Hallå forumet. Det här inlägget kommer nog sluta så att jag övertygar mig själv om att amortera mindre, men jag tar gärna emot mothugg.
Jag är 37 år och köpte för 18 månader sedan min första lägenhet som jag på fullt allvar också tror kommer bli min sista (har svårt att tänka mig något bättre, i alla fall - vill inte ha hus; har alltid varit och kommer att förbli ensamstående). I samma veva fick jag också ett nytt jobb som betalar väldigt bra. Lägenheten köpte jag för 3,15 miljoner, marknadsvärdet är väl idag lägre eftersom priserna gått ner, lånet är nu på 2,5 miljoner. Amorteringskravet på 2% landar på ca 4400 i månaden. Jag har dock hitills amorterat nästan dubbla den summan per månad mest av känslomässiga skäl, det känns helt enkelt inte bra att ha så stora lån utan att göra något åt dem.
Saken är den att det finns ekonomiskt utrymme för amorteringar; jag tar hem ca 47000 i månaden efter skatt och det brukar bli ungefär 20000 över när månaden är slut (inklusive den obligatoriska amorteringen då), och allt detta sparar eller amorterar jag. Jag jobbar med att sänka mina kostnader eftersom det nu ser ut som att jag utan vidare skulle kunna gå i pension vid 55, vilket vore en väldigt trevlig möjlighet. Buffert på omkring 100 000 finns, och jag har ett ISK hos Avanza med runt 500 000 på, med nån slags basportfölj (typ 30% Avanza Global, 30% Avanza Zero, 10% räntefonder och resten blandade indexfonder av olika slag - ska nog styra upp detta lite bättre).
Om jag försöker tänka på det här rent rationellt så landar jag i ungefär följande slutsatser:
Med lång sparhorisont (i mitt fall ca 15 år) så är förväntad avkastning på investeringar bättre än förväntad räntekostnad
Det är extremt osannolikt att jag kommer flytta och behöva lösa lånet i en ogynnsam situation i närtid
Alltså finns det ingen egentlig anledning till att amortera mer än lägstanivån.
Samtidigt känns det ju som sagt inte så bra att vara så högt belånad, men det är inte ett rationellt argument. Så nu tror jag att jag övertygat mig själv om att jag borde sluta extraamortera. Eller är jag helt ute och cyklar? Det finns ju vissa incitament att komma under 70% belåning i alla fall men detta kommer att få effekt tidigast hösten 2026 när omvärdering blir möjlig.
Just nu 3% snittränta. Har SBAB med en tredjedel av lånet bundet på 1,44% till mitten av nästa år, resten är rörligt och ligger f.n. på 3,92%. Idiotiskt att inte binda alltihop på minst 5 år när jag tog lånet, kunde ha fått 1,5%, men det är ju det där med att det är svårt att förutsäga marknaden…
Tillägg: man kan ju tänka så här också. Säg att vi antar att lägenheten kommer att vara värd ungefär 3 miljoner 2026, vilket är svårt att veta men inte verkar helt orimligt. Om jag då vill vara under 70% belåning när det är dags för omvärdering så behöver jag komma ner under 2,1 miljoner i lån. Det är ungefär 40 månader tills dess så det blir ungefär 10 000 i månaden att amortera. Det är absolut görbart, och med den tidshorisonten kan man ju inte räkna med 7% snittavkastning på börsen direkt.
räkna på räntekostnaden på 30 år om du amorterar lite eller inget… väldigt bra att amortera, annars betalar du ju ränta på samma lån år efter år. det blir lätt att du betalar dubbla kostnaden för bostaden pga ränta.
Det är en smaksak. Har inte Jan och Caroline ett avsnitt på det?
Samtidigt så är alternativen rätt olika i att du tar risk när du investerar. Dina investeringar kan halveras i värde. Medan amortering innebär att du garanterat minskar beloppet du betalar ränta på.
Ingen av oss har ju facit/tidsmaskinen som kan säga när man borde göra vilket.
Personligen tycker jag att det fanns mer som talade för att investera för några år sedan när ”pengar var billiga”. Hade du bolån på 0,7-1% ränta efter avdrag skulle avkastningen på investerade pengar inte behöva vara så stor för att överträffa detta. Idag och de kommande åren kanske du har 3-5% (gissar bara) ränta efter avdrag. Lägg därtill på en mer än dubbelt så hög beskattning av ISK (0,375% blev 0,88%) och det känns inte lika givet längre.
Har du förresten haft nån praktisk erfarenhet av lite dramatik på börsen så vet du säkert med dig hur det känns för dig. Tar du det med ro eller blir det jobbigt? Och grämer du dig mycket över pengar som står utanför marknaden när den går upp?
