Ni som är FIRE, eller planerar det, har ni någon plan för ett worst case-scenario?
Säg att du är 60 år och pengarna nästan är slut, kanske bara ett års utgifter kvar. Du har haft massa intressanta projekt men inte jobbat sedan du blev FI, kanske på 10, 20 år. Du mår okej men har lite artros eller andra problem och kan inte ta ett tungt fysiskt jobb.
Vad skulle ni göra då?
Lyfta tjänstepension.
Det blir ett lite väl hypotetiskt scenario då det finns gott om beslutspunkter innan där jag borde ha undvikit att hamna i scenariot.
Vad gjorde jag till exempel när jag var 59 och hade några få årsutgifter kvar? Vad gjorde jag när jag var 55 och insåg (borde ha insett) att min plan var rätt svajig?
Nått katastrofalt måste ju hända för att det skall kunna hända, man “märker” ju annars ganska många år innan att det börjar bli tight.
Men man får väl sälja bilen, stereon o allt man hittar för att klara sig till 65.
Efter det sälja lägenheten
Håller med föregående talare. Det är både osannolikt och dåligt planerat om man skulle hamna där.
Men OM det skulle ske iaf och alla ekonomiska resurser är uttömda så blir det väl att ta vilket jobb som helst tills pensionen dyker upp. Att få ett jobb i det läget är nog knepigt men något som ingen vill göra finns nog.
Jag har ingen plan, men det är la bara att börja jobba igen. Och samma scenario finns väl för den som förlitar sig på offentlig pension: vad gör man om den slutar komma när man är 73?
Håller med alla föregående talare. Skulle FIRE-kapitalet försvinna så där plötsligt så har man tagit för hög risk eller kört med skygglapparna på. Därför är det viktigt att man har humankapital och vara anställningsbar. Worst case scenario får man samla in burkar. Så länge man har mindsetet att om “hästen dör, så får man använda apostlahästarna” så klarar man av nästan vad som helst. Ett kinesiskt ordspråk som funkar bättre på svenska.
Tjp från 61 (traditionell lösning så inget jag kan påverka), random skitjobb (eller som pedagog då lärarvik borde vara möjliga och skolor inte är konjunkturkänsliga på det sättet), dra in svångremmen lite och bara lägga pengar på det som verkligen behövs (mat, el, vatten osv).
Sedan skulle jag såklart beta av mina ~2-3 år i krockkudde och lägga mer tid på att kränga av grejer jag ändå inte behöver.
Men som alla säger: Har man gjort matematiken och kan statistiken så borde detta inte kunna hända (utöver krig då). Och blir det ändå så, så är alla drabbade och vi har en ny vardag i stora delar av världen.
Ja det kommer som sagt inte att ske. Men har jag spenderat alla FIREkronor så har jag garanterat en väldigt hög TJP. 4,5mil idag och det bör vara fullt tillräckligt vid 60 (om 17år).
Du tar inte fire så tidigt att du riskerar? Hellre jobba halvtid eller några månader per år isåfall innan man går? Man ska ju kunna ge sina barn pengar också
Lärarvik = skitjobb?
Inte konstigt vi har det samhälle vi har 
Jag likaställde inte skitjobb med lärarjobb. Jag menade skitjobb eller kanske lärarvik. Men jag menar att det är ett skitjobb utifrån anställningstryggheten och att aldrig veta hur många timmar man får varje vecka. Att anställa någon utan lärarlicens är ju sällan aktuellt idag.
Å som lärare lön därefter.
Intresserad att höra mera om ingångspremissen; pratar vi zombieapokalyps eller dåligt planerande?
Som många andra tidigare nämnt i tråden på olika vis så har jag svårt att visualisera scenariot av plötslig tom kassa på ålderns höst då många i FIRE-gänget snarare är trygghetsknarkande excelfantaster än “äh, nu drar jag, det löser sig säkert!”. Därför har många både hängslen, livrem och några extra års sparande utöver vad de behöver just för att förebygga att planen fallerar.
Det mest troliga scenariot är att många fastnar i one more year, har för låg uttags-% för att vara på säkra sidan och ändå räknar, omräknar och trippelräknar för att absolut veta att planen håller även om börsen kraschar, de oförutsedda kostnaderna attackerar och inflationen går i taket.
