Jag trillade nyligen in på RikaTillsammans på YouTube och såg avsnittet med Johan Strand och hans fiffiga löneväxlingsknep för FIRE. Det var nästan som att se en spegelbild av min egen ekonomiska resa!
Kort sagt: vi har tänkt ganska lika när det kommer till vägen mot mållinjen.
Nu börjar jag närma mig åldern då tjänstepensionen faktiskt går att nalla av, och hjärnan går på högvarv. Här är mitt lyxproblem: jag skulle teoretiskt sett kunna stämpla ut för gott redan idag – min kappsäck är laddad med drygt 55 årsutgifter!
Men… jobbet har blivit min trygga lilla snuttefilt. Katastroftankarna gillar att spöka: “Tänk om börsen gör en magplask?” (Jag har ju faktiskt överlevt både dotcom-kraschen och finanskrisen 2007 med nerverna i behåll). Eller: “Tänk om jag blir dödsuttråkad?” Om jag lämnar i ett halvår är min nuvarande tjänst rökts, och tanken på att söka nytt jobb ger mig direkt kalla kårar.
Så, kära forumledamöter: Har någon annan suttit fast i samma sköna men lite förvirrande trygghetsfälla? Hur vågade ni släppa greppet?
Halv igenkänning och jag tipsar om att försöka få till en längre semester/ledighet, spendera den hemma och att “lajva” FIRE. Se om du orkar umgås med dig själv. Åk inte bort, gör inte måsten utan försök testa FIRE-vardagen.
Först och främst, tack för att du uppskattade avsnittet!
Tänk om börsen INTE gör ett magplask? Tänk om du INTE blir dödsuttråkad utan undrar “varför har jag inte gjort detta tidigare?” Vilket är värst?
Kan du gå ner i arbetstid? Kan du få tjänstledigt ett halvår och “praktisera FIRE”? Kan du lyfta dina frågeställningar med din chef, göra din arbetssituation ännu lite mera uthärdlig? Du är i ett vägskäl… Om man inte längre behöver pengarna för sin försörjning, då behöver man vara sann mot sig själv och bättre förvalta den ändliga resursen TID. Pengar har du tydligen tillräckligt av, men tid? Upplevelser? Livet?
Som direkt svar på din fråga så… Ja, jag och många med mig har “hållit kvar i sargen”, räknat och räknat om igen, gett “one more year syndrome” 1000+ ansikten.
Som jag sa i avsnittet… Att vara ekonomiskt redo är en sak, att vara mentalt redo är en helt annan. Det kräver viss eftertanke, att skapa en vision som drar hårdare i en än arbetslivet. Lycka till!
Var i din sits.. Skulle kunnat gått fire många år före jag gjorde det nu i somras. Än så länge är det bara njutning.. Har helt glömt bort jobbet. Nu var det inget roligt jobb så det underlättade. Jag är 49. Tror inte du kommer ångra dig. Dagarna går fort fast man är fri tycker jag.
Vad spelar det för roll om börsen går ner med 70% om den är tillbaka på 0% efter som mest 10 år om du har 55 årsutgifter.
Är du verkligt orolig ska du ha 10 årsutgifter i ett riskfritt sparsätt (typ sparkonto). Detta ger dig 10 års buffert för börsen att återhämta sig till sitt ursprungliga värde. Då är du 10 år äldre med 10 årsutgifter mindre att röra dig med, alltså precis enligt planen egentligen
Du behöver ju egentligen inte alls ha pengarna på börsen som jag ser det. Om du också har pension att ta ut utöver de 55 årsutgifterna så ser det ännu bättre ut. Men kanske pensionen är inräknad?
Någon gång måste man sluta jobba. Om du inte tänkt jobba resten av livet så skjuter du ju bara på problemet med att inte ha ett jobb som snuttefilt tills du blir äldre. Riv av plåstret direkt säger jag, men ta för all del tjänstledigt på prov först om du känner dig osäker.
kan du inte söka tjänstledigt för att studera något sen hoppa av studierna om det är tråkigt så får du ett halvår ledigt och kan känna på det. Blir du nipprig är det jobb igen om 6 månader.
Du får förhoppnigsvis inspel från folk med olika tidshorisont så här har du en casestudie:
Jag jobbade min sista dag i AUG i år, är 56
Hittills: Det känns otroligt bra. Jag har inte alls långtråkigt pga massa hobbies, och jag har inte ens börjat med speciellt mycket av allt fixande jag har planerat. Jag njuter av varje dag mycket mer. Dagarna går saktare = jag kommer att ha mer liv kvar då livet går saktare. Jag är mer närvarande, lyhörd mot min fru och andra.
Kort tid såklart men alla idéer om att eventuellt jobba lite deltid mm även enstaka timmar är bortblåsta redan. Blir nog inget mer sånt alls.
Jag har placerat pengar ca 60% bevara 40% tillväxt och delat mina tjänstepensionsförsäkringar efter planerad uttagsår så jag är inte ett dugg orolig för ett börsfall. Det måste bli en 1999/2000 smällför att jag ens ska behöva justera månadsbudgeten och då inte förrän om ca 7 år. Jag har bara ca 35 årsavgifter så du ligger ännu säkrare än jag
det var mitt inspel. Tänker inte säga vad du skall göra
Med 55 årsutgifter i kappsäcken kan du med stor marginal lägga av när du vill.
Låter som du är en av dom som behöver oroa sig minst.
Du har dessutom råd att tagga ner risk en hel del och plikta med en del avkastning. Att bara inflationsskydda brukar vara närapå riskfritt.
Låter som du snarare är i läget som ganska många hamnar i att du ( kanske efter att någon du litar på förklarar det för dig oredntligt ) inser att du rimligen inte kommer att förbruka dina besparingar. Skulle kunna är ofta sant men efter ett långt liv har man ofta skaffat sig sitt konsumtionsmönster och brukar inte öka på så att det blir ett problem.
Efter 75 minskar ofta spenderlusten en del.
Dessutom om du skulle leva till 100 och har fått slut på pengar finns ett skyddsnät som ger dig ungefär Svensk medianpension resten av livet.
Uttråkad…
Man måste ofta inte sluta helt.. Ibland kan trappa ner i steg med delar av veckan, lediga perioder och kortare dagar. Det passade oss fint efter 60 ungefär. Kändes väldigt bra. Trevligt att ha kvar en fot på jobbet.
När du slutat helt.. Beroende på yrke kan du i exempelvis ta ett deltidsjobb på lämpligt startup företag med knapert med pengar för en symbolisk lön.
Dessa små företag behöver alltid fler händer och erfarenhet och du behöver inte mer pengar egentligen.
Ja, men psykologiskt skulle jag få svårt att acceptera den förlusten, även om den var tillfällig, och ska jag vara helt ärlig så har jag redan förberett mig en hel del och är numera väldigt försiktig för att som du skriver, varför jaga mer när man redan har tillräckligt. Det är nog det andra scenariot som spökar mest för mig, att jag skulle bli uttråkad eller ångra mig .. detta även om jag har planer på vad jag ska lägga åtminstone halva min lediga tid på.
En inte helt fel tanke som faktiskt jag varit inne på, vill lära mig ett språk som dessvärre inte finns på distans.. och tjänstledigt för studier kan ju inte nekas förutsatt man meddelar i god tid.
Nu har jag inte läst de andra svaren men kan du inte ta tjänstledigt i några månader för att prova på hur det känns till att börja med? Om du blir uttråkad och verkligen känner att det inte var något för dig kan du ju återgå till tjänsten?
