Tjena, har fått lite kris i privatlivet på sistonde sen vi fick reda på att vi ska få vårat tredje barn (3st under 4 år blir det då).
Har idag egen firma inom vvs sen ca 1 år tillbaka och det rullar på men är inte något jag tänkt göra ända fram tills pension då jag fick mitt första diskbråck vid 26 års ålder. Bor på en mindre ort med 6500 invånare så är väldigt snålt med rörisar, så jobb kommer in som det ska, men sen nyheten om att en till liten solstråle skulle komma till så har jag funderat lite på att byta jobb till den lokala stålindustrin, antingen i produktion eller inom mek (service) beroende på vad jag blir erbjuden.
Har ni några tips eller råd om ni varit i en liknande situation där allt vändes upponed och hur ni hanterade det, vi skulle bara ha två barn var vi överrens om men abort är absolut inget någon av oss vill göra, det känner båda två att man endast kommer ångra senare i livet.
Livskvaliten kommer gå ner ett steg då jag landar runt 7000 netto mindre i lön varje månad.
Och bytet av branschen är just att jag jobbar 8 timmar och går hem, med min egen firma nu så känner jag att antingen kommmer äktenskapet gå åt skogen eller firman då det kommer krävas mycket energi och tillvaro på hemfronten.
Min andra tanke är att jobba inom industrin i 1-2 år och sedan vidarutbilda mig inom vvs antingen som ingenjör eller fastighetsförvalatre, och då ha CSN lån i 2 år.
Det här är mest att skriva av sig lite och få ur mina tankar i huvudet som spinner runt som en vinkelslip på högvarv, men vore trevligt om någon har hamnat i en liknande sits i livet och hur ni hanterade det 
2 gillningar
Gå ner i tid i den egna firman till en lön som motsvarar den i industrin?
Lönen är inte allt, är mer att man bor i en mindre ort och att man blir uppringd från morgon till sena kvällar och har då svårt att koppla bort mig från arbetet.
Tar man inte jobben som kommer in går ordet runt på byggden snabbt att man aldrig svarar eller har inte tid och då går folk till någon annan eller till någon bekant som “kan” allt
Vi har 3 barn också så tätt som ni kommer få. Samma resa med att vi bara skulle ha två barn, sen kom tredje ändå. 
Ingen av oss har dock egen firma utan bara vanliga “kontorsjobb”, det har fungerat att jobba heltid med 3 små, men nu när vår yngsta närmar sig 3 år märker vi att vi börjar bli lite slitna. Hade jag fått göra om vår resa från start så skulle jag gärna gått ner i arbetstid för att orka med.
Kan tillägga att min man valde att plugga vidare för att bli lärare under 1 år vilket fungerade över förväntan, så plugga går absolut.
Lycka till och grattis till den lille! 
1 gillning
Jag bytte för ca 5 år sedan bransch helt och gick samtidigt från egenföretagande konsult till vanlig dödlig arbetande anställd.
Mycket som skiljer i våra situationer och såklart många faktorer som spelar in, men upplevde verkligen att min energi och fokus på familj, vänner och hobbys har ökat markant. Just som du skriver är det svårt att räkna just ”arbetstid” som egenföretagare då det är så mycket som man tänker på även när man inte jobbar aktivt.
Man kan alltid gå tillbaka om det inte funkar. Jag ångrar det inte en sekund.
(Kanske kan du som jag behålla lyckas de riktiga guldjobben som är enkla/kul/välbetalda vid sidan av?)
1 gillning
Spontan tanke från mig: Om man har jobb som rullar in fint som egenföretagare på ort där konkurrensen inte är så hög kan man ju överväga att höja priser. Höj priset med 15% så behöver du jobba motsvarande färre timmar för samma lön. Inbillar mig att många hör av sig såpass sällan att man knappt minns/märker prisförändringen. Värt ett test, funkar det inte kan du ju köra på omskolningen.
Tänker lite samma, vad tar du för timpriser TS?