Vad vinner du på garanti i traditionel försäkring? Ingetting. Det bara kostar avkastning långsiktigt. På 20 årssikt troligtvis slår fondförsäkring traditionel med garanti. 
.
1 gillning
En god vän blev orolig över sin pensionsförsäkring efter ha läst på er hemsida…
Jag tog mig en titt på vad som stod och kunde snabbt konstatera att ni antingen missförstått eller höftar lite som det passar.
Det ni väljer att svara på en läsarfråga är ju direkt felaktigt och missvisande samt skapar förvirring och oro hos läsaren.
Att ni sedan skulle fått detta ifrån en Livaktuarie är ju helt befängt och självfallet fabulerat.
En garanti är en garanti i alla lägen, inte en riktlinje som kan användas godtyckligt.
1 gillning
Majoriteten av vår pension är lågrisk ränta då är det viktigt maximera avkastningen på det man kan påvärka själv och ta högre risk långsiktigt som Ppm och TP i fondförsäkring 
. Det är bäst och smidigt byta till fondförsäkring och välja entrelösning som minskar risken beroände på hens ålder. Smidigt bra och billigt . Garanti i trad kostar dig bara förlårad avkastning långsiktigt ingetting annat. Det är som med alla anda sak försäkringar förlust affär ingetting annat
1 gillning
Om du med fondförsäkring menar aktiefonder har du med största sannolikhet rätt.
Men dessvärre finns det en stor del fondförsäkringskunder som i panik byter till räntefonder vid stora nedgångar och sedan blir liggande i dessa lågavkastande fonder för lång tid.
Dessa kunder har fel förvaltningsform och hade istället varit betjänta av en sparform där någon annan sköter placeringarna och gärna med en garanti.
Alla garantier kostar pengar, antingen i form av avgifter, prissättning eller utebliven avkastning.
Detta oavsett om du pensionssparar eller köper en ny IPhone.
2 gillningar
Som jag uppfattar det majoriteten är helt passiva och ligger i entrelösningen som är utmärkt långsiktigt. Men det finns säkert de som tror att de kan göa det bättre själva.
@BroncoKid
Om ett livförsäkringsbolag förlorar så mycket pengar att tillgångarna är mindre värda än de garanterade beloppen kan de helt enkelt inte att kunna betala ut det garanterade beloppet till alla försäkringstagare. Det är ganska enkel matematik. Finns inte pengarna så finns det inte. (Möjligtvis skulle man kunna tänka sig att de betalade för någon slags återförsäkring, men det känner jag åtminstone inte till.) Vad som händer i ett sådant läge - som mig veterligen aldrig har prövats - ska jag inte påstå att jag vet. Man kan tänka sig att det skulle betyda att försäkringsbolaget gick i konkurs och att pengarna på något sätt delades ut till försäkringstagarna, men man kan förstås inte trolla med knäna. Räcker inte pengarna till de garanterade beloppet så gör de inte.
Vi pratade - precis som vi skriver - med en person som vi uppfattade som mycket senior när det gäller traditionell försäkring och som påstod att det fanns möjligheter att hantera detta utan att ta bolaget i konkurs. Exakt hur det skulle gå till förstod jag inte då och nu var det dessutom några år sedan.
Hur menar du att försäkringsbolaget skulle hantera en situation där tillgångarna var klart mindre än summan av de garanterade beloppen?
1 gillning
Först vet jag inte om du är bekant med begreppen solvens och konsolidering när det kommer till Livbolag, det borde du vara om du vill leva upp till förväntningarna dina kunder har och de tjänster du tar betalt för.
Det absolut viktigaste nyckeltalet ett livbolag har att hålla koll på är solvensgraden eftersom det är den som reglerar hur mycket räntebärande tillgångar ett livbolag måste ha i sin portfölj för att GARANTERA de pensionsutfästelser som är inskrivna i försäkringsvillkoren.
Detta borde vara givet för en ekonomisk rådgivare som ger pensionsråd till allmänheten vare sig den är gratis via din hemsida eller om du tar betalt via ett inbokat möte.
Ett Livbolag får aldrig understiga 104% solvensgrad, 104% är i princip att likställa med konkurs och indragen koncession (tillstånd) att bedriva sin verksamhet men det finns fortfarande tillräckligt med pengar att betala ut alla de garanterade pensioner som utlovats enligt försäkringsvillkoren.
Alltså helt i motsats till vad du hävdar.
Var du går vilse när du pratat med denna seniora aktuarie är sannolikt den tilldelade, men ej garanterade återbäringsdelen som är den överavkastning som tilldelas kunderna förutom den garanterade avkastningen.