Gör det som är ”bäst för nattsömnen” och om du är tveksam så går det såklart att göra lite av varje
Jo, jag läste avsnittet för ett tag sen, men jag tyckte det var ett rätt starkt argument för att investera. Men det är ju sant att man troligen inte har så stor risktolerans som man tror. 2008 hade jag ännu inte nån koll på investeringar och även om jag inte bryr mig så mycket om pengar och sällan funderar över hur mycket det egentligen är på det där ISK-kontot (särskilt inte efter att jag köpte bostad) så är det nog rätt att man blir väldigt nervös om det står -30% oavsett hur mycket teori man läst.
räkna på avkastningen på 30 år om du investerar lite eller inget… väldigt bra att investera, annars går du miste om avkastning med ränta på ränts år efter år. det blir lätt att du missar dubbla kostnaden för bostaden pga förlorad avkastning.
Finns ju mycket att räkna konkret på, men i vanlig ordning handlar det ju om vad du är mest bekväm med, din riskprofil osv osv. Personligen skulle jag tycka det var skönt att ligga åtminstone under 70%, sen är det en annan fråga hur snabbt man känner att man behöver komma dit. Jag kör 50/50 nu, av de pengarna jag kan lägga undan varje månad går hälften till fonder och hälften till extraamortering, mest pga är en trygghetsjunkie men också en velpelle.
En fråga bara, ang detta: “Det finns ju vissa incitament att komma under 70% belåning i alla fall men detta kommer att få effekt tidigast hösten 2026 när omvärdering blir möjlig.”
Varför behöver du göra en omvärdering för att komma under 70%? En del av lånet är ju rörligt, så hypotetiskt sett skulle du väl kunna ta av dina Avanzapengar och amortera ner under 70% inom närmsta 3-månadersperiod? Eller har jag missförstått något?
Hm, jag hade fått för mig att i alla fall amorteringskravet liksom är fixerat till värderingen och gäller tills ny värdering, men det nog mycket möjligt att det inte stämmer. Räntan borde ju i alla fall funka som du säger, dvs om jag kommer under 70% av 3,15 miljoner nu så får jag lite lägre ränta på rörliga delen inom 3 månader enligt SBAB:s vanliga prislista.
Jo precis, amorteringskravet utgår ju ifrån belåningsgraden som i sin tur är baserad på bostadens värde. Men så vitt jag vet så KAN man värdera om efter tidigast fem år, men det betyder inte att man MÅSTE göra det. Eller?
Och precis som amorteringskravet gäller den nuvarande värderingen så gör alla eventuella extraamorteringar också det. Jag lade till en löpande extraamortering månadsvis på halva mitt lån för några månader sen och det var inget snack om att värdera om bostaden, mitt bolån är bara drygt ett år gammalt.
Men jag är långt ifrån en expert, så det är mycket möjligt att det finns någon aspekt i detta jag inte kan eller förstår.
Precis, det är rätt tolkat - amorteringskravet baseras på nuvarande belåningsgrad, dvs värdet på lånet relativt bostadens värde (som i de här sammanhangen är definierat som det banken tycker bostaden är värd).
Man behöver inte värdera om efter fem år, det är en möjlighet, inte ett krav. Så länge bostadens värde inte gått upp finns det egentligen inget starkt incitament, och banken kommer sannolikt inte kräva det om man sköter sina betalningar enligt plan även om värdet gått ned.
De kommer definitivt inte kräva omvärdering på grund av att man amorterar extra på lånet . Sen tycker jag det är en lite konstig strategi att amortera mycket mer idag för att få amortera lite mindre imorgon, men det får stå för mig. Argument kring räntekostnader och känsloargument avseende att inte känna sig så högt belånad tycker jag faktiskt är betydligt rimligare.
Precis, argumentet är att man tjänar på att betala en miljon i räntekostnader när det leder till X avkastning, i de fall X är lika med mer än en miljon.
Vid en genomsnittlig ränta på säg 3 % (efter ränteavdrag) under dessa 1, 2 eller 3 decennier behöver man således en genomsnittlig avkastning på mer än 3 % per år under samma 1, 2 eller 3 decennier.
Tror man inte att det går att uppnå bör man amortera istället för att investera. Inte svårare än så .
Har inte Jan och Caroline ett avsnitt på det?
. Sen tycker jag det är en lite konstig strategi att amortera mycket mer idag för att få amortera lite mindre imorgon, men det får stå för mig. Argument kring räntekostnader och känsloargument avseende att inte känna sig så högt belånad tycker jag faktiskt är betydligt rimligare.