Ibland gör någon, i det här fallet Nick Magiulli, en artikel bättre än man kan skriva själv:
Ansatsen i artikeln är:
To start, let’s imagine that you are dropped somewhere in history between 1920 and 2000 and you have to invest in the U.S. stock market for the next 20 years. You have 2 investment strategies to choose from:
Dollar-cost averaging (DCA) : You invest $100 every month for all 20 years.
Buy the Dip : You save $100 each month in cash until the market dips below a certain amount from its all time high (i.e., 10%, 20%, etc.) Once the market dips enough, you invest all of your saved up cash and continue investing $100 each month until the market hits another all-time high. At that point you go back to stockpiling cash until the next dip of the same size occurs. Rinse and repeat throughout the entire 20 year period.
Samt slutsatsen:
While it can be intriguing to stockpile cash to buy the dip, the data above suggests that this strategy is unlikely to win out in the long run. If you happened to successfully buy the dip once, take your victory lap then get back to investing as soon as you can. Though you might think you have the ability to market time, I suggest attributing your trade to good luck and then moving on.
The reason why Buy the Dip usually fails is simply because market dips, especially larger dips, are rare. Without dips to buy, Buy the Dip is just an 100% cash strategy, which is a terrible way to invest for the long term. More importantly, while large dips can generate larger returns, predicting them beforehand is near impossible. So be careful before waiting for one because your portfolio is likely to miss out.
Lastly, while the analysis shown here was done on U.S. stocks, you can generalize it to any asset class that is expected to have a positive long-term return. If you want to argue that Buy the Dip beats DCA for some asset class that dips a lot more than U.S. stocks, then have at it. Because, I don’t know about you, but I like to buy assets that tend to go up.
Du får dock inte glömma en viktig komponent och det är det mentala! Pratar bara från egen erfarenhet, men det är för mig betydligt lättare att se mina portföljer minska i värde vecka efter vecka, om jag vet att jag har krut kvar utanför marknaderna.
Problemet är att majoriteten som agerar brukar sälja ännu mer och sänka risken tom sälja hela innehavet när börsen har fallit och väntar köpa in sig när det blir dyrt igen. Den som har problem med det mentala på börsen hjälper sällan 10% i räntor då de vet att 90% aktie index har redan fallit ned 10-20%. Att köra 90 eller 100km i timmen när du krockar brukar göra nästan lika mycket ont. Om man vill att det ska göra mycket mindre ont då får man sänka farten till 50km i timmen men då blir det bara helften av avkastning långsiktigt. De som vill sälja när det skakar kommer att sälja även när de har 10% ränte fond i portföljen. Det gör knappast någon trygg på börsen om man är inte mentalt stark för att tåla se pengarna rasa i värde . Utan den mentala styrkan får man sänka avkastnings kravet långsiktigt . Om man vill få det bästa av börsens avkastning långsiktigt får man glömma krockkudde och alla möjliga skydd som kan göra lite mindre ont . Ont ingår i spelet och det måste man tåla. Det är något man får på köpet .
Jag klandrar dem inte. När börsen gått ner ett tag så känner i varje fall jag typ ”Vafan håller jag på med? Varför är jag ens investerad? Vore så mycket skönare att bara ha allt på sparkonto”
Det är känslorna man får jobba på när det är surt på börsen.
Jag brukar tänka så här sparkonto ger 0% avkastning minus inflationen långsiktigt. . Snitt
Aktiefonder ger 7-8% minus inflationen långsiktigt . Snitt
Så tänker jag när jag är full investerad 100 global index på börsen långsiktigt. Sådan bestämd åsikt har jag även när börsen är på +/-.
Det fina med börsen är att följa index både upp och ned. Det sköts allt automatisk. Det finns så mycket annat att göra i livet än att hålla på slå index långsiktigt.
Själv har jag bara som mål att slå inflationen. 3-4%/år är jag glad för!
Jag offrar gärna avkastning mot att slippa svängningarna.
För de som helt kan koppla bort känslorna, all heder, men tror det är få förunnat. För de av oss som genomlevt ett antal krascher vet att det är riktigt jobbigt.
Det är skillnad på att ha 10% cash för att tajma dippen eller att ha räntor (gärna längre) för att höja riskjusterad avkastning och balansera in mer aktier efter ett fall.
Cash ändrar inte riskjusterad avkastning, det bara sänker avkastningen.
Jag har betydligt större andel kontanter än vad som är motiverat ur ett avkastningsperspektiv.
Men min tanke är inte att spara kontanterna som torrt krut inför en kommande dip. Istället är det en medvetet försiktig riskprofil.
Frågan är hur jag själv agerar vid en krasch? Det vet ingen… allra minst jag själv
Detta drabbar alla. Antingen lider man, åker med ner och hoppas på en bättre framtid eller också funderar man på om detta verkligen är det enda alternativet och om det verkligen inte finns något som man kan göra. Min utgångspunkt är aldrig offrets utan att det finns alltid något som man kan göra. Har man inte den inställningen får man lida sig igenom en nedgång.
Mmm, men vänta här nu, är inte reglerna i exempelt riggat för att få det resultatet?
Jag menar att om man slutar nyinvestera så fort börsen går över förra ATH så blir det ju så klart det utfallet.
Man ”cappar” uppsidan enormt och missar på så sätt hela poängen med börsen dvs att den går upp över ATH i ett antal år efter förra ATH.
Om börsen inte gjorde det så skulle den ju stå och slå mellan en botten och ATH hela tiden i någon form av hysteres fenomen. Men så ser det ju inte ut oftast åtminstone.
De som inte vill investera för att “det är så dyrt nu”. Så de ska spara cash till nästa krasch. Ju mer det går upp desto mindre vill de ju köpa in sig…
Jo men att lägga av vid förra ATH är ju jättekonstigt. Som att man förväntar sig att börsen i all framtid ska slå upp och ner mellan en botten och en topp och inte gå över förra toppen.
Därför tycker jag exemplet är lite riggat.
En i min mening väldigt konservativ approach för ”torrt krut” alternativet mot en normal approach för ”månadsspara” … så därför känns det inte som en helt rättvist jämförelse om nu det går att göra.
Man kan ju säkert hitta en annan ”torr krut” regel som slår månadssparande. Tex nyspara upp till 50% över ATG och belåna portföljen 20% vid -40% på börsen.
Jag menar bara att man kanske bör ta det med en nypa salt. Även om jag själv är väldigt mycket för att månadsspara i ur och skur.
Poängen är att vi kan alla hitta på exempel med vissa regler som ger önskvärt utfall.
Det blir lite förenklat att bara dra slutsatsen från ett torrt-krut scenario (ett i min mening snålt sådant) som bevis på att man alltid ska månadsspara oavsett vad.
Som sagt jag är FÖR månadssparande men tycker detta exemplet var lite knäppt
. Utan den mentala styrkan får man sänka avkastnings kravet långsiktigt 
. Ont ingår i spelet och det måste man tåla. Det är något man får på köpet 
. Snitt 
