Japp. När jag gick I har jag för mig det krävdes 1,9.
Man blir som man ungås helt enkelt.
1 gillning
Det varierar mellan lärosäten, jag gick inte LiTH utan ett av de andra med mer ”rigid” syn på det där. På min tid var det fortfarande möjligt att plocka ut en civ ing på 4,5 år, eller en MSc på 5 om man läste ett komplett internationellt mastersprogram, vilket jag gjorde. På mastersprogrammet blev det VÄLDIGT tydligt vilka som kom in från I, respektive vilka som hade annan bakgrund.
Valde själv mellan dessa utbildningar för ett antal år sen. Min bild är att de har helt olika inriktningar där väl Ekonomi har i princip två år grundkurser och ingenjör detsamma men i princip matte och fysik? Valde själv ekonomi då jag var mer intresserad av företagande och hur de styrs än fysik och avancerad matte. Tyckte nog att delar av utbildningen var relativt utmanande trots relativt lätt för mig i skolan. Delar av den relativt enkel och läste extra kurser och jobbade typ 50 % samtidigt. Idag hade jag nog funderat på att kombinera något mer tekniskt eller it med ekonomi om det går… På den tiden krävdes typ 1.8 HP har jag för mig på industriell ekonomi vilket var lite högre än det var för civilekonom också.
Jag har gått båda (på KTH resp Handels). Båda sög. Gör något som känns meningsfullt istället. Jag skulle rekommendera veterinär (till skillnad från läkare så kan en veterinär avliva besvärliga patienter). Eller något där du använder händerna (tex vara ute i naturen).
3 gillningar
Ledsen att ditt val blev fel för dig. Min kusin är länsveterinär. Hon verkar tillbringa större delen av sina dagar med lejonparten av sin arm uppkörd i fiffiluren på en ko eller sto. Verkar suga rätt hårt det med.
Tycker din kusin det eller är det bara du som drar dina egna slutsatser?
Den här artikeln illustrerar rätt väl problemet med svenska “utbildningar”
Det borde vara krav på att man har sexdebuterat innan man blir insläppt på ett universitet.
Klart hon är bitter. Det finns även en annan tråd här om hur jobbiga arbetsförhållandena är för veterinärer. Varför du nu skulle dra in det som exempel i en tråd där TS pratar om ekonom vs ingenjör.
Skulle nog leda till kraftigt höjd medelålder på vissa ingenjörsutbildningar är jag rädd.
1 gillning
Varför skulle hon vara bitter? Det är brist på veterinärer. Hon kan diktera sina egna arbetsvillkor.
Och att undersöka kors insida är knappast grund för bitterhet, det är snarast humor. Man ger korna lite extra gott foder, fäller ner lite galler så att de inte kan röra sig och sedan är det bara att köra. Korna brukar inte bry sig alls utan mumsar på på med sitt foder. Jag har närvarat vid en dylik undersökning, det är roligt, för att det är absurt, både första gången man ser det och tusende gången man gör det.
I en annan tråd klagas på dålig arbetsmiljö som veterinär. Jag har själv också trott att det yrket skulle vara bättre. Som student på SLU extraknäckte jag som informatör. Det mesta jag fick frågor om var veterinärutbildningen så jag såg till att lära mig den bra.
Det närmaste jag själv kom veterinäryrket var grundkursen i biologi som ingick i mitt ekonomprogram. Där ingick det att delta i en dissektion av en gris. Vad just det skulle vara bra för var lite oklart. Andra delar av biologikursen var mer givande.
Det här med bristen på bildning i Sverige är tyvärr en realitet. Jag bor utomlands men på en plats som inte är särskilt kulturell. Här är allting tydligt kommersiellt präglat. Att ha en fräsig bil är det som mest ger status och ingen läser några böcker. Att gå på konserter med den lokala filharmoniska orkestern är gratis. Skulle det kosta pengar skulle det nog vara svårt att nå större publik. Samma sak gäller det mesta som är kulturellt.
Framöver hoppas jag kunna komma till något mer kulturellt land. Jag läste ryska just för att bli del av paketet med de tjockaste böckerna, de mest absurt krångliga avantgarde-kompositörerna, de mest esoteriska tänkarna och allt annat i den vägen. Kan man iallafall lite om sådana grejer har man definitivt stor fördel av det. Expert behöver man egentligen inte vara men iallafall allmänbildad och intresserad. Jag tänker att Storytel kan vara en bra resurs för en snabb förstärkning där behov finns.
Jag läste I på KTH och jobbar idag på en MBB-firma. Den största fördelen med ”prestige-utbildningar” som Indek och Handels är varumärket och umgänget. Det har alltså väldigt lite att göra med vad man faktiskt läser för kurser.
De fyra stora indek-programmen + Handels utgör 95% av våra nyanställda. Resterande 5% är andra civilingenjörer och ibland nån läkare. Att omge sig med andra studenter på programmet som också är motiverade är ett bra sätt att pusha sig själv vad gäller betyg, internships, etc. och detta umgänge är svårt att hitta på andra program som t.ex. civilekonomsprogram.
