Efter år av dåligt omdöme så har jag nu fått lite mer insikt om sparande och ordning på ekonomin. Men ja står i ett kval som ja känner mig osäker på.
Idag har jag en
volvo xc90 d5 2016
gått 20.600mil.
lån 326.000 kr
inbytesvärde 290.000 kr
Vid inbyte 36.000 kr kvar i lån
Jag har 1 till November 2024 bundet lån och sedan restvärde kvar som måste hanteras på 228.000 kr.
Inbytesbil
Passat Gte plugin 2018
gått 3.600mil
lån 268.000 kr
Avbetalningsplan 5 år och inget restvärde kvar i skuld och en värdering på resterande ägarskap 100.000 kr
Tanken till att byta är för att använda bilen i tjänst men även byta ner till mer överkommlig familjebil.
Ja kommer köra ca 3000 mil om året och kommer därför få väldigt mycket mil på xc90n om ja behåller den.
Hej. Bra att du funderar i rätt banor. Tyvärr har du inte förstått vidden av problematiken. Allt bilägande är dåligt, hur du än vrider och vänder på det. Det alternativ du har i dag, lån på en bil och snart större restvärde som skall hanteras, är riktigt riktigt dåligt. Det du föreslår är fortfarande dåligt.
Bevisligen har du inte råd med någon. Sänk nivån, släpp prestigen, ( tyvärr handlar mycket om det), och byt till en golf eller Fabia.
En annan faktor du nämner, 3000 mil om året. Det bör du analysera mer. Lycka till
Visst är det roligare att åka runt i en xc90 än i en wv golf. Och det är ju det som är problematiskt med bilägande. Man vill ha en kul bil. Man vill ha samma som grannar har. Man vill ha en fasad som man kanske inte kan upprätthålla.
Om det jag skrev var hårt. Absolut. Men det är kanske det som behövs. Personen behöver en enklare bil. Kort och gott.
Kör du 3000 mil i tjänsten? Kan du ladda hemma? I så fall överväg elbil.
I annat fall försök dra ner på milen, och köp en billigare bil. Gärna en med lång garanti, tex Kia har ju 7 år.
Själv har jag gått från en Tesla för 700k(lån, förlust 50k vid försäljning) till en ID4 för 500k(kontant, vinst 130k) till nu en Zoe för 110k(kontant). Mitt mål är att köra bil för lägre än kostnaden av ett busskort. Hittills ser det bra ut. Kör 2000-3000 mil/år.
Är förövrigt ”ekonomiskt fri” sedan februari 2019.
Frågan är väl inte om att ha råd utan att vilja få ner kostnaden och vad det är värt. Man kan ha råd med en bil i mångmiljonklassen men varken ha lust eller behov till att ha det utan istället väljer nåt ekonomiskt genomtänkt.
Med 3000 mil om året och en del av det i tjänsten, kan det gå att få något bra från arbetsgivaren?
Med tanke på att det ska finnas plats för familj av okänd storlek hade jag prioriterat att den ska må bra och vara säker.
Driftsäkerhet borde vara ytterligare en prioritering, där är Passat GTE inte ett vettigt val tyvärr. Inte nånting från VAG egentligen om man ska köra 15000 mil på fem år med en bil som är 10-12 år på slutet av perioden.
Sen skulle jag undvika bilar som är i 100k kr klassen, det finns mycket där som är ganska dåliga köp med mycket dyra servicar närmaste åren. Jag lägger hellre mer pengar på nyare bil än behöver lägga pengar på dyra slitdelar och service.
Jag har absolut inget vettigt att bidra med så jag lutar mig tillbaka och lyssnar ödmjukt på dem andra som besitter med mer kunskap än mig. Själv har jag inget bilintresse och valde därför att köpa en Kia. Tråkig, ful och seg men tar mig dit jag ska. Nöjd och belåten.
Tycker många är felaktigt rädda för lite äldre bilar. Har generellt kört den typen av bil senaste 15 åren (minst) och har aldrig till dags dato behövt göra någon större reparation eller för den skulle lägga en massa pengar i “ständiga fel”. Finns säkert de som har lite otur men det finns även de med nya bilar som får tillbringa mesta tiden i verkstaden.
Har förövrigt även kört VAG utan minsta problem nu i 8 000 mil dvs från 12 till 18 000 mil. Har lämnat på service när det behövts och har bytt bromsskivor och klossar vad jag kan minnas under dessa snart 4 år jag ägt den. Kör även en Seat från 2006 som kostade mig 20k i inköp och har hittills inte haft ett enda fel och den har gått 25 000 mil varav jag kört de sista 5000 milen. Visst det är anekdotisk bevisföring men har många bekanta som har liknande bilar utan några som helst fel.
