Är 38 år idag
Funderar på min ekonomi en del.
Huset är värderat till ca 3 till 3.5mil
Har 1miljon i lån
Inga billån. Och bor själv
Har ingen jätte hög lön får ut 27k varje månad
Gjorde en enkel beräkning på hela år 2023 räkningar
Snitt utgifter på 7000 och med lån 11000kr/ per månad då är allt betalt utan mat och nöje.
Lägger undan 1000kr på isk idag.
Nyfiken på tips
Har en buffert på ca 100k idag
Hade ni sparat 50% av det som blir över från lönen och amorterat 50% av det som blir över?
Har börjat fundera vad som lämpligast
Din belåningsgrad är redan låg och lånet är inte så stort i kr heller.
Buffert på 100tkr känns som en rimlig och bra kudde med hus och den inkomstnivån.
Om det gäller långsiktigt sparande (+10 år) till t.ex. pension skulle jag med ovan förutsättningar köra in allt nysparande i aktieindexfonder bortsett möjlig påfyllning av bufferten till målnivån när det behövs.
Förutsatt att du kan tolerera risk / svängningar i värdet, speciellt på kortare sikt.
Gäller det mer kortsiktigt sparande på några år kan en del gå till indexfonder och en del till t.ex. sparkonto med bra ränta (+3,7% idag).
Amortering tycker jag känns onödigt när du redan har fått ner lånet så pass mycket då det låser upp en del likviditet och har lägre förväntad avkastning än indexfonder på längre sikt.
Men det beror ju helt på vilken risknivå och spartid du tänkt dig.
Tack för synpunkterna.
Låter som ja kan ta lugnt me lånen.
Ja de är tänkt som en långsiktigt plan och lite sparande till renoveringar och dylikt som dyker upp. tror ja satsar 50/50 på fonder och sparkonto några år eventuellt så bufferten växer till det dubbla eller x 3 de belopwt ja har nu
Jag skulle börja i att istället för att gå på lösningen i form av amortera / investera eller annat, vad är viktigt för dig? Vad är målet med sparandet? Vad gör ditt liv rikt?
Dvs. angripa frågeställningen från ett lite annat perspektiv.
Givet att man har skuldfrihet som mål. Har man målet att maximera mängden pengar är det ju direkt kontraproduktivt tänker jag. Allt beror på vad man prioriterar.
Vi har samma belåningsgrad =). Kör en Dave Ramsey rakt av. 15% av bruttoinkomsten i en ISK, resten amortering. Om du vill bli skuldfri. Det som är drygt idag är att se att räntan ligger på mycket mer än amorteringen. Fördelen om du är skuldfri är att du inte behöver bry dig om reporäntan är 1% eller 10%. Du har ju inga lån. Jag tog steget i februari för att betala v min del av huset. Frugan har kvar sin lånedel, men hon siktar också på att bli skuldfri, hon är ju 12 år yngre än mig så hon kommer i kapp så småningom.
Just nu sparar jag det jag skulle ha amorterat + ränta och lite till. Cirka 1/3 av min lön sparar jag i fonder idag.
Förtydliga att 1000 kr på isk är bara en del av det som sparas. Normalt så läggs det undan 3 till 7k mer än isk
Men som hammnar på konto för att bygga upp buffert till framtida projekt på hus.
Planen är att betala av hela lånet
När önskad buffert är uppnåt 200- 300k då hammnar allt på amorteting istället
Hade jag amorterat det jag månadssparar sen vi köpte huset hade lånet varit cirka 400k lägre och utöver bufferten hade vi kanske haft ungefär samma pengar i fonder.
De pengarna som sparades i fonder som månadssparande växte bra under åren och är nu betydligt mer pengar än huslånet. Då har de dessutom använts för att betala en ny bil och renoveringar på huset för runt 600k
Men jag säger inte att du har fel, men för oss hade det varit dumt att amortera istället för att spara (och använda) pengarna.
