Det här är mitt första riktiga livstecken här på forumet. Jag har läst andras inlägg i ett par år, men först idag vågar jag skriva ett eget inlägg.
Jag har passerat den teoretiska möjligheten till FIRE, men tvekar att ta steget över till “friheten”. Jag har ett högavlönat s.k. “prestigejobb”, som jag inte trivs på alls. Det som skaver är tyvärr både arbetsuppgifterna och kollegorna. Så egentligen borde beslutet vara enkelt, men ändå tvekar jag. Rädd för det okända, gissar jag.
Det jag också grubblar på är vad jag ska säga till chefen och kollegorna när jag väl säger upp mig och får frågan om vad jag ska göra framöver. Jag vill såklart inte ljuga, men samtidigt inte berätta att jag har kapital osv. (på tok för privat för min del).
Hjälp mig; vad kan jag säga att jag ska sysselsätta mig med framöver? Finansiell analytiker i ett familjeföretag (hyfsat sant ju ) ???
Alla förslag emottages tacksamt
Gällande vad du ska säga tänker jag att du inte behöver säga så mycket. Chef och kollegor glömmer dig, säg bara att du behöver tid till att fundera vad du ska satsa på i nästa kapitel i livet. Det kan vara skönt som arbetsgivare att du slutar utan att ha nästa jobb klart, då är det inte för att konkurrenten är mer spännande.
Du kan ställa dig själv den här frågan: En månad efter att du lämnat jobbet, tror du cheferna och kollegerna fortfarande diskuterar vad du skulle göra härnäst?
(Jag tror inte det)
Men om vi bortser från kollegerna, känner du likadant eller kanske ännu mer för vad du ska säga till familj och vänner? Det kanske egentligen är viktigare, och då menar jag mest för din egen ”readiness” skull, att gå i Fire.
Själv har jag gått i Fire för ca ett år sedan men inte riktigt gått ut med det till vänner etc, så jag har den frågan framför mig fortfarande
Även om du har arbetat länge på samma företag och är “familjär” med kollegorna har du ju ingen anledning att förklara din ekonomiska status bara för att du säger upp dig.
Det låter som du kanske arbetar i en mindre ort, men som flera skriver så har människor fullt upp att tänka på sig själva, så deras ev. nyfikenhet lägger sig efter ett par dagar/veckor.
Om du upplever att du verkligen behöver ange skäl till din uppsägning; studier, resor, starta företag, konsult, hitta dig själv, betting osv.
Eller helt enkelt sanningen. Du funderar på tidig pension och administrera dina investeringar.
Går väl avdramatisera och förminska; vara ledig en tid till att börja med. Sedan förlänga successivt om det fungerar bra. Då känns det inte som ett evigt beslut, även om det kanske utvecklas till ett.
Om du säger att du ska leva på besparingar ett tag innan du söker dig vidare så låter du inte så överdrivet rik.
Tar ledigt ett tag, sedan får vi se vad jag hittar på för kul.
Halvljug och säg att du vill sluta för att du behöver fundera vad du ska göra med ditt liv. Kanske nämna att du funderar på att starta eget. Frågar de om vad så kan du säga att du inte vill avslöja något.
Jag tycker INTE man skall vare sig hel- eller halvjuga. Men behöver inte svara så varför ljuga.
Man kan säga att det skall bli en spnnande tid och att man ser fram emot nya spännande möjligheter.
Det finns en tro på att man måste svara på detaljerade privata frågor - och jag ställer ibland sådana och blir lika förvånad varje gång att folk svarar - men det räcker att man svarar glatt och trevligt mett ett allmänt svar.
Hur mycket tjänar Du? ( Det funkar )
Har ni tänkt er att skaffa barn? ( Barn är spännnade - vi får se uur det blir. )
Hur mycket fick ni för huset som ni sålde? ( Marknadspris och både vi och köparna är nöjda )
Det kan ju vara så att ångrar sig eller tvingas tillbaka till arbete och då vill man inte bränna broar i onödan. Att visa på att man har mer planer än att bara sitta hemma och fundera över livet kan vara gynnsamt. Man vill inte heller skapa onödig nyfikenhet hos andra genom att ge något luddigt svar som gör att andra blir nyfikna och börjar rota i ens liv.
Jag hade nog därför friserat det lite för att framstå så “normal” som möjligt
Har du undersökt möjligheten att trappa ner successivt, att bli av med de tråkigaste arbetsuppgifterna och de som i huvudsak gör att du behöver interagera med kollegor? Kan du ta tjänstmedigt en tid? Om du ändå är ekonomiskt tryggad, varför inte lägga korten på bordet med närmaste chef? Du kan komma att bli förvånad vilka möjligheter som då öppnar sig. Det blev jag själv när jag gjorde just så, gick omedelbart ner i tid och fick struket ett streck över sådant jag tyckte sämst om. Har du praktiserat FIRE-livet så du vet vad du har framför dig i friheten? Detta sista är ett värdefullt tips som @angaudlinn upprepat vid flera tillfällen.
Mitt uttänkta enkla svar är att jag har blivit erbjuden en tjänst som vaktmästare som jag känner kommer vara en underbar och rolig utmaning helt stick i stäv med allt annat jag gjort förut och därför känner en stor glädje att möta den
Jag vill också göra reklam för varianten att med fast hand styra mot att anpassa och dra ner på arbete så att det passar dig bättre som alternativ.
Om man är senior och har en vettig chef och chefens chef (och om det är en större arbetsplats finns det kanske andra som gjort något liknande.)
Jag drog ner till 4 dagars vecka och slutade arbeta övertid summerat över månaden. Drog även framgent ner succesivt än mer på arbete över flera år.
Visst står man lägre i rang när man ses lite som en resurs under avveckling och säg bara arbetar halvtid med tiden och risken att man ryker vid ev personalminsking etc kan bli stor. Gör det något?
32 timmas veckor med 3 dagars “helg” vart ett stort initialt lyft. Att med tiden arbeta 20 timmars veckor var ännu trevligare.
) ???
