Hej,
Är nybliven småbarnsförälder sedan 2 år tillbaka som har svårt att få livspusslet att gå ihop med lämning, hämtning, hussysslor, etc. Vi har även barn nr 2 i ugnen och jag känner en oro att det kommer bli värre. En stor anledning till det är mitt jobb som är krävande och gör att jag är otillgänglig större delen av veckan, dock betalar det bra och jag tjänar runt 80-90k brutto.
Har fått ett jobberbjudande som är betydligt mindre krävande (stort svenskt industriföretag) men innebär en ganska rejäl lönesänkning på 20-30k brutto. Jag tror att jag och min familj kommer uppskatta mindre stress och mer familjetid men att sänka min lön såpass mycket känns svårt. Har letat jobb i snart ett år och detta erbjudandet är det enda jag lyckats få tag på.
Några tips? Någon annan som gjort liknande? Är rädd att jag kommer ångra mig längre fram och få svårt att komma upp i lönen jag har idag. Kan tillägga att jag ej “behöver” tjäna 80-90 för att få privatekonomin att gå ihop, det nya erbjudandet räcker för att vi ska ha tillräckligt. Dock kommer vi kunna spara mindre.
Kan du inte behålla befintligt jobb men gå ned till deltid typ 75%? Du har ju rätt till det, men risken brukar ju vara att man behöver göra samma jobb fast på kortare tid. Du måste därför bli avlastad i ditt arbete för att det ska vara värt det. Annars tycker jag absolut du (och alla andra) borde prioritera familj och välmående före arbete. Att stressa sig igenom livet, må dåligt och missa sina barns uppväxt är något du med största sannolikhet kommer ångra betydligt mer än att gå ned i lön.
Senast jag bytte jobb gick jag ner ordentligt i lön - samma härad som du nu står inför. Mitt val hade en annan bakgrund än ditt val, men jag kom fram till att det var värt det för mig.
Det som var svårast var just känslan av att gå ner i lön - inte för att det påverkade vardagen, utan det var mer frågan om att lön är tätt kopplat till status och prestige. Så jag fick ta mig en rejäl funderare på vad som är värt något i livet och sedan bestämde jag mig. Tror du står inför samma val. Ingen utomstående kan säga vad som är rätt för er, men jag hade personligen valt den lägre lönen med möjligheten att vara mer närvarande med familjen.
Att köpa in hjälp i hemmet hade avlastat en del för min partner men mitt jobb innebär en del resande så jag hade ändå varit frånvarande.
Att gå ner i arbetstid har jag funderat på också men föredrar då att gå ner hos en annan arbetsgivare som är mindre krävande, nuvarande arbetsgivare har en kultur jag inte helt klickar med också.
Hjärtat säger att jag ska acceptera den lägre lönen då jag får mycket tid tillbaka men hjärnan säger annat. Tror jag kan ångra mig längre fram för att jag släppte guldägget. Vänner med familj har alla sagt jag bör byta men vänner utan barn tycker det är fel att sälja sig billigt och jobba för mindre än vad jag har idag. Svårt val. Fattar att endast jag kan ta beslutet men uppskattar verkligen allas tankar och synpunkter!
Svårt val, lider med dig. Den eviga frågan, pengar vs tid…
Kanske blir lättare att ta ett val om du räknar på hur mycket du förlorar ekonomiskt över tid. Typ hur mycket pengar du har nu x avkastning + den summan du kan spara på nuvarande jobb x avkastning och sen räkna på nya jobbet x avkastning och jämför. Sen mäta dessa över inte vet jag, 1-10 år eller längre. Och när du fått fram dessa summor, fundera också kring vad du har för sparmål över längre tid. Då kanske det blir lättare att få fram “vad du ger upp” ekonomiskt vs tiden som du vinner/förlorar med familjen. Och diskutera detta med din partner såklart, ni har väl säkert gemensamma ekonomiska framtidsmål.
Exempelvis, vill ni betala av bostaden, köpa stugor, ha pengar till resa? Du kanske på detta sätt får fram att du inte egentligen behöver de extra 10-20 k efter skatt på längre sikt om ni redan har det så pass bra ställt och ni kommer uppnå det ni önskar ändå.
Hade för övrigt själv valt mer tid med familjen, förutsatt att jag inte hade haft 0 :- i sparpengar, då kanske jag hade tänkt annorlunda. Har svårt att se att man när man går i pension och barnen flyttat hemifrån att man är mer nöjd med 15 miljoner på kontot men har förlorat mycket tid med sina barn under uppväxten vs 5 miljoner på kontot men har fått varit med mer på deras resa.
Jag tror inte pengarna i sig är grejen här utan snarare känslan och statusen i den höga lönen. Man har kommit upp i karriären och känner ett stort motstånd till att gå kliva ned flera steg. Den känslan förstår jag och den kommer säkert kännas jobbig ett tag men där tror jag att man kan trösta sig med att man kan ta sig upp igen sen när man känner att det är rätt tillfälle. Bara för att man bytt jobb behöver man inte vara där för evigt. Tror man får jobba ett tag med sig själv där och försöka vänja sig vid tanken att kliva ned/pausa karriären lite. Befintligt arbete ser inte alls ut att passa om man vill prioritera familj och hälsa.