Tror det är ett önsketänkande man försöker övertyga sig själv med men även om jag skulle få göra en större reparation för säg 10 000 kr så motsvarar det ungefär två månaders avbetalning för en ny bil så det är i sammanhanget struntsummor, då är inte ens värdeminskningen för en ny bil beaktad.
Menar du att allt bilägande är ekonomiskt dåligt? I så fall har du fel.
Den lönen jag fick när jag bytte jobb till ett jobb som jag aldrig skulle ha tagit utan bil blev tillräckligt mycket högre för att finansiera mitt bilägande plus lite till.
Precis så tänker jag med. Tror det är lätt att överskatta nyttan av en nyare bil. Jämför man förväntad värdeminskning för en nyare bil med förväntad kostnad för reparationer per år landar jag ofta i att risken att reparationerna i snitt ska uppgå till de summorna är rätt liten. Dock kan det bli struligt såklart om man har otur. 10 % värdeminskning på 600000 blir rätt mycket pengar för reparationer på en äldre bil…
Jag skulle säga att man behöver veta mer och engagera sig mer ju äldre bil man köper. En del bilmodeller är “felfria” och går att köra med minimalt underhåll i många många år om man hittar rätt exemplar.
Hade tidigare en Audi A4 som var i just 100k kr klassen när den såldes vidare. Den var då 8 år gammal och hade gått runt 12000 mil varav 9000 mil var helt strulfria för mig. Den hade dock en lista med saker som behövde göras närmaste två-tre åren som totalt skulle landa på ungefär halva bilens försäljningspris.
En släkting sålde nyligen en bil i samma prisklass, någorlunda långmilad en hel del kommande dyra jobb framför sig. Rätt köpare kan säkert hålla igång den 10 år till med lite jobb, men den som köper den för att lämna in den för alla saker som händer hade antagligen inte varit så nöjd.
En annan bekant köpte en Audi i 100k kr klassen för ett par år sedan, den är numera reservdelsbil på grund av motorras.
Sen kan man göra fynd och köpa en bil för 20k, köra fem år och sälja den för lika mycket. Men det krävs en hel del tur för såna bilaffärer och inget jag hade litat på som familjebil varken ur säkerhetssynpunkt eller sett till driftsäkerhet.
Mitt recept för ett någorlunda ekonomiskt bilägande:
Köp en ny eller nyare enkel bil från tillverkare med gott renommé gällande driftsäkerhet. Med låg skatt och försäkring. Bränslesnål. Däck i billig dimension.
Kör som folk. Sköt om bilen. Tvätta och vaxa. Serva den enligt bok. Ju äldre bilen blir, gör mer service och fix själv. Inga däckhotell och dylikt. Byta till vinterhjul tar en timme högst.
Kör bilen i 15 år ca. Vid varje bilaffär förlorar du stora pengar. Handlaren vill så klart tjäna pengar på både inbyte och ny bil. En bil som du haft själv och tagit väl hand om brukar enligt min erfarenhet vara relativt problemfri länge.
Passaten kanske har “mit silikat”-problemet, billigt att fixa innan det händer, så värt att kolla upp.
Om du kan ladda hemma så är en plugin-hybrid vettig givet att du kör mycket.
Kombi är vettigt för en familj.
Passat verkar inte vara dyrare beggad än Kia vid en snabb googling. Passat är också lämplig om nan kör mycket pga någorlunda tyst och komfortabel.
Vi har barn och köpte en bensindriven Skoda Octavia, men vi kör bara 500 mil per år.
Möjligen kan du se om du hittar en plug-in hybrid kombi av annat märke som har kvar några års garanti och servad enligt alla konstens regler så garantin gäller.
Så kan det absolut vara, men är det något man ska ta med sig när det gäller köp av något äldre bilar så är det ju att ALDRIG köpa en Audi, då har man gjort 70% av jobbet
Det är få bilar som är dyrare att äga enligt min erfarenhet och som har en tendens att strula rejält när det väl börjar. Som sagt kört allt från Lada, Honda, Seat, BMW, Peugeot, Volvo och annat som alla kostat mellan 10-100k (tror alla utom typ två legat under 30k) och aldrig haft några vare sig dyra reparationer eller särskilt många om ens några i de flesta fall.
Tur kanske men som sagt har mängder med folk runt omkring mig som gjort detsamma alternativt köpt ny bil och sedan kört den 10-15 år utan minsta bekymmer.