Om vi tar LF-Tradliv som exempel,
Du tror väl inte på fullaste allvar att förvaltarna av Trad-portföljen innehållande +100 miljarder kronor frivilligt skulle placera närmare 90% i lågavkastande statsobligationer samtidigt som börsen gick som tåget?
Detta är givetvis reglerat i det tillstånd livbolagens har gentemot staten att dem aldrig får äventyra de utställda garantierna.
Livbolaget kan/får inte gå i konkurs eller hamna på obestånd, det är just detta spärren om 104% solvensgrad reglerar.
Problemet har ju varit den lågräntemiljö vi haft de senaste 15-20 åren som medfört att livbolagen tvingats sälja av aktier och andra högrisktillgångar till förmån för dessa statsobligationer.
Ju högre garantier desto större del obligationer i portföljen.
Låga räntor har varit till glädje för alla som har velat belåna sig men det har varit en mardröm för spararna med traditionell förvaltning.
2 gillningar
AMF är tillsammans med Alecta och kanske även Folksam i topp när det gäller avkastning i den traditionella förvaltningen. Se har de ca 55% aktier i sin portfölj så det är klart att de har presterat bra när vi har haft så många bra börsår bakom oss.
Vill TS ha en högre aktieexponering så är ju fondförsäkring ett bra val. Om det är rätt tillfälle att göra det nu? Det är helt klart bättre tillfälle nu än för ett år sedan…
Vilken mix av fond och trad som passar en själv beror på vilken turbulens man klarar av. Vill man maxa möjligheterna till avkastning och kan klara av börsens nycker så är det bara att flytta till fond. Sen kan man byta tillbaka till trad när man närmar sig uttag för att säkra upp kapitalet. Att bara ha fond under uttagsfasen gör det oförutsägbart.
3 gillningar
Min källa är Konsumenternas jämförelsesajt som är är oberoende och erkänt duktig. I deras 10-årshistorik hittar du Skandia och SEB i botten på 10-års jämförelsen i alla kollektivavtal. I den icke kollektivavtalde har de inte så lång historik på Skandia men där ligger de tyvärr inte bra till på den historik som finns. Jämför villkor och välj tjänstepension i ITP 2 | Konsumenternas
1 gillning
Hej Monica, nu svarar du inte riktigt på Mats_J’s fråga men ditt svar intresserar mig 
.
Hur beräknas garantin när kunden gör ett förvaltningsbyte från fond till trad i samband med utbetalning? Och är det något du reflekterat över och använt som argument när du tipsat dina kunder?
Min erfarenhet är ju begränsat till endast ett livbolag och jag är därmed lite hemmablind men nyfiken på om bolagen har olika hantering.
Vid förvaltningsbyte från Fond till Trad fick kunder den garantifördelning som motsvarade övriga kunders genomsnittliga fördelning vid årsskiftet.
1 gillning
Haha, ja det har du rätt i. Jag har läst som en kratta. Jag tar bort den texten. 
När det gäller byte så har jag förutsatt att det är den garanterade nivån + ev. garanterad ränta som anges i villkoren som används.
Ja så är det givetvis när du flyttar från ett bolag till ett annat, det flyttade kapitalet landar ju i en nytecknad försäkring och det mottagande bolagets tecknings- och garantiregler gäller eftersom det är nya pengar in…
Men som du var inne på så tillåter vissa bolag fondsparare att byta till traditionell förvaltning i samband med utbetalningsstart och då är det inte längre en flytt vi pratar om utan ett förvaltningsbyte.
Min fundering handlar om bolagen hanterar garantin på olika sätt ur ett rättviseperspektiv.
I mina ögon, och det är här jag kanske är hemmablind, så är det inte rimligt att en fondkund som byter till trad ska komma i bättre position än de kunder som sparat i trad under många år.
Har man sparat i trad i många år så urholkas ju garantin väldigt mycket eftersom avkastningen/återbäringsräntan under långa perioder är betydligt högre än den ”Garanterade räntan” som endast avser det via premier inbetalade kapitalet, inte försäkringskapitalet i stort.
En fondkund som byter till trad får ju ta del av Trad-kollektivets pengar som han inte varit med och byggt upp eller bidragit till (kunden har ju redan fått sin beskärda del via fondernas värdeutveckling) men tillåts ändå komma in i värmen och ta del av kollektivets finansiella styrka - konsolideringsgraden och aktuell återbäringsränta.
Tittar man exempelvis på LF, som visserligen är stängt för nyteckning, så får den tidigare fondkunden en garantinivå på 47% på sitt flyttade försäkringskapital.
Varför just 47% undrar säkert kunden, jo för att det var vad den genomsnittlige tradkunden hade i garantinivå vid det senaste årsskiftet.