Så med det i åtanke vore det intressant att höra hur mera om scenariot - vad har vi inte tänkt på? Excelarket har säkert plats för en kalkyl till. 
Som @angaudlinn var inne på är det väl någon sorts krig.
Världskrig + samtidig total ekonomisk kollaps lik 1929/2008 fast värre.
Ovanstående gäller Sverige och andra länder med gott socialt skyddsnät. I många andra länder räcker det väl att bli ordentligt sjuk så är alla tidigare ekonomiska planer kraschade.
Är inte frågan liknande frågor som kunde ställas till vilken 60-åring som helst som behöver lönearbeta för att få ihop det, omformulerat:
Och svaren beror väl på förutsättningarna:
Sen tror jag de flesta FIRE-människor har bättre koll på risk och alternativ än gemene 60-åring
Jag tror att när man väl nått så långt att man faktiskt går FIRE så har man lärt sig hur man ska övervaka sin ekonomi och sina investeringar och projicera framåt. Så man ser detta/fångar detta tidigare.
Då kan man satsa på att kanske ha något extragig där man tjänar en tusenlapp i månaden eller så, och täcker över tid upp det som saknas. Man har ju rätt många år på sig att tjäna lite pengar för att täcka något/några år till på slutet.
Många intressanta tankar!
Jag gav ett specifikt och ganska osannolikt scenario i trådstarten eftersom jag tänkte att det skulle underlätta diskussionen 
men det kanske hade varit bättre att ställa den mer generella frågan, vad skulle du göra om du efter några år som FIRE inser att du behöver börja jobba igen?
Det kan till exempel bero på en kombination av dålig marknadsavkastning och personlig kris, ett barn som behöver extra stöd, sjukdom som leder till ökade kostnader eller att man behöver flytta. Eller helt enkelt att marknaden går dåligt under lång tid och man inser att pengarna inte kommer att räcka, trots att man fortfarande har några års utgifter kvar i sparkonto.
Jag slutade nyligen jobba vid 40 års ålder, i början kände jag mig ganska lugn, men nu känner jag att jag skulle vilja ha en plan för ett sådant scenario!
Tidigare tänkte jag att jag i värsta fall skulle kunna ta ett av de jobb som brukar vara relativt lätta att få. Men direkt efter FIRE skadade jag ryggen, och många av de jobb som vård, hemtjänst, kök och liknande skulle inte fungera för mig. Det är inte heller så lätt att skaffa sig en mindre inkomst genom eget företag om man vill undvika fysiskt krävande arbeten.
Möjliga planer för mig skulle vara:
Att försöka hålla mig anställningsbar, även om det kan vara svårt och ganska tidskrävande inom vissa yrken, till exempel IT. Kanske inte ens möjligt efter några år som FIRE.
Att försöka hitta ett arbete inom ett bristyrke, exempelvis skolan som flera av er nämner, även om det med barnbrist inte verkar vara lika lätt som tidigare.
Att utbilda mig till ett bristyrke som inte är fysiskt krävande. Röntgensjuksköterska? Audionom? Förhoppningsvis har man då fortfarande några års utgifter sparade, eller i värsta fall möjlighet att få CSN om man är under 60.
Och i värsta, värsta fall får man väl leva på försörjningsstöd och leta efter pant.
Och du har rätt @lilladoktorn egentligen det kan hända till vem som helst, det kanske är lite lättare om man har varit kvar i arbetslivet hela tiden och inte haft ett längre uppehåll.
Tack för alla svar 
Om pengarna håller på att ta slut så var du aldrig FIRE.
Möjligtvis RE.
Beskrivet scenario är mycket orealistiskt.
Person i FIRE skulle rimligen aldrig köra på utan tanke på morgondagen på det viset om inte något mycket stort och osannolikt händer. ex en rejäl börskrasch.
Mer rimligt vore att en hypotetisk person i FIRE inser att det blir väl magert innan grundpension + bostadstillägg etc kickar in efter riktåldern. Säg att den insikten kommer 5-6 år innan. Då skulle nog dom flesta dra ner på spenderandet säg 20% för att hanka sig fram och kanske byta ner sig i boende och sälja bilen mm.
Att börja arbeta lite minst med något lämpligt vore inte orimligt om man har något lämpligt man klarar av.