Jag tänker ta ut tjänstepensionen från 62 till 67 år innan jag börjar ta ut den ordinarie pensionen från 68 år, som jag får från två olika länder.
Jag är inte alls orolig för att sakna pengar vid 60–61, men om det skulle behövas kan min dotter hjälpa mig lite, eftersom hon kommer att ärva sen mina lägenheter.
“Mycket orealistisk”
Förutsatt att allt fortsätter “som vanligt”. Zombieapokalyps är ju extremt osannolikt - men egen majoritet för V är det inte. “Miljardärsskatt” blir snabbt “miljonärsskatt” när det är slut på miljardärer.
SÅ långsökt är det inte med kraftiga höjningar av skatten på kapital. Kolla kampanjen som drivs just nu så ser ni att det är högst troligt med höjningar inom kort. Börjar med “bankskatt” och “miljadärsskatt” och kryper sedan nedåt. Radera ut tillgångarna? Nej, absolut inte nu. Men det är ändå bara något politiskt beslut bort. Tänk på att “exitskatt” redan är på bordet, så tänker du diversifiering mellan länder så bör du göra det i tid.
Annars är ju stagflationen en annan trolig kandidat. Nej. Börsen kommer inte alltid kompensera för inflationen.
Hormuzsundet mineras, reserverna är slut… oljepriset passerar 250 $ fatet.
Ja. Osannolikt. Men att allt ska fortsätta i tangentens riktning för all framtid är MER osannolikt.
Tankeväckande att vi alla spontant tänker att det skulle vara så omöjligt att ngn tar FIRE och sen får slut på pengar.
Som om samhället inte är fullt av ekonomiska analfabeter som lever över sina medel. Om något är väl RT-gänget med sina excel-ark och konsumtions-diciplin undantaget? Och vi äger väl inte FIRE konceptet?
Skulle tro det är gott om “ful-”FIRE som misslyckas och kör in i väggen men de hänger inte här.
“Vad hände med Göran som jobbade här förut?”
“Han tog en ful-FIRE och hade det gött ett tag, men nu plockar han visst skräp åt kommunen sen i höstas”
100%.
Är det så att ful-FIRE per definition inte finns? Då kallas det inte FIRE utan ngt annat (oklart vad)? Och vem har rätten att bestämma det?
Periodisk fire, vilket alla tar på semestern?
Men rent definitionsmässígt vad är mest FIRE av,
1, Göran chansar på FIRE när han är 50 när men pengarna räcker bara till han är 60 så han får jobba 5år till pensionen.
2, Göran är en försiktig general och jobbar tills han är 55 och pengarna räcker tills han är 65 och kan ta pension
1 är inte med nödvändighet det sämsta alternativet?
Nej det tycker jag inte. Varför säger du det? 
Mellan 50 och 55 var han frisk och kunde njuta fulla muggar. Vid 58 utvecklade han knäartros och livet blev en pina. Göran är kanske mkt nöjd med sina 50-55 år. Många gillar att äta efterrätten först.
Jag säger inte det och jag håller med dig. Öppnade kanske även ett nytt synsätt att se på det för mig själv.
Jag förstår, samma här
Spara tjänstepensionen. Istället AF, långtidsarbetslös med aktivitetsstöd tills pension kickar in. Sedan antagligen försörjningsstöd då pensionen antagligen blev liten. Då plocka ut tjänstepensionen som vuxit lite mer.
Jag förstår invändningar mot scenariot. Men det känns som den poängen är gjord nu, så jag tänkte jag skulle svara pe den faktiska frågan istället.
Ha en handlingsbuffert. Dvs några plan C alternativ ifall detta inträffar. Äg lite saker som går att sälja av. Fundera på var man skulle vilja bo som billigast och en flyttplan att sjösätta. Tänk på vad du tycker är kul att göra som också skulle gå att tjäna lite extra på. Kanske kan man ta helgjobba i en affär för saker man intresserar sig för, hyra ut sin kampingutrustning eller el verktyg. Hålla kurser i något man är bra på. Kanske vända sig till veteranpoolen.