Med det sagt så gäller ovanstående bara om man är intresserad av en karriär inom Consulting/IB/PE, med hög lön men långa arbetsdagar och extremt hög press. Det är verkligen inte ett mål man nödvändigtvis bör sätta för sig själv utan att ha tänkt igenom vad det innebär
3 gillningar
Och baksidan av myntet är rimligen att prestigeutbildningarna ofta är mer homogena när det gäller studenternas bakgrund. Jag började läsa på juristlinjen och vantrivdes väldigt starkt där. Det var inte juridiken eller lärarna som det var fel på utan enbart studenterna. Jag kommer från en övre medelklassbakgrund i ett av Stockholms “finare” områden. När jag kom till universitetet var jag riktigt trött på den världen och ville hitta något nytt. Juristlinjen var dock inte sådan utan hade precis samma karaktär som den värld jag kom från. När jag senare hoppade av där och började läsa till civilekonom var mångfalden betydligt större. Till saken hör förstås att många av ekonomprogrammens kurser är öppna och läses av många fler än ekonomer. Juristlinjen är jämförelsevis mer “mentalt inavlad”.
Ja det stämmer. Dock gäller detta hela vägen in i arbetslivet om vi pratar om “prestigeutbildningar” och “prestigejobb”, så det är något man får finna sig i om man vill arbeta i den världen (vilket man återigen verkligen inte måste). På I-linjen kommer halva klassen från ett fåtal elitgymnasier och känner redan varandra. Och sen när man börjar jobba på sin consultingfirma eller investmentbank kommer nästan alla andra i startgruppen från ett fåtal program och känner redan varandra.
Ja, jag känner ett antal personer med samma bakgrund som jag som läste Handels. Någon direkt mångfald eller annat utmärkande fanns inte i den gruppen. Om jag ska använda något begrepp för att beskriva dem så vore det nog “mental likriktning”.
Jag kan själv tycka att det var helt reko att läsa tillsammans med studenter som var veganer eller kommunister. Det gav lite sting åt diskussionerna. En av de roligaste episoderna under utbildningen var ett tillfälle när ordinarie föreläsare var sjuk. Kursledningen var mäkta stolta över att ha lyckats ha ordna fram en riktig höjdarprofessor som ersättare, ett av SLU:s tyngsta namn. Han ansvarade till vardags för någon stor och viktig utredning åt regeringen. Ämnet handlade om agrara näringar någonting, det vanliga på SLU. En kursare var kritisk till hela djurindustrin och frågade professorn “Hur gammal blir en ko?”, alltså om man inte slaktar den. Det kunde professorn inte svara på. Att man kunde göra något mer med kor än att slakta dem hade han visst inte tänkt på. Ovanstående handlar alltså inte om att jag skulle vara vegan men själva händelsen var rolig.
Har man verkligen ”stor fördel” av detta, utöver att kunna gå runt och känna sig lite mindre ”mentalt inavlad eller likriktad” (för att låna ett av dina vanliga uttryck), att kunna rabbla kvasiintellektuella floskler och nicka instämmande när någon på en parmiddag diskuterar handlingen i ”Bröderna Karamazov”?
Eller kan det skapa någon form av värde för någon?
1 gillning
Jag känner inte riktigt igen det här faktiskt. Men det kan säkert vara olika på olika skolor. Det IndEk-program jag gick hade rätt bred spridning och som jag minns var det få, om ens någon, som kände varandra sedan innan.
Instämmer helt. Särskilt i det sista. Man blir lätt påverkad av sina kursare och snacket om de där som landat nytt jobb med ingångslön på ”vanlig lön x2,5”.
Min beskrivning här var lite ironisk men bygger på att jag vill jobba i/med de aktuella länderna. Att det skulle ha ett värde i Sverige tror jag knappast. Det skulle främst kunna leda till att man framstår som lite konstig i kollegornas ögon. Poängen är ju att bristen på kulturell bildning i Sverige är ett problem i mötet med världen, inte att det skulle vara ett problem lokalt i Sverige.
Det jag avsåg med “mentalt inavlad” var mer att en viss grupp människor framstår som stöpta i samma form. Några personer som stack ut och hade mer udda egenskaper fanns inte i den gruppen. Om man sedan väljer att uttrycka det med eller utan ironiska anspelningar är en smaksak.
Jag vet inte om jag skulle sitta och diskutera innehållet i en viss bok med någon över huvud taget. Det framstår mest som nördigt. Däremot kanske jag skulle köra “namedropping” och diskutera likheter och skillnader i stil mellan olika kulturella figurer. Om jag är i ett annat land finns ju en annan “bas av bildning” där olika personer och fenomen är välkända som inte alls är det i Sverige. Att bara kunna lyssna, lära och kommentera på ett någorlunda initierat sätt ger sociala poänger. Det bör göras utifrån ett uppriktigt och ärligt intresse, inte för att framstå som bildad eller något liknade.
2 gillningar
Jag hade samma upplevelse för 40 år sedan. Tror att den beskrivningen med låg spridning stämmer mer med Handels (där min dotter tog en master för drygt 7 år sedan)
1 gillning
Det fenomenet finns lite överallt i världen.
I Boston så fanns det white shoe lawyer firms som bara anställde från Ivy league eller Harvard. Likadant med vissa konsultbolag och investmentbanker.
Det finns givetvis ett signalvärde med att ha en examen från Harvard/MIT/Chalmers/THS och nätverket är väldigt användbart.
1 gillning
Nog för att det stämmer ännu mer för Handels än I-linjen, men en del har nog hänt på 40 år 
LiTH var det enda universitet i landet med en I-linje för 40 år sen och varumärket då kan knappast jämföras med idag