I ditt läge hade jag investerat allt som inte behövs för utgifter och buffert och så fort jag har tillräckligt med pengar för att betala av lånet hade jag sålt av alla investeringar och gjort mig skuldfri. Jag var skuldfri ett tag, men har nu tagit nya bolån för investeringar och känslan av att dels inte ha lån, men även ha mindre pengar på börsen att förlora är otroligt behaglig för det mentala välbefinandet. Jag anser det var ett misstag att ta lån igen när jag var skuldfri.
Dock är detta en högst personlig preferens och för mig ger det mera lycka/välbefinande att vara skuldfri än att till exempel resa/äta på restaurang/köpa dyra saker.
känslan att vara skuldfri är underbar, men anledningen varför man inte köttar 100% av överskottet på aktier eller amortera lånet är att man vill ju diversifiera sina tillgångar. Du vill ju åt den garanterade avkastningen på 4,5% när du amorterar på bostaden. Samtidigt som du inte vill missa chansen på en avkastning på 7-8% på fonderna. Därför kör man båda parallellt. I mitt fall så är huset splittat på 2 bara en mindre del av tillgångar. Jag har således säkrat upp en del av vinsten jag gjorde på mina år på börsen genom att betala min del av lånet på huset.
Du har helt rätt i att med facit i hand så har den taktiken varit klart bättre senaste 10-12 åren. 1 % ränta på bolån under lång tid och en börs som rusat. Men det är ju lätt att säga i efterhand. Framtiden vet vi inget om och att amortera är en garanterad avkastning på typ 4% just nu och helt riskfri.
Gammeldags tänk kanske men en rätt säker metod att få bra ekonomi.
Jag förstår inte folks iver att låsa upp sitt kapital i hus, pension och bilar. Man är så rädd för att betala ränta och skatt till andra att man låser in pengarna utom räckhåll för sig själv också.
Avkastning på kapitalet och räntan på lånet kommer troligen att gå minst jämt upp. Så frågan blir om du vill ha bara huset, eller huset och ett investerat kapital att kunna använda om det skulle behövas.
Och att ha ett hyggligt kapital att ta av om det skulle krisa ger mig större sinnesro än att va skuldfri, för skuldfrihet kan inte plötsligt betala ett nytt tak eller en utgrävning runt källaren. Men ett stort kapital kan betala det i årsavkastning.
Skillnaden är ju att jag ser hus och bilar som konsumtionsvaror. Något som förbrukas och slits över tid och det egentligen riskhantering. Ditt hyggligt stora kapital kan ju halveras i vissa dåliga börsår och om taket går sönder ju då så blir det inget roligt.
Egentligen finns det inget rätt eller fel var man lägger pengarna. Viktigast är att man har kassaflöde. Riskjusterad avkastning ger ju inte högst avkastning. Det ska man ha det klara på.
Här är vi olika och därför blir det svårt att avgöra om man ska betala lånet eller inte. För mig är valet självklart att göra sig lånefri om man har möjlighet. Ju mindre man har att bekymra sig för desto bättre → inget bolån och mindre att förlora på börsen ger dubbel effekt här.
Jag har fasta utgifter på under 10k/månad inkluderat alla abbonnemang, hus, el, VA, försäkringar, bil (exklusive värdeminskning) och mat (här köper jag dessutom mestadels ekologisk mat, till exempel kyckling för runt 250-300 kr/kg). Jag kanske skulle ha en större inkomst om jag hade lån men en BETYDLIGT känsligare ekonomi.
Har man 50% belåningsgrad eller lägre anser jag man har tillräcklig diversifiering och därefter kan sluta amortera och istället investera för maximal avkastning för att bli skuldfri så snabbt som möjligt.
Om mitt kapital halveras i en lågkonjunktur men ändå kan betala taket så är det roligare än om jag inte haft kapitalet och kunnat byta tak för att jag just blivit arbetslös och inte kan få ett lån.
Skillnaden ligger i om jag eller banken bestämmer vad jag har råd med. Jag väljer mig själv.