Ha en social buffert med folk som vill en väl och kan höra sig för om lämpliga arbetsplatser, hjälpa en med besparingsåtgärder osv.
Sen är det viktigt att inte låta plan C ta över fokus och sabotera plan A och B. Man tenderar att gå dit man planerar.
Det är en enorm skillnad att sluta vid 40 och 55, mest pga tillgängligheten till pension och tiden kvar att leva.
Jag känner mig säker på att egen majoritet för V ligger på samma odds som zombie apokalypsen 
Ok, förstår trådatarten / frågan bättre efter ditt tillägg
Ja, om man känner så och gick tidigt som du, så det är väl bra att se till att man är anställningsbar inom något område som Plan B, hålla sig ajour, vidareutbilda sig på området (om man tycker det är kul, min fru gör så), hoppa in och gigga inom området då och då (jag gör det just nu) för att testa att man kan komma in igen, om situationen kräver.
Känner du en större oro så kanske du ska fundera på om du drog pluggen lite för tidigt. I så fall kan du ju fundera på om du ska jobba deltid i några år för att både ha en fall back men också för att dra in lite extra kapital under några år
Jag skulle nog sikta in mig på någon YH-utbildning att gå som Plan B. De är ju framtagna för att matcha arbetsmarknadens efterfrågan och ha fokus på användbara kunskaper och färdigheter snarare än akademiskt fluff.
Hade nog försökt ta nån typ av jobb, vad annars? 
Exakt. Att pengarna tar slut på något “normalt” sätt, där 4%-regeln följs är otroligt osannolikt. Men som TS säger skulle det isf vara att man plötsligt vill stötta en nära som fuxxat upp eller fuxxats upp, men inte heller då har man ju följt regelverket.
Jag respekterar känslan TS har, men inte att det är en riktig FIRE om det börjar kännas tajt nu, 2026. Då var det nog som sagt snarare “ful-FIRE” (som f ö var ett kul begrepp jag tänker börja använda).
Jag gillar det så pass mycket att jag börjar känna mig sugen på att göra en ful-FIRE. Typ, ge det 2-4 år och se vartåt det barkar. 
Aha, då förstår jag förutsättningarna
Nu är jag i din ålder men inte FIRE. Siktar dock på att kunna ha ekonomiska vingar att göra vad jag vill om ca 10 år. Kanske vill jag jobba vidare med det jag gör, kanske inte.
Dock inte helt sluta jobba, men ägna mig åt något som inte drar in så mycket/inga pengar.
Tänker att det som regel finns en version där man ändå tjänar pengar på det mesta man kan göra och att man är öppen för det.
I mitt fall ligger det närmast till hands att jobba med hundar. Säg att jag startar ett shelter för hemlösa hundar. Om det kniper kan jag:
Det är något jag redan nu funderar på att göra mig redo för med exempelvis utbildningar etc som gör steget enklare och alternativern fler.
Nu har jag ju ingen aning om vad du pysslar med och vad du lönearbetade inom. Men gissar att de flesta har paralleller till detta resonemang i sina liv.
Efter att ha läst tråden vill jag bara påminna alla om att åldern för att ta ut tjänstepension kan ändras, detta kan vara värt att ta med i beräkningen, särskilt om man har långt kvar och mycket kan hinna hända. Åldern för att ta ut tjp höjdes ju för oss statligt anställda från 61 till 63 för två år sen.
Ytterligare en tanke: räknar ni på allvar med att det går att ta ett jobb lite snabbt om man är 60+ och inte jobbat på 10-15 år? I min bransch skulle det vara extremt svårt att komma tillbaka, och jag föreställer mig att de flesta skitjobb hellre anställer en 20-åring än en 60-åring. Att bara ta ett jobb känns därför inte som en självklar lösning.