Byta tjänst nu eller senare?

Hej!

Jag sitter i en situation där jag inte riktigt vet hur jag ska tänka. Jag vänder som en vindflöjel men just nu pekar flöjeln åt ett visst håll. Hade varit intressant att få input från er som brukar ha bra tankar.

Utgångsläge är att jag har varit anställd på samma ställe i 10 år. Utbildat mig under pågående tjänstgöring på bolagets bekostnad vilket innebär att jag har utökat ansvarsområde/arbetar med mer kvalificerade arbetsuppgifter än ca 90 % av mina anställda kollegor på min avdelning.

Problemet är att senaste 1-2 åren har de arbetsuppgifter jag och övriga i min grupp är åsatta att arbeta med blivit sämre i den meningen att de inte ses som särskilt utmanande (mer än på pappret) för någon som arbetat några år. I tillägg till detta har det plockats in arbetsuppgifter som är mindre kvalificerade men som vi ändå är ålagda att göra och det är stort fokus på.

Kontentan av detta är alltså att de kvalificerade arbetsuppgifterna vi gör till stor del bara är kvalificerade på pappret. Det har därutöver tillkommit arbetsuppgifter som även på pappret är okvalificerade. Lägg därtill ett chefsskap som många i gruppen har åsikter om samt ett allmänt missnöje inom gruppen. För egen del har jag, tvärtemot övriga, haft ett antal uppgifter kvar som är mer än kvalificerade och tagit mycket tid, ork och energi, på gränsen till utbrändhet. Nu börjar dessa uppgifter lida mot sitt slut vilket känns skönt men samtidigt lite sorgligt. De har likväl varit utvecklande för mig.

På en annan avdelning behöver de nu förstärkning. Min bedömning är att där är i princip alla arbetsuppgifter kvalificerade och anpassade efter min tjänstekategori. Viss reservation då jag inte har detaljkunskap. Jag tror att jag skulle finna det mer stimulerande än min nuvarande situation. Det är då, troligen, också lite mer krävande och fokus på resultat. Lönemässigt handlar det om några tusenlappar extra per månad.

Jag har varit inställd senaste halvåret att så fort det ges en öppning så försvinner jag dit. Jag börjar dock tveka av följande orsaker:

  • Vid ett byte kan jag troligen inte byta tillbaka på ett lätt sätt.
    Vad händer om jag inte trivs med arbetsuppgifterna - då får jag försöka söka mig till ytterligare en annan avdelning. I normalfallet hade det inte varit någon stor deal men då jag upplever mig som sliten är jag lite rädd för att det blir för mycket om jag inte trivs där.

Att jag är sliten kan bero delvis på ledarskapet/nuvarande grupp men även att jag haft krävande arbetsuppgifter parallellt med övriga.

Jag börjar nu tveka om att byta tjänst är rätt just nu. Där jag är nu tror jag inte det kommer bli bättre arbetsuppgifter/ledarskap/tillhörighet. Det talar för ett byte.

Vad som jag dock börjar fundera på är följande: Jag håller på att avsluta de krävande arbetsuppgifterna som jag haft hängande över mig senaste året. Jag bedömer alltså att det närmaste året kommer det handla om (vad jag anser) mindre krävande arbetsuppgifter. Ska jag ta tillfället i akt och försöka “vila upp mig” under det kommande året och försöka bortse från innehållet i arbetsuppgifterna?

Den andra avdelning rekryterar lite då och då och inom 1-2 årsperiod tror jag inte det är omöjligt att kunna få gå över. Jag funderar också på att få till en deal med att “lånas ut” under ett halvår eller liknande.

Så för att mala ner frågan/funderingar:

Jag trivs inte jättebra där jag är nu på grund av ledarskap/grupp/ej utmanande arbetsuppgifter. Observera att individerna har jag inget emot, det är deras negativa inställning (vilket ju delas av mig) till arbetsuppgifterna. Jag har haft ett hektiskt år, nästintill utbränd, men mycket av de uppgifterna håller på att avslutas. Bedömningen är därför att kommande år skulle kunna bli rätt vilsamt om man sänker min ribba för vad jag vill prestera och försöka koppla bort vad man gör och försöka godta situationen som den är. Energin som blir över tänker jag försöka ägna åt familj och uppvilning och öva mig på att koppla bort jobbet. Kan ju också tillägga att hemma är det bitvis lite stökigt (småbarnsåren…) vilket också givetvis bör vägas in.

Ovanstående bygger på att jag lyckas koppla bort min vilja att prestera i kronor och öron och mer gilla läget att göra det jag blir tillsagd. Kan man göra det under den begränsad tid? Kan ju också lägga till att ingen i nuvarande grupp tycker det fungerar bra men än så länge är det bara nån enstaka som slutat/bytt.

