Hej,
det har blivit dags att binda om halva bolånet - om jag nu ska det… När räntan låg runt 2% kändes det som en no brainer att vara (i min värld) relativt högt belånat, men nu med räntor på 4, 5, 6% känns det mindre givet.
Jag har lyssnat på avsnitt 322 med stort intresse och är i stort sett med på resonemanget om att det finns ett matematiskt och ett känslomässigt svar, men tänker att balansen mellan matematik och känsla bör påverkas mkt av faktorer som ränteläget. Även när räntan var 2% sa min känsla att jag borde amortera, men då lyssnade jag på det matematiska svaret. Men nu vet jag inte längre…
Lite bakgrundsinformation:
Bostad värd ca 2500 000:-
Bolån ca 1000 000:-
Buffert (bor i brf, ingen bil i dagsläget, så är kanske väl stor - trygghetsnarkoman 200 000:-
Investerat på Lysa ca 1200000:- (90/10 aktier/ räntor)
Månadssparar ca 4000:- på Lysa
Ca 15 år kvar till pension
Min tanke i nuläget är att nu när halva bolånet löper ut betala av det med 100 000 från bufferten och 400 000 från Lysa. Mitt huvudargument är vissheten att jag då halverar mitt bolån och kommer sänka mina räntekostnader väsentligt. Främsta motargumentet är att börsen över tid ändå brukar ge högre avkastning än räntan. Men som sagt med räntor runt ca 5% känns det mindre lockande att lita på det.
Tar gärna emot era kloka tankar och tips för hur jag ska göra här.
Du glömde risken. Det finns stunder när fastighetsmarknaden går nedåt och lägre belåningsgrad är lägre risk både för dig och banken. Dock skulle jag köra 100% aktier, då amortering av bostad kan ses som ett räntesparande.
Tack för frågan ! Lutar nog åt “the power of and” här. Skulle räntan falla kraftigt är jag glad att jag ändå har halva lånet kvar. Ligger räntan kvar på höga nivåer är jag glad att jag amorterat av en klump.
Jag har också ca 15 år till pension och har valt att ha kvar lite lån på bostaden. Vill inte binda allt kapital i huset då det kan vara svårt att få ett lån när man närmar sig pension.
Det är sant och den enda anledningen att inte amortera av lånet som jag ser det.
Skuldfri är jäkligt skönt men om man vill ha lite kapital att röra sig med så är det svårt att få ett nytt lån när man blir äldre och i princip omöjligt om man som jag slutat jobba.
Ang. det fetade så skulle jag säga nej. Om man tänker på hur lång tid ett bolån löper (40-50 år?) så blir det konstigt att låta så kortsiktiga ränterörelser påverka detta beslut.
Speciellt då det kan finnas svårigheter att låna upp pengarna igen när räntan sjunker och man redan har överamorterat.
Om det i teorin finns möjlighet att låna upp och ner hur man vill kan det vara en idé men annars inte.
Givet att man har buffert för att klara av räntefluktuationer borde man titta på en förväntad snittränta över tid och ta beslut utifrån det, inte kortsiktiga ränterörelser.
Så gör i alla fall jag och jag förväntar mig att indexfonder kommer att överavkasta i förhållande till amortering på bolånet och därför amorterar jag inte mer än jag måste.
Det är helt ok att landa i att man ändå ska amortera men jag tycker i så fall inte att det ska styras av hur räntan ser ut på kort sikt.
Tack för era inspel! Skulle jag behöva mer kapital på ålderns höst är tanken att sälja bostadsrätten och flytta till hyresrätt (står i kö sedan ca 10 år). Får fundera några vändor till på vad som väger tyngst - den matematiska sannolikheten att börsen avkastar högre än bolåneräntan över tid, eller känslan av att vara mindre skuldsatt och slippa mata banken med ränta.
200 000:-
Fortfarande intresserad av att sänka lånegraden väsentligt?