Skulle fondkunden tillåtas kliva in på exempelvis 80% garanti som numera är branschstandard så kommer han in i en bättre position än de flesta övriga kunder - vilket vore orimligt om livbolaget i ett senare läge skulle få problem med konsolideringen och tvingas till ”återtag”.
Det var här jag undrade om alla bolag har samma filosofi eller om det finns något bolag som resonerar annorlunda?
@Mats_J , jag ska svara på din fråga när jag funderat klart.
1 gillning
Jag har inga invändningar i sak.
Det jag vill tillägga är dels:
- Det är inte riktigt så enkelt i verkligheten. Ibland går saker fort. Under black monday föll USA-börsen över 20%. Det är inte säkert att man hinner sälja av i tid. Fram tills nyligen hade vi flera år när säkra placeringar - svenska statsobligationer - gav negativ ränta. Och då kan de ändå förlora i värde. Det finns därför i praktiken inget helt säkert sätt för försäkringsbolagen att vara helt säkra på att de håller sig på rätt sida linjen.
- Poängen med att ha det här resonemanget är att jag tror att folk tolkar garantin som att det får samma möjligheter till bra avkastning som alla andra med att någon annan med några helt andra pengar rycker in och skyddar dig mot nedgång. En mer relevant beskrivning är, precis som du säger, att om börsen går ner för mycket stoppar försäkringsbolaget dina pengar i madrassen och du får aldrig mer någon avkastning.
Man kan absolut diskutera om det vi lyfter fram är det mest informativa och relevanta. Att det är fel och osanning stämmer däremot inte.
Utav det du skriver framgår att du kan mycket om frågan och jag tolkar dig heller inte som att dina rekommendationer är så olika våra. Jag tror att det blir trevligare och roligare för både dig och andra om du justerar tonläget något, men ändå stort tack för att du hjälper till och folkbildar!
2 gillningar
Tänk vad snyggt det hade varit om du bara hade sagt ”jag hade fel - jag har missförstått garantins utformning”.
Istället fortsätter du att hävda någon alternativ sanning som skapar oro och förvirring för de sparare som har höga garantier.
Den absolut viktigaste egenskapen en rådgivare måste besitta är inte kunskap om allt i minsta detalj utan hur trovärdig du uppfattas.
Det hade inte kostat något för ditt varumärke att backa ett steg och erkänna att du inte hade full insyn i hur garantin är utformad.
Tvärtom hade det sannolikt uppfattats som sympatiskt och förtroendeingivande.
Det hade tagit dig max 30 minuter att ringa till finansinspektionen eller till en livaktuarie på valfritt Livbolag och dubbelkolla dina påståenden om att de garantier Livbolagen ställt ut endast skulle vara riktlinjer och att försäkringsbolagen skulle ha klausuler och lagstiftning som ger dem rätt att skriva ner garantivärdena.
Då hade du snabbt insett att du var fel ute.
I en värld där nästan varenda sparare vet vikten av att se till att det finns insättningsgaranti på de konton man placerar sitt kapital så påstår du samtidigt att den garanti som ställts ut av Livbolagen skulle vara godtycklig och ge utrymme för avvikelser?
Om vi bara tar AMF och Skandia som 2 exempel så pratar vi ofantligt stora belopp när båda har portföljer med värde över 500 miljarder kronor vardera, varav en relativt stor del av kapitalet är just garanterade.
För den som läser denna text kan jag repetera hur garantin säkerställs.
Livbolagen redovisar löpande sin Solvensgrad.
Solvensgraden anger värdet på samtliga tillgångar i relation till de FRAMTIDA utbetalningar som har garanterats till kunderna.
Ju lägre solvensgrad desto mindre handlingsfrihet för Livbolaget att placera kapital i exempelvis aktier och fastigheter.
Livbolaget tvingas i allt högre grad placera spararnas pengar i lågrisk-obligationer, huvudsakligen Statens 10-åriga statsobligationer.
Om/när ett Livbolag når ner till 130% solvens börjar larmklockorna ringa och finansinspektionen börjar hårdbevaka bolaget.
104% är den gräns för solvensen där Livbolaget tvingas ge upp och tillståndet att få bedriva sin verksamhet dras tillbaka av finansinspektionen.
Senast detta skedde med ett svenskt Livbolag var 2005 då Salus-Ansvar tvingades till reträtt efter ha tagit ordentligt med stryk i samband med IT-kraschen tidigt 2000-tal.
Sparare i Salus-Ansvar, mestadels läkare, uppmanades att flytta sitt garanterade kapital och acceptera den uppgörelse som gjordes med SEB-Trygg.
1 gillning