Kommer jobb bytet faktiskt innebära mindre arbetad tid?
Jag hade nog börjat med att gå ner i tid där jag är idag. Då får du samma lön som vid byte av jobb samtidigt som du inte behöver jobba 100% vilket ger mer tid hemma.
Jag vill också inflika att valet att välja bort tid med familjen är irreversibelt. Har du gjort det kommer tiden aldrig igen. Du kan inte i efterhand lappa/ta igen den förlorade tiden. Däremot kan du ta igen din karriär och komma upp till samma trappsteg igen. Det enda som gått förlorat är en viss summa pengar och kanske lite erfarenhet, men det är absolut inte omöjligt att ta igen om man lägger på en växel senare i livet (om man fortfarande tycker det är viktigt).
Mina barn är 10 och 14 idag, det enda jag ångrar när jag tänker tillbaka är att jag inte var hemma längre (FL). Inte att jag inte tjänade mer pengar det är för mig irrelevant.
Jag fattade galoppen ganska snabbt som tur var och prioriterade att jobba mindre när dom gick på förskolan och lågstadiet.
Stanna inte på ett jobb som skaver skulle jag säga.
Småbarnsåren går sjukt fort och man vill inte missa dem. Som du beskriver det väljer du ju egentligen mellan mer pengar eller att kunna umgås med familjen.
De band du kommer att skapa med barnen och din partner under den här tiden, om du är tillgänglig, kan du inte att kunna spola tillbaka till och försöka skapa i efterhand med hjälp av pengar.
Det är fortfarande ett välbetalt jobb du byter till. Dina barn skiter i ditt sparkonto just nu. De vill umgås med dig och du kan inte köpa tillbaka det sen som sagt.
Jag känner inte dig eller din partner, men gissningsvis uppskattar den mer att du är närvarande här och nu, mer än ett abstrakt värde på ett sparkonto.
Du har troligen många år kvar i arbetslivet om du vill och kommer att kunna tjäna ännu mer pengar under den tiden.
Den enda bra FOMOn är nog den att man inte gör tillräckligt för sina barn.
Du anger att du reser mycket och är otillgänglig.
Hur många timmar utöver vanliga 40 timmarna pratar vi om?
Samt, vad blir då din riktiga timlön om du räknar in dessa timmar?
Att gå ner till 40 h hos en annan arbetsgivare med lägre lön kanske inte är lägre lön per arbetad timme (eller timme du varit bortrest)?
Tufft läge, men jag hade bytt med den erfarenhet jag har idag. Vet inte vad jag gjort 15-20 år sedan.
Samtidigt så grundar sig pension på lönen och förhoppningsvis finns det en pension att få.
Tappa 20-30 tusen i månaden gör mycket senare i livet även om det funkar nu.
Sen om man vantrivs eller om inte hinner med livet så är det en annan sak.
Gå ner i tid på befintliga jobbet?
Sant, två barn tar mer tid men under större delen av sitt liv kommer de göra många gemensamma saker. Det blir inte dubbelt så många lämningar på förskola när de går på samma, till exempel.
Vilken familjeplan och vilka könsroller har ni förberett er på?
I mitt egna föräldraskap så förväntades jag som man uppfylla både moderna och traditonella mansroller. När jag satsade på karriären så blev jag utskälld för att jag inte var hemma, men när jag istället var föräldraledig och jobbade deltid så blev jag utskälld för att jag tjänade för lite eller “ingenting” som det kritiskt kallades. En lose-lose-situation där jag bestraffades oavsett hur jag agerade.
Sen när det blev skilsmässa så var det min period med lägre inkomster som gavs som anledning. Perioderna då jag var borta från hemmet på grund av karriär var i backspegeln inget problem. Tyvärr är jag inte ensam: lägre inkomster hos mannen är en av de bästa statistiska metoderna för att förutse en skilsmässa.
Jag har inga råd att ge förutom att påpeka att lägre inkomster brukar leda till skilsmässa och att det går att klaga på föräldrar som har hög inkomst också.
Sen har jag för egen del inte ångrat en enda stund som jag har spenderat med mina barn.
Absolut inte. Men sänka sin inkomst med 30% och sedan höja igen med 50% är kanske inte lätt om man ångrar sig. Men hungrig tror jag inte de kommer att vara.
Pengar är inte allt i livet heller.
Utifrån min situation med 3 barn och en jämt fördelat ansvar för familjelivet så hade jag inte kunnat klara av detta utan att välja ditt alternativ 1, med lägre lön och mer tid för familjen.
Tiden när barnen är små får du inte tillbaka och det är en “ansträngd” tid för alla par, det hjälper att kunna vara där och stötta sin partner.
Räknar du med att din fru/sambo ska jobba 100%? Om du väljer alternativ 2 med hög lön och mer frånvarande från familjen är mitt tips att din partner går ner i tjänst för att “orka”. Detta påverkar hennes pension osv…
Som flera nämt, karriären kan du ta upp efter småbarnsåren, dina värderingar kommer att ändras under småbarnsåren.
Ta karriären i andra hand är mitt tips, sätt familjen först.
