Investor + Industrivärlden som står för 46% av Spiltan Aktiefond Investmentbolag täcker 12 av de 30 bolag som finns i OMXS30. Dess två bolag har i regel köpts med substansrabatt. De har en förvaltningskostnad på ca 0,1%. Om vi räknar med exempelvis 10% substansrabatt innebär det att man i praktiken kan köpa stora delar av index med en hävstång på ca 10% till motsvarande ca 1% ränta. Köper man via spiltans fond blir avgiften för hävstången 0,32% istället för 0,1%, dvs motsvarande ca 3,2% ränta vilket fortfarande är bra.
Jag letade lite efter substansrabatter på internationella investmentbolag men hittade inga riktigt bra siffror/sammanställning så kan inte avgöra om samma substansrabatter finns där. Misstänker även att de internationella investmentbolagen täcker en betydligt mindre andel av index?
Investor är väl en store mängd onoterat? Det går därmed inte att beräkna ett substansvärde som motsvarar vad priset hade varit på publika marknaden.
Marknaden prissätter Investor, fonden kan inte köpa Investor till rabatt på marknaden. Alltså skulle en “sann” substansrabatt innebära att marknaden underprisar Investor…
När man köper bolagen via Investor ger man bort stora delar av sin rösträtt, man kan inte själv välja bolagen utan måste köpa hela paketet, man inkluderar även en extra motpartsrisk. Rimligen vill man få betalt för detta varför det kan uppstå en substansrabatt.
Nej jag menar att du misstolkar vad substansrabatt är.
Substansvärdet är ett bokfört värde på underliggande tillgångar. Det är inte ett sant marknadsvärde. Det är tämligen vanligt att marknadsvärdet för någonting är högre än substansvärdet, såväl företag som föremål/prylar.
Substansrabatt är skillnaden mellan marknadspris och substansvärde.
Det blir ju lite speciellt här eftersom substansvärdet för de noterade bolagen = marknadsvärdet för dessa bolag var för sig. Din tes vad jag förstår är att det är de onoterade bolagen som skapar substansrabatten? Men det skulle i så fall inte för förklara hur industrivärden kan haft substansrabatt när deras innehav är noterade.
Tillägg: Läst ditt svar några gånger till och förstår inte vad du tror att jag har missförstått.
Dvs du skriver att vanligtvis är marknadsvärdet högre än substansvärdet, men i investmentbolagen är det ju tvärtom. Dvs marknadsvärdet är lägre in substansvärdet. Alltså uppstår en hävstångseffekt på utdelningen från de underliggande innehaven jämfört med om man ägt de underliggande innehaven var för sig.
Jamen det är ju detta som är knepigt! Substansrabatt betyder inte att man får en faktiskt rabatt (högre förväntad avkastning)!
Marknaden prissätter med hänsyn till vad substansvärdet är. Att det skulle finnas ett såhär enkelt tal för att identifiera överavkast på publika aktier är i det närmaste befängt enligt mig.
Som i sig inte nödvändigtvis innebär att man slår marknaden… kan också vara samma riskjusterad avkastning som marknaden i stort efter hävstången.
Poängen med min förklaring är ju att man genom att investera i investmentbolagen billigt kan ta högre risk och att det skapar högre avkastning, samt att det fungerat över så pass lång tid är för att man täcker en stor del av det index som man jämförs mot, dvs bolagsrisken är mindre jämfört med internationella investmentbolag. Dvs den riskjusterade avkastningen kan mycket väl vara densamma (eller lägre).
Man får givetvis välja sin egen risk i sitt sparande.
Efter att ha följt med här på RT och på andra forum tycker jag det är lite klassiskt att folk vill öka risken efter en uppgång och/eller genom att de hittar fonder som haft högre avkastning. Inte alls sällan med kort historik på 5-15 år.
Men visst det är väl bara välja de bästa fonderna i efterhand hela tiden så får man bäst avkastning.
Men det kan du inte utläsa från substansvärdet (och marknadspriset). Det kan se så ut, men det är inte så enkelt eftersom substansvärdet inte nödvändigtvis sammanfaller med vad marknadsvärdet skulle varit om det var “effektivt prissatt”.
Hur ”ser man till att tillgångar går bättre än snittet?” Själva metoden för att göra detta vore intressant att lära sig mer om.
Det här med makt brukar framhållas som ett argument för substansrabatten. Poängen skulle då vara att ägarfamiljens maktpolitik INTE alltid gynnar aktieägarna utan att andra hänsyn tas. Här verkar bilden vara den motsatta. Det vore också intressant att förstå mer om.
Slutligen brukar fonders storlek lyftas fram som ett hinder mot att göra bra affärer. En fond som är liten och snabbfotad kan ta positioner och ”hitta guldkorn” utan att påverka priserna på enskilda aktier så mycket. Investor är typ som Titanic och att göra sådana ”snabba smarta klipp” som andra kan göra ligger utom räckhåll för Investor. De har sina innehav och det mesta är mer eller mindre statiskt. Ändå verkar bilden vara att just detta ska garantera extra hög avkastning. Vad är logiken i det?
Du kan ju testa doppa tårna i börsträsket och investera i några aktier direkt?
Mina investmentbolag fn (% av mina likvida tillgångar): Investor (10,9), Lundbergs (5,2), Latour (5,2) och Creades (1,3). Är det perfekt? Förmodligen inte, och säkert värdelös sharpkvot också, men jag tror det kommer funka bra framöver. Det ger en bra exponering mot svensk banksektor, industri och tillverkning samt lite onoterat som man inte kommer åt som småsparare annars.
Jag undviker Spiltan investmentbolag pga av att jag inte vill äga alla investmentbolagen. Storskogen är ett bra exempel på ett investmentbolag som jag aldrig rört i ens med tång.
Sålde nyligen av Ratos och Kinnevik då jag inte gillar de underliggande tillgångarna. Kinnevik har, trots att investeringen slutade på -20 % exklusive utdelningar, varit en rolig aktie att äga då de alltid gör konstiga manövrar så som att dela ut hela bolag till ägarna. Helt plötsligt har man Millicom och Zalando i portföljen som man kan sälja av direkt.
Vi tänker uppenbarligen helt olika, vilket är Ok, mina investeringar är ju upp 400% på 10 år så jag har inget ont mot någon, försöker bara hjälpa till.
Personligen tror jag då att de som har nästan hälften av alla tillgångar av börsen i Sverige ser till att investera i deras bolag, därför går till exempel Investor alltid fantastiskt bra över lång tid, både om man räknar med eller utan utdelning.
Har aldrig skrivit att vi andra aktieägare inte får ta del av Wallenbergarnas framgång, jag har ju gjort det väldigt mycket!
Rekommenderar verkligen Spiltan aktiefond investmentbolag, den har alltid gått bra över lång tid och har riktigt fina innehav, där Sveriges rikaste familj äger mycket, vilket jag tror gynnar, vissa tror inte det, vilket är helt ok. Den kan också gå riktigt dåligt framöver vilket den aldrig gjort historiskt, men det är helt klart en risk man får ta, jag bedömer sannolikheten som låg.
Till exempel har jag inget innehav i Asien mer eller mindre, inte Afrika heller, tror helt enkelt inte på de världsdelarna. Brist på ordning, transparens och demokrati.
