt som har med hus att göra). Ping @nestor t.ex.
Det är sannolikt ingen bra idé att köpa begagnade hela kök. Anledningarna är två:
Stommarna är inte så dyra. Det som finns att spara på dem är obetydligt. IKEA är jättebra och att välja något dyrare verkar både dumt och onödigt.
Det finns mycket av kampanjer på utställningsex och liknande. Detta hittar du inte på nätet men du kan besöka köksvaruhus och hitta det som står på plats. Samma sak gäller IKEA:s cirkulärbutik som ofta säljer vitvaror med rabatt. Ni kan ringa och kolla av detta.
Om ni inte har möjlighet till punkten 2 så är det inte automatiskt fel att köpa en begagnad ugn, till exempel. Det förekommer att väldigt fräscha saker säljs begagnade.
I praktiken är det ofta krångel med mått som inte stämmer och liknande så det är ett visst arbete att få till detta.
Det är värt att titta på utgående modeller av golv för att få ner priset på det. Skillnaden kan vara ganska stor.
En fråga som jag inte ser i tråden är hur lätt/svårt det förväntas bli att hyra ut de två mindre lägenheterna i lönsam form.
Jag har själv en del erfarenhet av privatuthyrning. För mig har det underlättats av av jag aldrig räknat med några investeringar. De initiala kostnader jag har haft har varit små.
Synd att behöva fundera på det här under den efterlängtade ledigheten i Costa Rica tänker jag.
Satsa på genomgående känsla av nytt och fräscht med tanke på både framtida hyresintäkter och framtida värde. Och också för att ni ska känna er nöjda i slutändan.
Håller med Jens om IKEA. De har bra grejer som räcker fint.
Om ni ska hyra ut möblerat så samma där, IKEA och att allt ska upplevas nytt, fräscht och inget saknas.
Börjar en verksamhet att gå bra är det lätt att tro att så här kommer det vara i all framtid. I många fall är man helt oförberedd när en nedgång kommer.
Jag har indirekt råkat ut för detta. Jag var styrelseledamot för många år sedan i en ideell förening som drev en sportanläggning (ej padel). Verksamheten gick bra och vi investerade för fullt. Då öppnades en ny större anläggning i närheten och verksamheten dog mer eller mindre över en natt. Vi lyckades med stor möda avveckla med äran i behåll.
Att ha en hög ränta på byggnadslånet i avvaktan på slutbesiktning är också något jag känner igen mig i. Jättejobbigt!
Flera misstag har gjorts. “Jag är kass på allt som har med hus att göra”. Då kanske man skall nöja sig med att bygga ETT hus och vänta med det andra. Det känns något anmärkningsvärt att banken har gått med på upplägget.
Resan till Costa Rica känns oerhört otajmad. Kanske hade ni beställt biljetter som inte gick att avboka. I vilket fall som helst blir förhandlingspositionen mot banken inte bättre. Nåja, detta kan inte göras ogjort.
Att sätta in gammal inredning i ett nytt hus avråder jag bestämt ifrån! Sänker husets värde rejält, viket kommer att ge stora problem då lånen skall placeras.
Mitt enda råd är att prata med banken. Lägg alla, och då menar jag alla korten på bordet. Kom ihåg, detta är inte bara ert problem. Det är även bankens. Undanhåller ni något nu, känner sig banken lurad och det kommer att straffa sig hårt. Jag kan inte nog understryka detta.
Be gärna att handläggarens chef är med på mötet. Det är bra om ni lyckas skapa någon form av relation med den som bestämmer.
Tack alla svar och tack för inspelet kring nya stommar, bra råd!!
Jag har också köpt begagnade vitvaror o bra skick som har varit både fräscha och prisvärda.
Banken är väl insatta, Tack och lov. Vi hade en fantastisk handläggare som tyvärr (för vår del) är föräldraledig så den nye känner vi inte lika väl, men de har korten på bordet.
Att hyra ut bedömer vi inte bli svårt, vi har redan en intresserad hyresgäst (företag) för den lilla och den stora lägenheten bör bli lättare att hyra ut. När huset väl är klart så bedömer vi inte heller att det kommer vara särskilt mycket underhåll, men såklart kommer vi ha en underhållsbuffert.
Det var lite för mycket planerat redan med resan för att ändra, och då vi bor mycket med vänner och familj så är den stora kostnaden inkomstbortfall (som vi bedömer som relativt lågt iom att januari är en ganska död månad för vårt företag samt att vi tar ut föräldrapenning). Sen innebär det såklart att vi inte kan jobba på huset undertiden och lite merkostnader är det såklart.
Frågan är om vi bör satsa på att ta in snickaren som i princip färdigställer huset (ytskikt för vi till stor del själva) eller om vi ska låta det ta längre tid och göra ännu mer själva, men spara ca 100 000 I arbetskostnader. Tankar?