Alternativet är annars i detta läge, lite tilltufsad och sliten, byta till en avdelning som kräver lite mer engagemang men samtidigt troligen är mer utvecklande. Då blir det inget “vilo-år” men samtidigt kanske strukturen/ledarskapet/gruppen är bättre (eller inte…och då blir det nog för mycket för mig i det skede jag är nu…). Arbetsuppgifterna TROR jag att jag kommer tilltalas av mer än nuvarande, men är inte helt säker.

Jag kan också tillägga att som läget är nu är det ohållbart i längden. Så det handlar egentligen om det är rätt tidpunkt att gå över nu eller senare, alternativt att det blir en förändring i befintliga arbetsuppgifter/grupp

Jag vet inte riktigt vad ni ska komma med input på men alla tankar och frågor är välkomna…

Spontant… så känns det som att du ‘tänker lite för mycket’. Om du istället för att TÄNKA dig fram till ett svar känner efter, vad skulle svaret bli då?

(Går in i lätt coach-mode, eftersom det är vad jag uppfattar att du efterfrågar.)

Det sätt jag brukar hjälpa både mig själv och coachklienter på är att fråga bland annat:

Om du redan hade fattat ett beslut, vad hade beslutet varit då?

TÄNK inte här, utan svara intuitivt. Säg det som kommer till dig, bums.

Nästa steg är då:
Ok, så du har bestämt dig för X.
Hur känns det?

Och DÄR brukar ofta svaret komma.
Känns det lugnt och tryggt och ‘landat’ liksom, jamen, gratulerar. Då vet du.
Om det istället känns som att det skaver och att du faktiskt inte alls gillar (låtsas)beslutet, jamen, gratulerar. Då vet du.

Funkar inte alltid, men kanske värt att försöka?
Lycka till!

1 gillning

Tack för dina tankar!

Jo, jag är en tänkare och förstorar lätt saker. Tyvärr…

Ofta brukar det bli så att under arbetstid kommer tankarna att ‘det är klart jag måste begära förflyttning, vad som helst är bättre’. Sen när man kommer hem på kamnaren börjar man tvivla…är alltid gräset grönare på andra sidan? Eller att ‘det kommer bli bättre där jag är’. Jag har dock landat i att en stor del är att jag sammankopplar arbetsuppgifterna med lön. Men vid reflektion behöver det inte alls sammanfalla mer än marginellt enligt den lönepolicy som finns.

En stor rädsla är också att vid ett byte är det svårt att komma tillbaka. Och då blir det lite katastroftankar, om jag nu inte skulle trivas. Samtidigt tfivs jag inte som läget är nu. Så det är lite moment22.

Så med dina tips i bakhuvudet så skaver ju mitt beslut oavsett vad jag gör. Jag skulle jättegärna byta men ha en bakdörr att återvända i.

Med det sagt lutar det just nu att bida lite tid men att försöka ha en dialog med arbetsgivaren om att jag gärna vill “praoa” på annan avdelning vilket jag tror är fullt möjligt.

Det betyder samtidigt att jag tackar nej till tjänsteförflyttning just nu. Jag tycker det egentligen är synd men som det känns nu skulle jag nog ha lite lätt ångest vid ett sådant beslut. “Man vet vad man har…” Faran jag tänker och förstorar är att det skulle ställas högre krav samtidigt som man inte trivs. Där jag är nu kan man arbeta förhållandevis kravlöst. Det är då lättare att accepetera viss mindre trivsel.

Men man känner sig ju lite feg. Nånstans bottnar det säkert i en dålig självkänsla eller liknande samt nån typ av idealbild av ett arbete med hög trivsel och bra lön som kanske inte existerar.

Så låtsasbeslutet blir att jag avvaktar. Det känns dock fegt men att ta beslutet att byta känns, just nu, mindre bra. Lite (eller rätt mycket…) hänger det samman med att jag känner mig rätt slut rent psykiskt. Och att då byta men att det inte blir som jag tänkt skulle vara sämre för måendet än att vara kvar. Så känns det nu. Det är därför jag på något sätt tänker att jag kanske bör ta en viss tid att ta det lite lugnt och köra på med självkörande arbetsuppgifter och försöka lära mig att vila och avslappning är viktigt att lära sig… och att samtidigt försöka övertyga mig själv att inget är för evigt…

En tendens jag märkt att jag gör nu är att jag drar ut på arbetsuppgifterna så att jag verkligen sitter vid datorn 8 timmar. Man skulke kunna slutföra dem på 6 timnar. Kan säkert hänga ihop med tendens till utbrändhet. Ett förbättringsförslag som man skulle kunna göra under mitt ‘sabbatsår’ (om man får kalla det så) är att göra klart arbetsuppgifterna snabbare och tillåta sig att ta längre pauser, bli mer effektiv helt enkelt. Detta då arbetet delvis möts efter prestation och inte tid.

Det svåraste komner nog dock bli att lära sig att gilla läget och koppla bort missnöjdheten. Men det kanske kan vara lärorikt det med…